Kandavas slott (Kandau - Kandau)

I den nordvästra delen av Tukums distrikt, på den pittoreska stranden vid floden Abava (98 km från Riga, 30 km från Tukums), ligger Kandavas riddarslott - ett av de äldsta slotten för Livläsenden i västra Lettland, tidigare residens för förvaltaren av Kuldigas kommandokyrka. Men platsens historia började långt innan uppbyggnaden av ordens slott. Namnet "Kandava" härstammar från det livländska språket (Candowe - en plats nära vatten eller i ett hörn), vilket motsvarar Kandavas geografiska läge i en krökur av floden Abava.

Arkeologiska utgrävningar tyder på att det i Abavadalen nära Toyata fanns en mänsklig bosättning så långt tillbaka som stenåldern, vars primitiva invånare sysslade med jakt och fiske. Senare tog lokalbefolkningen upp boskapsskötsel. Under 1000-talet var Abavadalen bebodd av livlender, vilket bekräftats genom utgrävningar nära Sabile. Genom kontakt med kurer antog de gradvis deras språk och seder.

Det kuriska slottet i Kandava, som var ett av centrumen i Vanemas land, och staden nära den stora preussiska rutten på högra sidan av Abavadalen existerade redan under 1000- till 1200-talen. På livländska betyder "Vanema" "Gammalt land". Det finns många forntida bergfästningar i Abavadalen och dess omgivningar, där kuriska slott en gång stod. De största slotten låg i Kandava, Sabile och Buses. Mindre betydelsefulla bergfästningar och befästa bosättningar låg i Valgale, Strazde, Pure och nära gårdssätet Chapuli (halvvägs mellan Kandava och Sabile).

Kandava nämns för första gången år 1230 i ett fördrag mellan härskarna över nio distrikt i östra Kurland, Rigas katedralkapitel vid Sankta Maria kyrka,⚔️ Svärdsbrödras orden och Rigas magistrat. Den sista omnämnandet av Kandavas kuroniska borg finns i fördraget mellan påveständaren Baldwin av Alna och kuronerna daterat den 17 januari 1231. Enligt detta fördrag lovade kuronerna att acceptera kristendomen och kämpa mot hedningarna; i gengäld behöll Kurland sin självständighet och sina gamla rättigheter.

År 1231–32 attackerade Svärdsbrödras orden Kurland, där de förstörde, dödade och tog fångar bland lokalbefolkningen, och tog ifatt påveständaren Baldwins fördragsbok. Våren 1236 deltog fria invånare i Kandava-distriktet i Mariastatens enade armé i en militärkampanj mot Litauen och den 22 september i slaget vid Saule mot litauer och semigaller.

Våren 1242 tvingade den nya mästaren för den livländska orden, Dietrich von Groningen, Kandavas och andra kuroniska invånare att delta i byggandet av Kuldigas stenborg. År 1245 invaderade mästare Dietrich von Groningen med sin armé Kurland och förstörde Vanemastaten, som inkluderade Kandava; därefter kallades detta område för "Fredliga Kurland" (Vredecuronia). Som ett resultat av de militära aktionerna revs och förstördes de kuroniska borgarna. Det politiska och ekonomiska livet underordnades Kuldigas komtur.

Idag leder Liela gata mot den forntida Abava-dalen, till Abavas gata. På dess norra sida, cirka 200 meter mot rigaförbindelsen mot Ventspils, reser sig Kandavas borgSH. På denna plats (som kallas Förfädernas borg, Djävulens säng, ibland Baznīckalns) stod Kandavas kuroniska borg. Enligt legenden fanns det en gång en stor borg med en kyrka och många underjordiska gångar. Borgen rasade samman och lämnade endast en djup passage i kullen som leder ner till Abava.

