Hochrosen slott

Hochrosen slott

Hochrosen slott (eller Augstrose, som det kallats sedan medeltiden) - eller snarare de murar som återstår av det - ligger på en kulle i det forntida Rozula-distriktet, ungefär femton kilometer öster om Limbaži. Slottet uppfördes av vasaller till ärkebiskopen i Riga på toppen av en 30 meter hög kulle, vars branta sluttningar i sig utgjorde ett pålitligt försvar. För ökad säkerhet byggdes slottet högst upp på krönet.


Augstroze slott (eller Hochrosen, som det kallades sedan medeltiden), eller snarare de murar som återstår av det, ligger på en höjd i det gamla Rozula-distriktet, cirka femton kilometer öster om Limbazi.
Slottet byggdes av vasaller till ärkbiskopen i Riga ovanpå en 30 meter hög kulle, vars branta sluttningar i sig fungerade som ett pålitligt skydd. Och för ökad säkerhet byggdes slottet på själva toppen.
Den nedre delen av murarna var gjorda av stenblock, den övre delen av tegel. Byggarna var tvungna att anpassa sig efter kullens konturer. Som ett resultat liknar slottets layout en sorts hästsko. Muren, som sträckte sig i en båge, hade en total längd på 60 meter, med bågens ändar sammankopplade av en rak mur som var 42 meter lång med portar på sydsidan. Den ovala murens tjocklek var mindre än två meter, medan tjockleken på den raka muren, där man kunde förvänta sig en fiende, var mer än två meter.
Fragment av slottets sydmur, sex till sju meter höga, har överlevt till idag. Ruinerna av det medeltida Augstroze slott är nu ett arkeologiskt monument av nationell betydelse.
Enligt forskare från 1700-talet till 1900-talet bör slottets konstruktion dateras till 1200-talet. 
Den första tillförlitligt kända ägaren av slottet var Otto von Rosen. Den omfattande Rosen-familjen ansågs vara en av ärkebiskoparna i Rigas mest inflytelserika vasaller. Sedan dess fick slottet sitt namn efter sina ägare – Hochrosen, vilket bokstavligen kan översättas från tyska som ”höga rosor”.
Den lokala legenden erbjuder en annan förklaring till namnet. Legenden säger att byggandet av slottet var mycket svårt. De äldre började säga att ett människooffer, som skulle murnas in i slottets mur, var nödvändigt.
För att göra det lättare och snabbare att lyfta alla nödvändiga byggmaterial till kullen, ställde sig de lokala invånarna upp och skickade tunga stenar från hand till hand. Men allt som byggdes under dagen kollapsade ner i kullen under natten.
Det fanns inga frivilliga, och det framtida slottets ägare tog till en list. Han gick till sitt folk och frågade: ”Vem vill bära slottets nycklar?” En ung flicka vid namn Rosa anmälde sig. Godsägaren gav flickan vin, vilket fick henne att somna, och offret murades omedelbart in i slottets mur. 
I tre dagar och tre nätter hördes hennes stön från muren, men nu rasade slottet inte längre och arbetet fullföljdes snart. Och eftersom flickan Rosa murades in i slottet, som nu reste sig högt över omgivningarna, fick platsen namnet Augstroze. 
Slottet i Augstroze var ett så kallat vasallslott. Dess ägare innehade de största vasallgodsen i Cesis-regionen, stora jordområden och flera slott. Ett dokument från den 5 februari 1350 har bevarats, enligt vilket ärkebiskopen i Riga, Fromhold von Vifhusen, hyrde ut herrgårdshuset och slottsgården i Rose till brödren Waldemar och Heneke von Rosen. Dokumentet nämner slottet tillsammans med åkrar, kvarnar och byar. Augstroze slott spelade en betydande roll i Livlands historia och för Livländska orden. När väpnade trupper från den riganska borgaren Berens år 1482 förstörde ordenstorg i Jaunpils, Skujene och Piebalga, omringade ordenets trupper Augstroze slott, som var underställt ärkebiskopen i Riga. Enligt den svenska landmskedjan från 1601 ägdes slottet av Heinrich von Rosen. I slutet av juni eller början av juli 1601, under det polskt-svenska kriget, belgrades slottet av polska trupper under ledning av Shisinsky, som även förde med sig tatarer. Slottet togs, plundrades och brändes, och efter dessa händelser återuppbyggdes det aldrig i sin tidigare form. Inkräktarna dödade alla invånare: unga och gamla, rika och fattiga, kvinnor och barn, gravida kvinnor och sjuka. 
År 1622 konfiskerade den svenska kungen Gustav II Adolf, bland andra gods, Augstroze slott från dess ägare och gav det som gåva till statskansleren greve Axel Oxenstierna. År 1632 tillhörde Augstroze herrgård och distrikt Fabian von Rosen, som även ägde godsen Mazstraupe, Rozula, Raiskums (Satekle) och Murjani.
Från 1681 kom hårda tider både för familjen Rosen och för de flesta jordägare i Livland (den stora reduktionen av gods). Av de över sex tusen "hacks" (jordmått) som ägdes av privatpersoner beslagtagades mer än fem tusen av skattkammaren, och precis över tusen lämnades kvar till ägarna och kyrkorna. Reduktionen genomfördes av reductionskommissionens ordförande, Greve Gastfer. De mäktiga Rosens kunde inte bevisa äganderätt till Augstroze slott eftersom de inte presenterade dokument som visade hur exakt deras gods och slott hade förvärvats.
Sannolikt eftersom Rosens slogs på den svenska sidan i det stora nordiska kriget, återlämnades inte deras tillgångar av den ryska regeringen trots upphävandet av besluten om den svenska godsreduktionen. Samtidigt skriver Mashnovskis att Augstroze slott och gods tillhörde familjen Rosen fram till 1759. Efter det året förvaltades godset av företrädare för familjen Meyendorff. 
Så sent som 1801 förödades Augstroze av polska soldater, varvid slottet aldrig mer återställdes, och i Marquis Pauluccis album från 1820-talet syns endast slottets ruiner.

Byggnaderna på Augstroze gods skapades under Meyendorffarna under andra halvan av 1700-talet. Herrhuset byggdes i nyklassicism och ombyggdes upprepade gånger senare. Endast förrådsbyggnaden med arkad och tjänstefolkets hus har överlevt till idag. Godset hade en park med regelbunden utformning som täckte 15,4 hektar med alléer och paviljonger; resten var av fri form. Parken försumsades och blev helt igenvuxen. 
Bland de moderna strukturerna på Augstroze-befästningen fanns det, enligt data från 1974, ett vakttorn som inte har överlevt till dagens dag. Men även nu finns det en vidsträckt utsikt från ruinerna över Lielezers-sjön, naturreservatet Augstrozes och den norra myren. Under 2000-talet byggdes en scen upp bland ruinerna där musikfestivaler hölls. Senare togs scenen bort, trägångar anlades runt ruinerna, och efter 2020 rensades vegetationen från 30-metersuppstigningen till slottet. 

Källor:
https://gidtravel.com/
https://lr4.lsm.lv/lv/raksts/domskaja-ploschad/mestnie-primechatelnosti.-ruini-zamka-augstroze.a177957/
https://www.castle.lv/latvija/augstroze.html Projekt av Renāta Rimša
https://de.wikipedia.org/wiki/Burg_Hochrosen

Skriven av Jermaine

Diskutera detta med författaren och andra

Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.