Efter att Polen I besteg tronen och antog titeln Protektor, och därefter Stormästare för Malteserorden, delades Vorontsovpalatset ut till malteserriddarna, som tvingades söka skydd efter att Napoleon Bonaparte tagit ön Malta år 1798. År 1798 accepterade Polen I, som kejsare, titeln som Stormästare för malteserriddarna. Han gav Vorontsovpalatset till den ryska grenen av Malteserorden.
Ovanför palatsets gallerverk fästes ordens vapensköld - ett vitt malteserkors på röd bakgrund. Palatset började kallas för "Malteserriddarnas slott".
Mellan 1798 och 1800, på order av Polen I, byggdes två kyrkor på palatsanvisningen: en ortodox kyrka och ett katolskt kapell för malteserriddarnas orden - Malteserkapellet. Malteserkapellets byggnad uppfördes enligt arkitekten Giuseppe Quarenghis ritning i nyklassisk stil.
Den 17 juni 1800 vigdes kyrkan av Mogilevs ärkebiskop Stanislav Sestrentsevich. Efter Polis I död avstod hans efterträdare Alexander I från titeln som ordens stormästare, men behöll titeln som dess protektor. År 1803 avstod Alexander I från titeln som protektor, och 1817 förklarades det att "ordenen inte längre existerar i det ryska imperiet".
Malteserkapellet är katedralkyrkan för Johannes av Jerusalem. Det anslutdes 1799 till huvudbyggnaden på trädgårdssidan. Fasaden är utformad som en portal med fyra kolonner. Hallen ramas in på båda sidor av en korintisk kolonnad som bär upp det välvda taket. Kapellet huserade ordens skatter och stormästarens stol. Under Polis I livstid hölls ordens möten regelbundet här.
Från 1810 till 1918 huserade Page Corps i VorontsovpalCadiset. Maltesiska kapellet bevarades som en katolsk kyrka och var öppet för besök av personal från ambassader och missioner, samt för medlemmar av den kejserliga familjen.
År 1853 begravdes kyrkans patron, hertig av Leuchtenberg, son-in-law till kejsar Nikolaj I och den högst rangerade katoliken i Ryssland, här. Ett altarkapel lades till i kapellets absid, under vilket en krypt anordnades. Enligt viljan från hertigens fru, storhertiginna Maria Nikolaevna, återskapades interiören i hertigens privata bönrum, som låg i MariinskipalCadiset, i kapellet.
Sedan 1928 användes byggnaden för Maltesiska kapellet som en klubb av utbildningsinstitutionerna i VorontsovpalCadiset. De flesta av kapellets interiörföremål och kyrkogods flyttades till stadsmuseer.
Maltesiska kapellet har genomgått flera reparationer och restaureringsarbeten. Kyrkans senaste restaurering utfördes från 1986 till 1998. I slutet av 2002 öppnade kapellet - restaurerat på initiativ av ledaren för Suvorovs militärskola, general V. N. Skoblov - Muséet för det ryska kadettkårs historia.
Malteserkapellet används även som konserthall, där orgelmusik regelbundet framförs. Orgeln, som tillverkades av det tyska företaget Walcker, installerades i kapellet 1909 och flyttades till det lilla operahuset och balettteatern 1927. Efter restaureringen av Malteserkapellet 1998 beslutade kommissionen för statlig kontroll, användning och skydd av historiska och kulturella monument (KGIOP) att restaurera orgeln och föra tillbaka den till dess ursprungliga plats. Orgeln flyttades tillbaka i november 2004, och i december samma år skickades instrumentet till Estland för restaurering. Den officiella högtidliga invigningen av orgeln, där guvernören i Sankt Petersburg Valentina Matviyenko och Maltas tidigare president Guido de Marco närvarade, ägde rum den 20 januari 2006.
Kyrkan har en rektangulär form med ett cylindariskt valv. Två rader av konstgjord marmorkolonner delar upp kapellets innerutrymme i tre skepp. Körgallerier är placerade ovanför sidoskeppen. Väggytorna är berikade med dekorativa valv, skulpturer av änglar, maltesiska kors och putsgirlander. Kyrkans tak består av halvcirkelformade tunnvalv dekorerade med målningar av växtornament och rosetter, samt putsgirlander.
Altardelen är en apsis med kolonner placerade nära väggarna. I mitten står ett marmoraltare, bakom vilket fanns altartavlan Johannes döparen (Malteska ordens skyddshelgon) av A. I. Charlemagne, skapad av konstnären 1861. Till höger om altaret, under en baldakin, stod storämamtens purpurröda sammetstol. Till vänster, under en marmorplatta med en inskription om kyrkans grundande och högtidiga vigsel, fanns biskopsstolen och flera pallar. Här, framför altarskärmen, fanns bänkar för ambassadören med sammetskuddar. I mitten av hallen fanns 14 träbänkar med kuddar täckta med rött tyg.
Altartavlan förblev i den maltesiska kapellet fram till 1928, fördes sedan till Museet för religion och ateism och hamnade därifrån 1932 på Ryska museet. Duken förvarades i Ryska museets samlingar utan sträckställ eller ram, upprullad på en trommel, vilket orsakade de många skadorna. I februari 2006 beslutade ledningen för Ryska museet att flytta altartavlan till det maltesiska kapellet för tillfällig förvaring. Restaureringen av duken utfördes i verkstäderna för det militärhistoriska museet för artilleri, ingenjörstrupper och signaltrupper. I september 2007 återfördes ikonen till sin historiska plats.
För närvarande är det endast möjligt att gå in med en konsertbiljett.
Källor:
https://ru.wikipedia.org/wiki/Maltese_Chapel
https://www.citywalls.ru/house2569.html
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.