Den äldsta teckningen och planen över Kandavas hillfort publicerades 1842 i F. Krauses verk "Necrolivonica" eller "Livonian, Estonian, and Courlandic Items Before the Spread of Christianity". År 1869 mättes hillfortet av den tyske forskaren Pastor A. Bielenstein, och 1922 av den lettiska historikern och hillfortforskaren E. Brastiņš. Sistnämnde hittade en sköldpaddsformad saktā (spänne) här, som burnats av livländska kvinnor. Ett sådant saktā var karakteristiskt för forntida skandinaver.

Vid Baznīckalns hillfort döpte tyskarna lokalbefolkningen eftersom höjden liknade ett torn.

Den 4 april 1253 delade Livländska orden och påven upptagena kurriska landområden mellan sig, där Kandava tillföll Livländska orden. Korståren bestämde sig för att bygga sitt nya slott inte på det gamla kurriska hillfortet utan en liten bit bort. Slottets placering valdes så att det skulle överblicka Abavas dalgång.

Enligt arkeologiska utgrävningar byggdes Livländska ordenens stenslott på toppen av den huvudsakliga flanken i den forntida Abava-flodens dalgång. I mitten av udden låg slottets huvudkärna - borgherren torn (castella). Slottet byggdes av stenblock, med fönster- och dörröppningar av tegel. Fästningsmuren byggdes under andra halvan av 1300-talet, och det huvudsakliga trevånings tårnet reste i början av 1400-talet.

Det antas att konstruktionen påbörjades omkring 1253–1254 under ordensmästare Eberhard von Seine (Berhard von Seine) och färdigställdes under Burkhard von Hornhausen. Historikern Arndt nämner 1257 som grundningsåret, men det finns inget dokumentärt stöd för detta datum. Slottet nämns för första gången i historiska källor 1312.

Slottet var tänkt som residens för den lokala magistraten. Liviska orden konvent låg i slottet. Antalet riddarbröder i slottet var fyra, och det fanns en prästbror. Det var residens för vogten, en underordnad till Kuldīgas komtur, som var ordens domare över landområdena. Hans uppgifter inkluderade att övervaka distrikten Kandava, Sabile, Talsi och delar av Tukums distrikt, driva in skatter, skipa rättvisa och mer. Under den liviska ordens styre tjänstgjorde 17 vogtar här mellan 1383 och 1560.

Kandava var föremål för en speciell skatt - en honungsskatt - eftersom det fanns många bivärldar i området. 1200-talet var turbulent för Kandavas invånare. År 1256 plundrades Kandava-distriktet av samogiter. I början av 1257 deltog män från Kandava i ordens militära kampanj i Samogitia. År 1257 utkämpades ett misslyckat slag mot samogiterna nära Klaipėda. Sommaren 1259, när samogiterna invaderade Kurland, deltog män från Kandava i det misslyckade slaget vid Škėde mot samogiterna. Sommaren 1260 förödate litauer Kandava-distriktet. Den 13 juli 1262 deltog män från Kandava i slaget vid Durbe. Från 1260 till 1264 deltog män från Kandava i ordens kamp mot litauer och självständiga kuroner.

Kring 1267–1270 flyttades Kandavas vogt till Sabiles slott, som byggdes före 1258 och var underställt Kuldigas vogt. 1277 kom Tukums under Kandavas vogts auktoritet, och det var omkring denna tid som byggandet av ett stenfort började. Från slutet av 1278 till mars 1279 deltog män från området kring Kandava-Sabile i en stor militärkampanj av riddarordenen i Litauen. 1279–80 deltog de i två militära kampanjer av Kuldigas komtur i Dobele och i en attack mot den semigalliska kungen Namejs; 1281 i förbränningen av staden Dobele och underkastelsen av de semigalliska Tervete-borna; våren 1289 i förstörelsen av Semigallien; 1290–91 i Kuldigas komturs kampanj i Litauen; 1291 i segern över den litauiska kungen Maseina; den 1 juni 1298 i det olycksaliga slaget nära Turaida mot rikets styrkor; och den 29 juni i det segerrika slaget nära Adazi mot rikets styrkor och litauerna.

