Ekateringof-palatset

Efter att ha uppnått den berömda segern vid Poltava och etablerat sig vid Nevas stränder, engagerade sig Peter den store aktivt i att organisera den unga huvudstaden – Sankt Petersburg. Idén att förvandla dess ödsliga omgivningar till platser för allmän underhållning, modellade efter utländska lantegendomar, blev hans stora passion. För detta ändamål började han dela ut de närliggande öarna till sina adelsmän: Krestovskajaådan gavs till Mensjikov, Jelagin till Sjafirov, Kamenny till greve Golovkin och Petrovskaja till tsarinasajad Natalia Alekjevna. År 1711, till minne av den första segern över svenskarna och 6 maj 1703, då han personligen, som kapten för bombardörkompaniet, tillfångatog två svenska skepp och tillsammans med sin tjänare Mensjikov tilldelades Sankt Andrés orden, lade han grunden till ett träpalats nära platsen för denna viktiga händelse. Detta palats gavades av Peter till sin fru som sommarresidens och döptes till Ekateringof till hennes ära. Samtidigt, nära Ekateringof på en liten ö som svenskarna kallade Fårön, byggde Peter ett tvåvåningspalats i sten med ett torn, där han särskilt gillade att tillbringa tid i ensamhet, titta genom ett kikare och vänta på att de skepp han längtat efter skulle dyka upp från Kronstadt. Av denna anledning kallades detta palats för Kikarepalasset. Senare omgjordes detta palats till amiralitetets förråd och ön det stod på fick namnet Kikareön. Under Elisabet Petrovnas regeringstid, 1745, enligt ritning av greve Minikh, utökades Ekateringofpalatset med nya byggnader och förvandlades från en till två våningar. Men väggarna som byggts av Peter överlevde. Palatset blev mycket större, med 21 rum på varje våning; bottenvåningen behöll inredningen från Peters tid, som präglades av enkelhet. På övre våningen rådde prakt, lyx och storslagenhet, typiskt för en senare eras smak.

Här är vad M. I. Pylyaev beskriver i sin essä "Ekateringof Palace": "Utöver Ekateringof-palatsets generellt lyxiga inredning och de många värdesaker det innehåller, dras besökarnas uppmärksamhet särskilt till föremål som tillhört den oförglömme tsaren Peter. Bland dessa, på bottenvåningen, finns: en ikon av Vladimirs moder Gud, placerad här under Peter den stores livstid framför hans sovrum; ett garderobsskåp som rymmer en ceremoniell blå kaftan med guldbroderier på fickorna, framsidan och ärmarna, som Peter bar på högtid; en kappa i älgskinn med guldbrokad på framsidan och ärmarna, buren av Peter i strider. I sovrummet står en säng, monterad enligt legenden av Peter själv, utan några dekorationer, enkel, gjord av tallträ, med silkespillordörr och en grön silkesquilt, nu helt blekt, med nysydda guldbroderade heraldiska vapen; på väggen, en nederländsk målning som föreställer en maritim scen; mitt emot sängen, en liten antik spegel i en spegelram och ett ställ med kinesiska koppar och uthuggna fat; i matsalen, ett runt bord som förts till Peter den store från Archangelsk, gjort av lärkträ, ovanför det två passare, och ovanför eldstaden en stor kompass med en vindindikator ansluten till en vindflöjel på palatsets tak, och ett porträtt av Peter den store avbildad i rustning."

På övervåningen finns fem präglade kopparbilder av Peter den stores bedrifter och segrar. I hörnrummet står en uthuggen bild av Peter den store med lagerkrans, omgiven av militär rustning och vapen, presenterad för honom efter segern vid Poltava av en utlänning vid namn Kinch; på denna bild finns inskriften: "Ob devictos Svevos ad Poltavam MDCCZX. D. 29. I" och versen: "Vicit tortunam atque Herculis aedem" (det vill säga, besegrade ödet och Herakles makt).

