Demidov-bron

Under det första kvartalet av 1700-talet fanns en väg längs den nuvarande Grivtsov Lane som ledde till Saar Manor eller Sarskoye Selo (senare Tsarskoye Selo och staden Pushkin), där det fanns en bro i träbalkar över Glukhaya-floden (nu Griboedovkanalen). Den 20 augusti 1739 fick vägen namnet Malaya Saar Street (Sarskaya Street). Samtidigt fick övergången namnet Den lilla Saar (eller Sarsky) bron. År 1776 byggdes bron om i trä.

Bron förbinder öarna Kazansky och Spassky. Den enkelspanniga metallbron som överlevt till idag konstruerades 1834–1835 enligt ritningar av ingenjörerna E.A. Adam och P.P. Bazen, baserat på standardritningar av ingenjören V.I. Geste. Den bågformade metallspannstrukturen består av 91 sammanboltade gjutjärnssektioner i kilform. Bron är 33 meter lång och 16 meter bred. Övergången dekorerades med ett genombrutet gjutjärnsräcke och fyra lyktor på gjutjärnstolpar. Bronas metallstrukturer och dekorationer tillverkades vid Alexandrovsky State Cast Iron Foundry i Sankt Petersburg. Bygget övervakades av ingenjören E.A. Adam. Bron öppnades för trafik 1835. Enligt en version ritades ornamenten på brons räcken av arkitekten A.I. Shtakenshneider.

Brons landfästor är massiva, byggda i sten på pålkonstruktion och klädda med granit. Brons räcken är konstfulla gjutjärnsgaller med ett mönster som liknar solfjäderformade palmblad. Vid brons ankomster finns granitparapeter. Brons yta är av asfalbetong och ankomstvägarna är stenlagda med granitskivor. Vid brons ingångar är fyra gjutjärnsfacklor med kvadratiska lyktor installerade. Körbanan är separerad från trottoarkanterna med en granittröskel.

Övergången fick namnet Bankovskij-bron efter den närliggande byggnaden för Kreditbanken, men namnet fastnade inte då det redan fanns en Bankovskij-bro längre upp längs Katarina-kanalen, byggd 1826. Bron kom att kallas Demidov-bron efter gränden med samma namn, där gruvindustriären A.G. Demidovs fastighet låg. Denna gränd är nu Grivtsov-gränden.

Bron är skev i sin planlösning; dess längsgående axel korsar Katarina-kanalen i en vinkel på 51°.

Åren 1954-1955 utfördes restaureringsarbete under reparationer enligt arkitekten A.L. Rotachs projekt - broन्सens facklor, lyktor och räcken, som skadats under blockadåren, restaurerades.

År 1969 restaurerades förgyllningen av brons arkitektoniska detaljer.

År 1988 monterades ett upphöjt granitparapet längs körbanan.

År 1999 rekonstruerades övergången enligt ingenjören V.V. Zaitsevs projekt. Under arbetet reparerades landfästena, en bärande båge i armerad betong installerades över brons gjutjärnsdel, vattentätning och fasadplattor på bågverken ersattes, samt räcken, facklor och lyktor restaurerades.

Rekonstruktionen utfördes av trusten "Lenmoststroy". I början av arbetet var det planerat med en fullständig demontering och betonggjutning av brofästena. Men när spännvidderna lyftes på temporära byggställningar och den övre delen av fästena monterades ned, upptäcktes det att de var sammanbyggda av massiva stenblock, och att demontering av ett sådant murverk var mycket svårt. Byggarna tillämpade en ny teknisk lösning - injektionsgjutning av fästena rasmurverk. För detta borrades hål genom hela murverkets tjocklek, stålarmering fördes in och betong injicerades under tryck. Tester visade att armeringen sitter fast i betongen och inte kan dras ut ens med en kraft på 40 ton.

Källor:

https://mostotrest-spb.ru/bridges/demidov