Omkring 1305–1310 flyttades Sabiles vogt tillbaka till Kandava. 1312 nämns Kandavas riddarslott i dokument för första gången. 1315 förstörde frosten alla vårgrödor, vilket orsakade en fruktansam svält. Den 15 maj 1318 befann sig riddarordens stormästare Gerhard von Jorke i slottet och utfärdade flera dokument där.

1334 utbyggdes slottet. Den huvudsakliga delen av slottet husade en möteshall för riddarbröderna, en matsal, sovrum och ett kapell. Slottet förvarade vapen, rustningar och mat som samlats in som skatt. Lokala hantverkares verkstäder och stall låg i uthus nära befästningsmuren. Slottet fungerade även som en poststation och övernattningsplats på vägen mellan Riga och Königsberg. En ryttare kunde nå Kandava från Riga på en dag, från Kandava till Kuldīga på den andra dagen och till Grobiņa på den tredje.

Eftersom slottet låg vid viktiga handelsleder med livlig kommunikation mellan Livland och Tyskland, växte en bosättning fram runt slottet under 1300-talet. Även tyska hantverkare och köpmän slog sig ner här. År 1366 nämns orten Kandava för första gången. Åren 1366 och 1397 refereras Kandava till som ett opidum - en befäst bosättning. År 1496 och 1499 kallades den Hakelwerk (en liten stad), vilket tyder på dess tillväxt. År 1534 nämns en taverna, och år 1536 en smedja.

Idag lockar Kandavas historiska centrum besökare med sina gamla stadsbyggnader. Denna utveckling kring den gamla markplatsen formades dock först i slutet av 1800-talet efter branden 1881, då byggnader i sten och tegel började ersätta trähusen.

Under 1329–30 deltog män från Kandava i belägringen av Riga. År 1348 deltog män från Kandava i den militära kampanjen av mäster Goswin von Herike i Saulė-regionen i Semigaller. År 1375 deltog män från Kandava i riddarordnens militära kampanj i Litauen. I slutet av mars 1377 tillfångatog och utplånade Litauens storhertige, Kęstutis, distriktet Kandava. År 1379 svept en pest nära ett epidemisk genom distriktet.

År 1390 deltog män från Kandava i riddarordnens militära kampanj till Kaunas och Vilnius; år 1391 och 1394 i misslyckade kampanjer i Litauen; år 1398, före påsken, i förstörelsen av Samogitien; år 1402 och 1403 i räder mot Litauen; år 1406, 1407 och 1409 i riddarordnens militära kampanj mot Pskov; och i hösten 1410 i Preussen mot polacker och litauer.

Den franske riddaren Gilbert de Lannoy, som reste genom Kurland 1413–14 på rutten Liepāja-Grobiņa-Kuldīga-Kandava-Riga, passerade många kurniska, livländska och semigaliska bosättningar och skrev: "Från Livland till Kurland gick jag till Riga (Righe) i Livland genom många städer, slott och kommandorier, vilka också tillhörde Livelands härskare. sedan till Kuldīga (Guldinghe), som var en befäst stad, sedan till Kandava (Cando) - ett slott och andra städer och slott i Kurland och Samogitien, som tillhörde Livelands härskare; jag reste också genom många semigaliska, kurniska och livländska byar (villaiges des Zamegaelz, des Corres et des Lives), var och en med sitt eget språk."

År 1416 separerades Tukums distrikt från Kandava-distriktet. År 1418 svepte en pest genom området. År 1434 separerades Sabile-distriktet från Kandava. År 1435 deltog människor från Kandava i riddarordnens misslyckade kampanj i Litauen och det dödliga slaget vid floden Svēta (Šventoji) mot polacker. Runt år 1440 grundades Kandavas amt (statlig landdistrikt). År 1453 deltog män från Kandava i riddarordnens militära kampanj mot Riga och ärkebiskop Silvester Stodewescher.