I vissa rum är kinesiska skåp, byröer, byråer, lackade skärmar med förgyllning på svart lack och olika målade bilder utställda. Dessa kinesiska föremål fördes under Peters livstid från Peking av den fullmäktiga ambassadören, kapten Lev Izmaylov vid Livgardet, som tilldelats tiotusen rubler för att köpa dem. På väggen hänger en stor antik spegel. Även anmärkningsvärda är en relief i brons föreställande Peter den store och ett vävt monogram av honom, det första försöket till rysk fabrikstillverkning under sin tid. Även intressant är en gammal tryckt målning som föreställer kejsarinnan Katarina I i kejserliga dräkter, hållande i ett regalschema, omgiven av bilder av ryska härskare från Rurik i form av ett släktträd, med inskriptionen nedan: "Katarina Alekjevna, kejsar och autokrates över hela Ryssland, som villkorslöst behagade sin make Peter den store med alla möjliga gåvor och, som vittnade om hans manliga anda för hans generösa ansträngningar och bedrifter i militära kampanjer med honom – och i extraordinär ära gloriöst krönta, efter hans övergång till evigheten med stort rysk sorg, efter att ha tagit emot sitt regalschema med sin stora utbildning, den andre i Ryssland Olga, värdig arvinga till en sådan monark."

På väggen längs trappan från nedre till övre våningen hänger, istället för tapet, en dukkarta över det asiatiska Ryssland, uppenbarligen ritad som ett skämt: kardinalpunkternas positioner är omkastade, med Indiska och Sandhavet högst upp, Nordsjön och Arktis nedtill, Kamtjatka i väster och kungariket Gilan vid Amurflodens stränder. Inskriptionen "Hittills kom Alexander den store, gömde, lämnade en klocka" bekräftar ytterligare kartans humoristiska karaktär. På denna karta testade tsar Peter, för nöjes skull, dem som var osäkra på sin geografi." (Idag kan vi se denna karta i en av hallarna i Eremitaget).

Under Elisabeth Petrovnas regeringstid färdigställdes Ekaterinof-palatset och blomstrade. Det husade ett omfattande bibliotek på upp till hundra volymer, i vackra band med gyllene vapensköldar och inskriptionen: "Ekaterinof-palatset". Innehållet i böckerna i detta bibliotek rörde uteslutande tsar Peter den store liv och gärningar.

Med Elisabeth Petrovnas död lämnades Ekaterinof-palatset helt öde, och endast en gång om året väcktes tystnaden i dess trädgårdar av en folkmassa. Varje år den 1 maj firades här vårens ankomst.

Under 1740- och 1750-talet, under ledning av H. van Bolos och hans assistent Ivan Slyadnev, utvidgades palatset genom tillbyggnader av sidoflyglar och omvandlades från en till två våningar. På båda sidor om palatset vid hamnstranden uppfördes även två nya byggnader. För detta användes delar av Anna Ioannovnas sommarpalats, som monterats ner i Sommarträdgården. Huvudbyggnaden med dessa flyglar förbandes med en öppen terrass med balustrad. Trädgården runt byggnaderna förbättrades, kanalen och dammarna rensades. Dammarna fick en rund form och stängslades med trägaller.

År 1796 annekterades Ekaterinof till staden och fick ett särskilt privilegium: att röka tobak var strängt förbjudet på gatorna inom Petersburgs stadsgränser, men det var tillåtet för dem som promenerade i Ekaterinof.

År 1825 öppnades ett museum för Peter I:s era i palatset. På så sätt etablerades Rysslands första palatsmuseum här. Samlingarna inkluderade Peters personliga tillhörigheter, möbler, hushållsföremål förvarade i hans minnesrum och sällsynta böcker om kejsaren.

År 1848 flyttades museiföremålen från EkateringofpalLeriet och fördes till Peters galleri i VinterpalLeriet. De sista föremålen togs från palatset 1903 till Sommarssolparken, varpå det stängdes för besökare. Palatset behöll sina gamla interiörer.

Efter 1917 ockuperades EkateringofpalLeriet av ungdomsorganisationer. Den 6 juni 1923 skadades byggnaden av brand; den brann två gånger till 1925 och monterades ner för ved 1926.

Tiden gick, allt runt palatset hamnade i förfall, dammarna täcktes av alger och den århundradegamla traditionen hos petrograderna att fira våren den 1 maj i Ekateringof gick förlorad. Efter oktober 1917 bytte Ekateringofparken namn till 1 maj-parken, och 1948 till Komsomolparkens 30-årsjubileum.

Källor:

http://www.spytak.ru/humanities/as_gu_365.htm

https://ru.wikipedia.org/wiki/Екатерингофский_дворец