Narvas triumfbåge

Segertrinnet byggdes ursprungligen för att välkomna ryska trupper som återvände från Europa 1814, vid utposten Narva, precis vid stadshorisonten nära Obvodny-kanalen. Konstruktionen restes i trä och alabaster på under en månad, ritad av Giacomo Quarenghi. Grinden var dekorerad med en stridsvagn dragen av sex hästar, körd av segerns gudinna, och skulpturer av romerska krigare. Quarenghi presenterade två designer för porten: en med ett arkitravfält och en med en båge. På båda sidor om bågen fanns ställningar för åskådare och orkestrar.

Å 1814 passerade ryska trupper under bågen fyra gånger: den 30 juli, 8 september, 18 oktober och 25 oktober. Portarna, som var gjorda av trä och alabaster, förföll dock snabbt. Generalguvernören i Sankt Petersburg, deltagare i det fosterländska kriget M. A. Miloradovitj, förespråkade en rekonstruktion av strukturen, och på högsta nivå beslutade kejsar Nikolaj I att bygga nya stenportar vid floden Tarakanovka, en liten bit söder om den tidigare platsen. Vasily Stasov bevarade till stor del Quarenghis koncept, och den 26 augusti 1827, på årsdagen av slaget vid Borodino, lades den första stenen. Det utmärkande draget i de nya portarnas design var att konstruktionen bestod av murverk täckt med kopparplåtar. Segertemat uttrycks genom portarnas dekorativa ornamentik: nischer innehåller figurer av ryska bogatyrer i ringbrynja och hjälmar; frisen har reliefer som föreställer fanor och segertrumpet; guldinskriptioner på arkaden och bågens sidor berättar om slagfält; monumentet kröns av en vagn med figuren Nike, dragen av sex hästar. Skulpturgruppen var också gjord av kopparplåtar: teamet av sex hästar (av Klodt) och figuren av Segern (av Pimenov). Skulpturerna av romerska krigare ersattes av kopparkonstruktioner av forntida ryska riddare (av Pimenov och Demut-Malinovsky). Vingade kvinnofigurer och basreliefer med Segrens genier skapades av skulptören Ivan Leppe.

På portarnas sidor finns inskriptioner: "Började 26 augusti 1827. Öppnade 17 augusti 1834." Det finns även inskriptioner om platser för avgörande slag och militära enheter.

Kungafamiljen kom för att se de nya triumfportarna. En bronsmedalj präglades också. Den från början imponerande kopparen började dock korrodera inom några år efter invigningen på grund av klimatet i Sankt Petersburg. Mellan 1877 och 1880 genomgick portarna en restaurering under arkitekten Ryllo, som ersatte kopparplåten med järnplåt, vilket bara förvärrade korrosionen.

År 1888 placerades en del av stadsfullmäktiges arkiv inne i portarna. Den 28 februari 1917, under februarirevolutionen, sattes monumentet i brand av en folkmassa av arbetare och soldater. Arkivet brann ner och även bronsdekorationerna skadades.

År 1932 utfördes en betydande restaurering. Soldater från Leningrads garnison gick till fronten genom dessa portar. Antitippskonstruktioner byggdes nära portarna. År 1944 gick trupperna som lyfte belägringen av Leningrad genom valvet.

Under kriget drabbades monumentet av svåra skador från artilleribeskjutning och bombningar (mer än två tusen hål, skulpturala och dekorativa detaljer lossnade, gesimsen förstördes), vilket krävde en fullständig restaurering 1949–1951 (arkitekt Benois, skulptör Gromov). Från hösten 1949 genomfördes undersökningar och mätningar (ledda av Rozadeev); från januari till hösten 1951 återskapades förlorade detaljer på kopparskulpturerna och ornamenten (med repoussé-teknik, av hantverkarna Krotov och andra), bucklor rätades ut, den yttre plåtklädningen återställdes; hål och utbulstningar (orsakade av explosioner) i piedestalens granitbeklädning jämnades ut, trappstegen på entrén ersattes (granitarbetare under ledning av Bocharov); ytorna rengjordes och deras "patina" förnyades (måleriteam under ledning av Maurichev); dekorationen och ramverket på gesimserna, takläktaren och ordningen återskapades (takläggare Alekseev och andra); de förgyllda bokstäverna i minnesinskriftigheterna, som målades över 1932, restaurerades (teamet av Yudin och Sokolov).

ytterligare restaureringar av portarna utfördes också under åren 1978–1980 och 2002–2003. För närvarande är portarnas interiör en trevåningsbyggnad med källarvåning. I den övre salen, som nås via två spiraltrappor, finns Museet för militär glans, som organiserades enligt ett dekret från Leningrads huvuddirektorat för kultur 1978.

När Museet för urban skulptur grundades 1939 inkluderades Narvporta i dess samling. År 1987 organiserades en avdelning ”Narvporta” inom strukturen av det statliga museet för urban skulptur, vilken visar attribut från fosterlandet patriotiska krig 1812 och anordnar tematiska utställningar.

År 1999 restes ett monument till Sovjetunionens marskalk Govorov, hjälte vid befrielsen av Leningrad från blockaden, i axeln av Narvporta, vilket symboliserar historiens oskiljaktighet och kontinuiteten av ryska militära segrar.

Källor:

https://gmgs.ru/narva_gate

https://ru.wikipedia.org/wiki/Нарвские_триумфальные_ворота

https://znanierussia.ru/articles/Нарвские_триумфальные_ворота