År 1476 nämndes en tegelugn tillhörande riddarordenen nära Kandava. År 1479 deltog män från Kandava i riddarordnens strid mot ärkebiskop Silvester Stodewescher; år 1481 i en misslyckad kampanj mot musoviterna; år 1482–84 i riddarordnens strid mot Riga. År 1484 invaderade riganska styrkor Kandava. År 1487 deltog män från Kandava i det misslyckade slaget vid Turaida mot Riga, och år 1501–03 i striden mot musoviterna. År 1540 började lutherdomen sprida sig i området.

År 1541 hyste Kandavas slott fem riddare från orden med två rustningshästar och två krigshästar. Det fanns 15 kanoner och 7 armborst. (En lista på maten i slottet vid den tiden är känd, inklusive 92 stycken fläskkött, 24 tunnor fisk, etc.). År 1556 deltog män från Kandava i ordenns strid mot ärkebiskopen i Riga. År 1557 deltog de i ett militärt fälttåg i Pasvalys mot polackerna.

Den 2 augusti 1560 deltog män från Kandava, under ledning av Christoph von Sieberg, Kandavas fogde, i det misslyckade slaget vid Ergeme mot ryska trupper. Från den 6 mars 1562 blev Kandava-distriktet en del av det nystiftade hertigdömet Kurland.

Efter att den livländska orden upplösts och Kurland blivit ett hertigdöme, hyste slottet år 1562 Kandavas hauptmann, som förvaltade distrikten Kandava och Sabile, vilka blev ett särskilt distrikt i hertigdömet under Kandavas hauptmann. Kurlands hertigar besökte ofta slottet. År 1586, efter hertig Gotthard Kettlers död, tilldelades Kandava-distriktet den kurländska delen av hans son Wilhelm. År 1617 avsattes Wilhelm, och Kandava-distriktet underställdes det sammanförda hertigdömet Kurland och Semigallien under hertig Friedrich.

När sonen till den svenska kungen Johan III, Sigismund III, som konverterade till katolicismen, försökte leda det lutherska Sverige, blev han bortdriven, vilket utlöst det polsk-svenska kriget om den svenska tronen år 1600. År 1605 landsteg svenskarna med en armé på 4 000 man nära Pļienciems, erötrade det försvarslösa Tukums, förstörde det och rörde sig vidare mot Kandava.

Staden blomstrade under 1600-talet under hertig Jacob, då manufakturer som producerade linneg >>=tyg, salpeter och en krutbruk var i drift.

Det bäst bevarade tornet, beläget 28 meter från den östra muren, kallas idag för Kruttornet. I litteraturen kallas det även för Fjädertornet. Dess låga position i förhållande till slottshöjden tyder på att det kan ha fungerat som den första försvarslinjen eller som ett vakttorn.

Ett torn utanför slottets försvarsmurar, som tjänade som en yttre befästning under riddarordnens tid, finns endast bevarat i Kandava. Vissa historiker föreslår att det var ett brunnstorn, då grundvatten är lättillgängligt på denna sluttning. Mellan tornet och huvudslottet fanns en 12 meter lång trästigebro med ett mellanliggande stöd, vilket inte har överlevt.

Under 1600-talet byggdes Pulvertornet med sitt fyrsidiga tak på resterna av den medeltida befästningen. Det har överlevt till i dag och är en nästan kvadratisk tvåvåningsbyggnad. Det antas att tornet en gång var en eller flera våningar högre. De gamla trätakskivorna har inte överlevt.

