Bakgrundshistorien till denna femkupoliga kyrka med ett högt klocktorn, målad i gult och vitt, är ganska komplex. Dessa platser började utvecklas bland de första i den nya staden. Här, längs stranden vid Malaya Neva, väster om Peter och Bogdanovs fästning, låg stadens ö med en bosättning av de första byggarna och en liten träkyrka tillförd Sankt Nikolaj "vid Mokrushi" eftersom den stod på en plats som översvämmades vid högvatten, byggd 1708.
Intressant fakta. Namnet "Mokrushi" – ett vått, träskliknande område – återspeglar mycket noggrant de förhållanden som de första medborgarna i "Peters stad" levde och byggde i. Från början var alla konstruktioner av trä, och på vissa platser – med lerväggar eller "mazanka" – ett timmerstomme täckt med en blandning av lera och halm. Naturligtvis förföll sådana byggnader snabbt i det träskliknande området i Negas delta.
Detta hände också kyrkan till Sankt Nikolaj, som efter några år byggdes om från den ruttnande träkonstruktionen till en mazanka-kyrka, vars huvudaltare – Jungfru Maria införandet – invigdes 1719 i närvaro av Peter I själv. Den nya kyrkan till Jungfru Maria, som överträffade andra samtida stadskyrkor i storlek och antal altare (totalt tre) – Trefaldighets-Peter, Isak och Peter och Bogdanovs – fick status som katedral.
Petersborgssidan betraktades då som stadskärnan och var tätbefolkad, vilket är anledningen till att kyrkan fick rangen som katedral. År 1732 hade byggnaden förfallit avsevärt; klocktornet fick rivas, och sex år senare genomfördes en grundlig interiörrenovering.
Till minne av storhertig Ivan Antonovitjs födelse år 1740 påbörjades en stenkyrka tillägnad Sankt Johannes Döparen vid sidan av mazanka-kyrkan, enligt Zemtsovs design, och färdigställdes ungefär två år senare. Från den tiden övervakades dess färdigställande och dekoration av Pietro Antonio Trezzini (ej att förväxla med Domenico Trezzini), men 1744 avbröts arbetet eftersom det upptäcktes att kyrkans altare var orienterat mot söder. Kejserska Elisabet Petrovna beordrade 1747 att kyrkan istället för en enskild kupol skulle byggas "med fem kupoler enligt gammal rysk sed", varför Trezzini reviderade projektet och hämtade in mätningar av Jungfrunaholmens katedral från Moskva. Projektet uppfann dock inte gillande, och nästan alla huvudarkitekter i huvudstaden var tvungna att delta i utformandet av ett nytt.
Slutligen, efter långa fördröjningar, godkändes 1766 Rinaldis mest framgångsrika och enkla design i tidig klassicism, utförd av ingenjören Dyakov, som byggde närliggande Tuchkov Buyan. 1769 var den nya kyrkan ungefär klar, och dess dekoration fick skynda eftersom mazanka-byggnaden brann ner 1772. I den fortfarande ofärdiga kyrkan med spåntek – den 8 september 1773 – vigdes slutligen den kalla Jungfrunaholmens altaren.
Eftersom kyrkan under konstruktion också skadades av brand, anförtruades dess restaurering till Starov 1783, som uppenbarligen förenklade fasaddekorationen och ändrade kupolernas ytskikt. 1785 vigdes det varma Jungfrunaholmens altaret, och den 1 oktober 1789 vigdes huvudaltaret i namn av den helige prins Vladimir, vars order fastställdes till minne av 800-årsjubileet för Rus dop. 1799 vigdes det högra Nikolausaltaret, varpå katedralen kunde rymma upp till 3 000 personer.
År 1799, under reparationer, ersattes några av ikonerna i ikonostasen med nya. Den 22 juni 1824 invigdes Sankt Nikolais altare, som nyligen hade dekorerats på bekostnad av äldren F. D. Ivanov. Ett år tidigare hade förändringar påbörjats i interiören: körerna ordnades och ikonostasen modellerades om i empirestil. År 1859 uppvärmdes kyrkan, och 1866 flyttades sidokörerna närmare huvudaltaret och invigdes på nytt. Två år senare restaurerade akademikern Jasevicch många av ikonerna i katedralen.
Under 1872–1873, samtidigt som ett stängsel byggdes runt byggnaden, reste arkitekten Bryullo två kapell i det, och ett annat, till minne av Aleksander II, byggdes 1882–1886 av Kovrigin vid hörnet av Bolshoy Prospect. Än tidigare, 1856, byggde köpmän Kazan-kapellet på Penkov Buyan.
Trots sin långa historia hade katedralen inte särskilt intressanta ikoner och föremål, bortsett från kanske ikonen av Sankt Vladimir, 1600-talets "Berlin-evangelium" i ett tungt och dyrt omslag, kyrkoöverdragn från 1700-talet, ett silvertabernakel av god kvalitet från 1770 och ett relikskrin. År 1894 installerades en Golgotha i interiören, en nyhet i kyrkans användning. År 1910 dök ett målat glasfönster föreställande Frälsaren upp i altaret.
Från 1843 samlades riddarna i Sankt Vladimirs orden årligen i katedralen den 22 september för att fira ordens grundande, och på dess skyddshelgons dag hölls en procession efter gudstjänsten. Den 10 juli gick processionen till Guk-fabriken. Vattenvälsignelsen vid den första Frälsardagen ägde rum vid Zhdanovka-floden.
Redan 1810 öppnades en av stadens bästa församlingsskolor vid katedralen med privata medel, men den var dock inte i drift under en lång tid. Sedan 1875 drev en välgörenhetsförening med ett fattighus och två barnhem, och sedan 1902 - en församlingsskola. 1887 ville församlingsmedlemmarna resa en bronsbyst av Alexander II framför katedralen.
Under ett kvart århundrade leddes katedralens prästerskap av den populära pastoren ärkeprästen Vasily Ioannovich Poletaev; 1912 efterträddes han av den sista för-revolutionära rektoren - ärkeprästen Leonid Konstantinovich Bogoyavlensky, som 1922 dömdes till avrättning men istället satt i fängelse i ett år och ett halvt.
Under förödelsen, den 6 december 1920, i dopfärden, i ett varmt rum av trä, vigdes altaret för alla ryska helgon. Här hölls gudstjänster i kallt väder fram till slutet av 1920-talet.
Katedralen var tillfälligt stängd från november 1926 till november 1927, förblev sedan öppen trots "arbetarnas krav", och tjänade som katedral från våren 1938 till hösten 1941. Metropoliten Alexy bodde i cellen under klocktornet. Från 1940 till 2001 rymde katedralen det mirakulösa ikonet av Kazan moder Gud - stadens huvudsakliga helgedom.
1951–1952 restaurerades byggnaden grundligt. Den är skyddad av staten som ett arkitektoniskt monument. Kyrkans tvåhundratalsskiften markerades 1989 genom utfärdandet av en minnesmedalj.
Källor:
https://www.citywalls.ru/house3698.html
https://peterburg.center/maps/knyaz-vladimirskiy-sobor
https://ru.wikipedia.org/wiki/Prince_Vladimir_Cathedral_(Saint_Petersburg)
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.