Katedralen för den heliga storaporriga Katarina i Kingisepp (Leningrad)

År 1703, efter att staden Jamburg befriats från svenskt ockupation, byggdes där en träkatedralisk kyrka tillägnad ärkeengeln Michael. År 1761 brann den ner.

Byggandet av katedralen påbörjades baserat på ett personligt dekret från kejsarinnan Katarina II år 1764 och varade i arton år. Projektet för den nya stenkatedralen på stadens huvudtorg skapades av arkitekten Antonio Rinaldi.

Genom kejsarinnans högsta dekret utarbetades även ett projekt för en fullständig rekonstruktion av stadens äldsta del. Stadsutvecklingsaktiviteter i Jamburg fick politisk betydelse. Staden vid floden Luga blev en bosättning för hantverkare och köpmän. Vägen från S:t Petersburg till provinserna Estland och Livland gick genom Jamburg. Katarina II stannade ofta i Jamburg på väg mot Reval (Tallinn). Därför ville hon se en katedral i Jamburg med "huvudstadsliknande" arkitektur.

Föregångaren till S:ta Katarinas katedral i stil, drag, arkitektoniska tekniker och komposition är Kristus uppståndelsekyrkan i Potjep, Ukraina, byggd av Rinaldi. S:ta Katarinas katedral i Jamburg är dock mer förfinad.

Projektet för den nya stenkatedralen på huvudtorget förtroddes arkitekten Antonio Rinaldi. Byggandet påbörjades baserat på ett personligt dekret från kejsarinnan Katarina II daterat den 2 augusti 1764.

Material till Jamburgs tempel levererades från alla världens hörn. Byggnationen använde rCommis alabaster, lindträpaneler och stockar, Reval-lim, takjärn, nederländskt sot, tjära, koppar, tyskt vitt bly och friskt krita.

I närheten av Jamburg, vid Luga flodens stränder, fanns stenbrott där lera, sand och kalk bröts. Den lokala kalken var känd för sin speciella styrka. Rinaldi föredrog även marmor, som bröts från Ladoga och Onega, samt Pudost-sten, vars fyndighet ligger nära Gatsjina. Sibirianskt kvadratiskt järn levererades av Demidov-entreprenörerna.

Kyrkans väggar och valv byggdes av tegel, medan kapitÄl och baser höggs ur kalksten. Grunden lades med stora plattor där varje rad gjutades med kalk blandat med tegelspill, och ovanför marknivå lades en sockel av huggen sten på grunden.

Under konstruktionen ändrade den ursprungligen uppförda enkukupoliga stenkyrkan avsevärt sitt yttre utseende och förvandlades till en majestätisk femkupolig katedral. Interiören liknade i sin prakt en palatssal. Templets ikoner målades av professor Kozlov från Konstakademin.

Katedralens plan är utformad som ett liksidigt kors med något avrundade ändar, och längs dess diagonaler finns fyra små runda torn.

På korsets västra sida är ett fyrkantigt klocktorn anslutet, genom vilket katedralens huvudentré går. Här finns huvudportalen och portiken. Klocktornet är utrustat med tre portaler dekorerade med ornamentik.

Det finns även en ingång till katedralen från den södra fasaden. Medan den södra ingången är relativt enkel, har alla tre portaler i klocktornet dekorativ behandling. Klocktornets välvda öppningar har en dubbel inramning, varav den yttre delen når sandriket, som stöds av distinkta platta konsoler. Sandriket har tre slutstenar, där den mellersta fungerar som lås. Ovanför sandriket finns ett halvcirkelformat fronton med en gesims av små utsprång.

Varje ingång till katedralen har en yttre granitverandag med trappor. Den största verandan finns vid huvudingången.

Byggnaden för Katarinakatedralen är färdigställd med den traditionella femkupoliga strukturen som är typisk för rysk religiös arkitektur. Den höga centralkupolerna med en ljus trumma och kupolkomposition underordnar de fyra mindre kupolerna. Den centrala kupolen har en ljus trumma 9 meter i diameter och 10 meter hög, genombruten av åtta stora rektangulära fönster.

År 1782 färdigställdes katedralens konstruktion. Ett staket sattes upp runt templet. På så sätt byggdes en verkligt "hovlik" katedral, 45 meter hög, i en avlägsen provinsstad långt från huvudstaden.