Under hertig Jakob Kettlers tid förvarades krut i tornet, vilket är anledningen till dess nuvarande namn. Eftersom det inte finns några spår av vatten- eller vindkraftsapparater som krävs för krutproduktion på tornet, tros inga sådana ha funnits här. Legender säger att underjordiska gångar och källare från forntiden finns kvar, där åldrat vin fortfarande förvaras. Då kan sådan utrustning ha funnits i tornet:

Efter att hertig Jakob tillfångatagits den 9 oktober 1658 i Jelgava, gjorde sig invånarna i Kandava uppror mot svenskarna och slogs mot inkräktarna tills de drevs ut från landets gränser. Den 16 juni 1659 intog svenskarna Kandava slott snabbt, där alla de lokala invånarna hade flytt. Svenskarna slaktade och torterade flyktingarna med en ohörd grymhet.

I augusti 1701 ockuperades Kandava-distriktet av svenskarna. År 1703, efter den svenska invasionen, var slottet obebott. År 1705 fullföljde svenskarna ockupationen, men ryssarna anlände. År 1706 lämnade ryssarna, men svenskarna återvände och förde med sig sjukdomar och tunga rekvisitioner som ödelade böndernas ekonomi.

Under hösten 1709 lämnade svenskarna Kurland helt. Rysserna återvände, men deras huvudstyrkor rörde sig mot Riga. Tyfus och piroplasmos härjade i distriktet Kandava. Staden var kraftigt ödelagd under det stora nordiska kriget; efter pestepidemin (1710) dog nästan hela befolkningen (endast två av 600 överlevde).

År 1736 kollapsade en del av den yttre slottsmuren, men Kandavas bönder betalade fortfarande den gamla ”slottstaxen”. År 1739 var slottet i ett halvruinartat tillstånd. Det var bebott fram till 1750, då dess dåliga skick tvingade förvaltaren att flytta till stan. Hauptmannarna i distrikten Durbe, Saldus, Skrunda, Kandava och Dobele motsatte sig Kurlands nye hertig, Ernst Johann Biron.

I Kurlands hertiginnas memoarer nämns Gideon-Henrich von Sass, som utsågs till Kandavas hauptmann av hertig Peter Biron på order den 16 april 1783 och tjänstgjorde till 1786. Han var Kuldigas oberhauptmann; som landmarsk ledde han sex landtag, var adlig delegat och ägare till gårdarna Škede och Lutrini.

Runt 1790 anordnades ett fängelse inuti Pulvertornet väggar på order av Kandavas hauptmann. År 1819 förlorade Kandava sin betydelse och hauptmannposten flyttades till Talsi. Kandava styrdes av en lokal hövding (lokala rättigheter sedan 1625).

År 1840 gavs tillstånd att riva de 3 meter höga slottsmurarna för att förhindra att fallande stenar skadade fotgängare. Sten från ruinerna fick användas i lokala husgrunder. Mycket av stenen från slottsruinerna användes vid byggandet av hotellet i Kandava.

Idag är det svårt att avgöra hur slottet såg ut - endast fragment av information om dess planlösning kvarstår, och den befintliga akvarellen från 1794 visar endast ruiner. Fram till sent 1900-tal tillhörde slottsruinerna den ryska kejsaren.

Åren 1870 och 1881 drabbades staden av stora bränder som förstörde många trähus. Stenbyggnader började konstrueras med fundament gjorda av sten från slottets murar. År 1870 hade slottets portar och de relativt höga murarna fortfarande överlevt på vissa ställen. År 1898 separerades ruinerna av Riddarordens slott från Kandavas socken och överfördes till Kandavas kommun.

Efter 1898, när slottsterr guesset överlämnades till den lokala förvaltningen, anlades en park här. År 1902 rensades slottens ruiner från skräp och avfall, och en park anlades även på dess område. År 1903 publicerade Karl von Lewis från Menar resultaten av sin forskning om de livländska slotten, inklusive den föreslagna planen för Kandavas slott. År 1905 hölls revolutionära möten på riddarordens borg där man uppmanade till strejker och kamp mot godsägarna.

Under 1900-talet gick det östra slottstornet över till privata händer, byggdes upp igen och användes som bostäder fram till 1930-talet. Nära kruttornet planterades Enighetens lund (Vienības birze) 1935. Restaureringsarbetet på tornet påbörjades 1957 men blev aldrig färdigställt.

