Basilica di Sant'Agostino in Campo Marzio - Sant'Agostino-basilikan

Basilica di Sant'Agostino, som ligger på torget med samma namn, var en av de första romerska kyrkorna från renässansen. Dess ursprung går tillbaka till 1400-talet när augustinstitutionerna bestämde sig för att bygga en ny basilika till sitt kloster och vigga den till sin ordens skydd helgon. Men den nya kyrkan, som byggdes redan 1420, visade sig vara för liten för församlingens behov och för låg, vilket gjorde att den översvämmades vid Tiberns översvämningar; av denna anledning byggdes den om av Giacomo da Pietrasanta och Sebastiano da Firenze på kardinal Guillaume d'Estoutevilles begär mellan 1479 och 1483. Byggnaden placerades vinkelrätt mot den tidigare och höjdes, med en vacker trappa som prydde entrén från gatan. Först 1484 flyttade augustinstitutionerna in.

Byggnaden, som uppfördes nära Via della Scrofa, revs 1746 när Luigi Vanvitelli och Antonio Rinaldi expanderade klostret Sant'Agostino. 1756 ändrade arkitekterna även kyrkans interiör radikalt genom att tillägga en hemisphärisk kupol på ett cylindriskt trumma - detta är Roms första renässanskupol - lägga till sidokorintiska voluter på fasaden och omvandla 1400-talets klocktorn till ett kvadratiskt torn.

Fasaden är klädd med travertinblock, som traditionellt hämtades från Colosseet enligt tidens sedvänjor. Interiören är utformad som ett latinskt kors, uppdelat i tre skepp med fem kapell på varje sidaskepp, ett tvärskepp och en apsis omgiven av ytterligare kapell.

Genom ingången till höger finns den berömda "Madonna del Parto" från 1516 av Jacopo Tatti, känd som "il Sansovino", en skulptur som vördas som skyddshelgon för kvinnor i förlossningsarbete och som är fylld av forntida röst. Det centrala långhuset ramas in av kolumner som bär runda bågar, ovanför vilka finns 12 scener från Jungfru Marias liv: i synnerhet vaktar den tredje kolonnen till vänster en marmorgrupp som föreställer "Sankt Anna som omfamnar Jungfru Maria och barnet", av Andrea Sansovino, ett verk som alla Roms poeter kom för att hänga upp sina kompositioner vid på dagen vigd åt helgonet. Denna Maintain kolumn är dekorerad med en fresk av Rafael som föreställer "Profeten Isajias" (1512), omgiven av två putti. I det första kapellet till vänster finns Caravaggios berömda målning "Madonnan med pilgrimerna" (1604).

På huvudaltaret, som tillverkades 1627 enligt en design av Bernini och utfördes av Horatio Torriani, finns en bysantinsk ikon av "Madonnan med barnet" från Hagia Sophia-kyrkan i Konstantinopel. Särskilt anmärkningsvärt är altaret som föreställer "Sankt Augustinus mellan Sankt Johannes Dåvnen och Sankt Paulus eremiten" av Guercino och på sidorna "Sankt Augustinus tvättar Frälsarens fötter" och "Sankt Augustinus besegra kätteri" av Lanfranco i kapellet i det högra tvärskeppet vigt åt titelhelgonet.

Dessutom innehåller kyrkan flera framstående gravar: utöver begravningarna av Sankta Monica, kardinalerna Lorenzo och Renato Imperiali, den nästnästlämsta dottern till Lorenzo den Magnifice, Contessina de' Medici, och kardinalen Girolamo Verallo. I det förflutna var det också anmärkningsvärt att hitta kvarorna av kända kurtisaner som Fiammetta, Cesare Borgias älskade älskarinna, Giulia Campana, Tullia d'Aragona och Penelopes syster: idag har alla deras gravar försvunnit. Kurtisaner var så frekventa besökare i basilikan att de hade reserverade bänkar på de främre raderna så att de troende, genom att se dem, inte skulle distraheras under predikningar och heliga ceremonier.

Källor:

https://www.soprintendenzaspecialeroma.it/schede/basilica-di-sant-agostino-in-campo-marzio_3119/

https://www.turismoroma.it/it/luoghi/basilica-di-santagostino-campo-marzio