Den 6 april 1783 invigdes katedralen och fick namnet Katarina - till ära för den heliga stormartyren Katarina av Alexandria.

År 1882 (vid templets hundraårsjubileum) utfördes en grundlig renovering av katedralen. Alla ikoner restaurerades av konstnären Koch.

År 1911 bildades en kommitté för restaurering av Katarinakatedralen, ledd av infanterigeneral Dmitrij Rezvy, men restaureringen genomfördes inte.

År 1932 stängdes Katarinakatedralen som religiös institution. Den användes som lager för en militär enhet.

Under det stora fosterländska kriget skadades katedralen svårt av artilleribeskjutning och bombningar.

Från 1965 till 1979 pågick restaureringsarbetet.

Från oktober 1979 till maj 1990 husade katedralen utställningen "Gamla Jamburg" från Kingisepps historiska och lokala museum.

Sommaren 1990 överlämnades katedralen till den ortodoxa församlingen och blev aktiv igen. Samma år (den 13 september) besöktes katedralen av patriark Aleksej II.

Den 3 juni 1990, på treenighetssöndagen, hölls den första gudstjänsten efter restaureringen i katedralen.

Den 17 februari 2008, efter ytterligare en runda av restaureringsarbete, välsignades katedralen av metropolit Vladimir av Sankt Petersburg och Ladoga.

Katedralens höjd är 45 meter. Ett tredelat klocktorn är anslutet till templets västra sida. Fundamentet är lagt av stora skivor, där varje rad gjutits med kalk blandat med tegelrester. På fundamentet, ovanför marknivå, ligger en sockel av huggna skivor. Väggarna och valven är av tegel. Kapitäl och baser är uthuggna ur kalksten. Katedralens plan är utformad som ett jämnh Benefitigt kors med rundade ändar, i vars diagonaler fyra runda torn är byggda. Ett fyrkantigt klocktorn med en portal som innehåller huvudentrén och förhallen är anslutet till den västra sidan.

Den nedre delen av väggarna runt hela katedralens omkrets har en 90 cm hög sockel, bestående av sex rader huggna kalkstensskivor. Det finns även en ingång på katedralens södra fasad.

Alla tre portalerna i klocktornet har dekorativa behandlingar. Klocktornets valvöppningar har en dubbel omfattning, vars ytterdel når upp till sandrik, stöttad av platta konsoler. Sandriken har tre slutstenar, där den mittersta fungerar som låssten. Ovanför sandriken finns en halvcirkelformad gavel med en fris av små utsprång.

Alla ingångar till katedralen har en extern granitförhall med trappsteg. Förhallen till huvudentrén är den största.

Den inre belysningen tillförs av åtta stora rektangulära fönster med platta tegelöverliggare. Alla fönsteröppningar har dekorativa behandlingar karakteristiska för mitten av 1700-talets arkitektur, bestående av smala profilerade omfattningar förstärkta i hörnen och en sandrik.

Den centrala trumman och fasaderna är uppdelade av pilastrar och paneler.

Byggnadens gesims är intrikat artikulerad och skjuter betydligt framåt. En tegelmur omger katedralen ovanför gesimsen.

Katedralen kröns av en femkupolig struktur, vilket är traditionellt för rysk kyrkoarkitektur. Fyra små kupoler är kompositionellt underordnade den höga centrala kupolen med en ljustrum och kupol, vilken har en ljustrum 9 meter i diameter och 10 meter hög, genomskuren av åtta stora rektangulära fönster med måtten 170×270 centimeter.

Fönsteröppningarna är yttre behandlade med enkla putsomfattningar med arkivolter. Varje arkivolt i omfattningen motsvarar en halv rundslutande slutsten i ljustrummets taklist.

Under sommaren 2004 fick katedralen för Stora Kejserinnan Katarina sina historiska färger tillbaka. Katedralens nuvarande utseende saknar viktiga dekorativa stuckaturdetaljer: girlanger, konsoler, eleganta voluter mellan fönstren på den centrala ljustrummet och 32 alabastervaser som tidigare dekorerade kupolerna och våningarna på klocktornet. Dekoren gick förlorad under 1900-talet och återställdes inte under restaureringsarbetet 1965–1978.

Källor:

https://ru.wikipedia.org/wiki/Екатерининский_собор_(Кингисепп)

https://kvsspb.ru/obekty/novoe-sertolovo/muzey/ekaterininskiy-sobor-v-kingiseppe/