Under den arkeologiska undersökningen av lettiska slott under säsongen 2000–2001 klargjordes måtten på murarna i Kandavas slottsruiner - försvarsmuren vid den västra kanten är 2 meter tjock vid marknivå, men ovanför det minskar tjockleken till mindre än 1,1 meter. Restaureringsarbetet på kruttornet, eller danzker-tornet, under taket har påbörjats, men de inre rummen är ännu inte byggda. På tornets västra sida upptäcktes två fragment av mur som inte var markerade på planen från början av 1900-talet.

Idag (2012) är taket och delar av murarna i ett katastrofalt skick. De försöks förnya var 15–20:e år, men lokalbefolkningen underhåller sig fortfarande genom att kasta sten på kruttornets tak från slottshöjden, vilket får takpannorna att gå sönder.

Ruinerna av Kandavas slott kan fortfarande ses vid Brūniņi (riddarnas) borg. På torget vid Pils Street vid foten av borgen, nära fontänen, står en modell av Kandavas slott. Fullständig information om slottets ursprungliga utseende har ännu inte hittats, och modellen skapades baserat på mätningar av ruinerna och allmänna föreställningar om utseendet på Livlands riddarordens slott. Hotellet nära slottet är en forna mikveh, ett rituellt bad som användes för rening inom judendomen.

Staden har Latvias äldsta stenbro, som genomgick omfattande reparationer 1997. Fram till 1873 gick det färja över Abava, och gångbroar anordnades för fotgängare. Stenbron över floden byggdes på initiativ av Karl von Firks 1873. Bron är 66 meter lång med fyra valv. Bygget skedde på torr mark; sedan grävdes en ny kanal för Abava och den gamla fylldes igen.

Under sovjettiden gavs flera märken med Kandavas vapensköld och vyer över stadens mest framträdande monument - Pulvertornet och bron.

Kandava har riddarslottets borg och forntida esters borg. Den ligger något utanför staden, vid vägen som leder till stationen. Denna borg påminner om en helt avkappaad kon, med en liten hög kvar på kullens topp. Folk säger att en kyrka rasade ihop här för länge sedan. Därför kallas kullen Baznīcas kalns (Kyrkberget). En stig leder upp till toppen, med buskar och lindar som växer längs kanterna. Flera lindar och andra träd har också vuxit på den lilla högen. Detta är ungefär vad den forntida esterns borg i Kandava ser ut som.

Det finns en legend - på kullen i Kandava fanns en grasiöst slott och en stor kyrka. Många underjordiska gångar och källare löpte under marken. När fiender kom för att strida, sägs slottet ha sänkts ner i källarna, och när fienderna drog sig tillbaka, höjdes slottet igen. När den onde fienden - en tysk - kom, kollapsade slottet och reste sig aldrig igen. På söndagsmorgonen kan man höra kyrkklockorna ringa. Om du klättrar upp på kullen kan du se en sänka, som sägs vara där slottet kollapsade. Människor lät en gås gå in i sänkan, och den simmade ut längs Abava.

Det finns en annan version: På den vänstra stranden av Abava nära Kandava finns en borg där, enligt berättelser, ett slott kollapsade i forntiden. Det finns ett hål i mitten av kullen. En lång stång föll ner i denna kulle så djupt att den blev osynlig. Legenden om hur slottet kollapsade är följande:

Slottet styrdes av en mycket hård herre, som också var mycket snål. Han gav ingen mat till de fattiga. En festlig kväll, när herren satt vid bordet, kom en gammal man och bad om mat. Men herren jagade bort honom. Då blev den fattige mannen arg och sa: "Du gav mig inte mat, och du själv kommer inte att äta mer." Så fort han sa detta, kollapsade slottet.

Källa:

https://www.castle.lv/latvija/kandava.html Projekt av Rinata Rimša

https://restinworld.ru/stories/latvia/6821/1.html