Möikaflodens längd är 4,67 km, bredden upp till 40 m och den maximala djupet upp till 3,2 m. Som framgår på terrängplanen hämtad från en gammal svensk karta över omgivningen av Nienstadt/Nyenschantz (troligen från 1698), var floden en självständig biflod till dagens Fontanka redan före grundandet av Sankt Petersburg.
På dessa kartor är Nevas vänstra biflod, som nu kallas Möikafloden, markerad som pieni muya yoki, vilket betyder "liten smutsig flod". I ryska lantmätningsböcker registrerades den ursprungliga finno-ugriska Muya ("smutsig") som Mya, vilket senare förvandlades till Moika. I Ryssland kallades floden officiellt Mya fram till 1797, och de första nämnningarna av Moika registrerades från 1726.
Eftersom floden ansluter till Fontanka i en vinkel nära en rät vinkel, på grund av hydrodynamiska lagar, slammade källan till denna biflod och dess övre lopp successivt igen, och på grund av den låga naturliga lutningen blev hela det omgivande området kärrigt. Ett liknande öde drabbade troligen en närliggande kanal, som var självständig i de tidiga stadierna av Nevadeltans bildande men senare förvandlades till den kärriga Krivushafloden. Processen av kärrbildning vid källorna till sådana biflor intensifierades med varje översvämning i Sankt Petersburg, varav två inträffade inom fem år efter stadens grundande (1703 och 1708). Som ett resultat var Möikafloden i början av 1700-talet ett stillastående vattendrag som flöt från ett kärr, på platsen där Marsfältet nu ligger.
År 1704 övertog Peter I den "befolkade och fördelaktigt belägna egendomen [vid Fontankas källor], där den svenska majorn Erich Berndt von Konows (Konow) egendom låg - ett litet hus med gårdsplan och trädgård," med målet att anlägga sin sommarresidens här med en omfattande trädgård - det framtida Sommarpalatset och Sommarträdgården. Samtidigt beordrade tsaren den första trädgårdsmästaren, Ivan Ugryumov, att "gräva igenom den floden" - vilket hans medarbetare åstadkom året därpå: på planen från 1705 var Fontanka redan dämti. Det är inte förvånande att Moikas källor helt slamade igen, och de närmaste omgivningarna av Sommarträdgården förvandlades till en sump. Efter detta, 1711, var man tvungen att bryta igenom dammen och ersätta den med en permanent bro. Utöver att rensa Moikas naturliga källor och återställa dess naturliga anslutning till Fontanka, grävdes Lebyazhya-diket längs den västra kanten av Sommarträdgården, vilket förband Moika direkt med Neva. På så sätt bildades en ny konstgjord ö på den östra kanten av den historiska Usaditsa-ön mellan Neva, Fontanka och Moika, officiellt kallad Sommarträdgårdsön. År 1711 förbindes floden Moika med Fontanka (tidigare kallad Nameless Channel). År 1710 anlades "Den stora perspektivvägen" (nu Nevsky Prospekt) på Nevas vänstra sida, och på den plats där vägen korsade floden bildades en naturlig gräns för Sankt Petersburg. Här byggdes en träbro, och i början av århundradet uppbördes här transitavgifter; för detta ändamål byggdes Mytny Dvor nära bron, inte långt från Gostiny Dvor.
I mitten av 1700-talet byggdes de första träkajerna vid floden Moika och flodbädden fördjupades. I början av 1800-talet kläddes kajerna från Fontanka till English Avenue och Kryukov-kanalen med granit. 1960 byggdes en granitkaj nära Mikhailovsky-trädgården och 1975 – kajen från Maklin Avenue till Pryazhka-floden.
Nu flyter Moika genom den centrala delen av staden och tvättar den södra sidan av Admiralty Island (den del som kallas 2:a Admiralty Island); den rinner ut i Neva (Stora Neva) från vänster. Från Moika grenar sig Vinterdiket och Lebyazhya-diket, som ansluter den till Neva, såväl som Griboedov-kanalen, som rinner in i Fontanka.
Källor:
https://ru.wikipedia.org/wiki/Moika_(river)
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.