Det tredje S:t Isaacs katedral - Renaldi

Genom senatsdekret den 15 juli 1761 anförtroddes Savva Chevakinsky uppgiften att projektera en ny byggnad för att ersätta den rivna. Projektet förverkligades inte, men det var Chevakinsky som fick idén att flytta kyrkan längre bort från floden - i en av versionerna var den valda platsen där den nuvarande katedralen står idag.

upgrade Katarinina II godkände idén att rekonstruera klocktornet i S:t Ingolfs katedral, men i dess tidigare former, utan hänsyn till Chevakinskys projekt som föreslog ett helt annat utseende för katedralen. Snart avgick Chevakinsky. 1766 utfärdades ett dekret om att påbörja arbetet på den nya byggplats som anvisats av Chevakinsky. Den 19 januari 1768 undertecknade Katarinina II ett dekret "Om produktion av marmor och grovhuggen sten för konstruktionen av S:t Ingolfs kyrka i Keksgolms distrikt, i församlingarna Serdobol och Ruskeala, med anordnande av kvarnar där." Den ceremoniella grundstenen lades den 8 augusti 1768, och en medalj präglades för att minnas händelsen.

Projektet för den nya katedralen utvecklades av Antonio Rinaldi. Enligt arkitektens ritning skulle byggnaden ha fem intrikat mönstrade kupoler och ett högt, smalt klocktorn. Väggarna skulle vara helt klädda i marmor. Omständigheterna utvecklades så att Rinaldi inte kunde slutföra det arbete han påbörjat. Byggnaden kom endast upp till taklisten innan bygget avbröts efter Katarinina II:s död, och Rinaldi reste utomlands.

Rinaldis projekt

Paulus I, som bestig tronen, instruerade arkitekten Vincenzo Brenna att skyndsamt färdigställa arbetet. Brenna påbörjade arbetet den 1 april 1798. Från början avsåg arkitekten att följa RinaldIs projekt, men snart tvingades han på grund av bristande medel att förvränga RinaldIs design. Vid den tiden hade katedralen byggts fram till basen av kupolernas trummor. Brenna var tvungen att minska storleken på byggnadens övre del och den huvudsakliga kupolen, överge byggandet av fyra små kupoler och reducera klocktornet med ett våningsplan. Marmorn som var avsedd för klädningen av katedralens övre del omdirigerades till byggandet av Paulus Is residens - Michailovskjans slott. Katedralen fick till slut förvrängda proportioner, en kraftig byggnad med en märklig kombination av en lyxig marmorbass och tegelväggar.

Denna konstruktion väckte hån och bitter ironi bland samtidocharna. Följande epigram blev vida känt i olika versioner:

Detta monument från två regentationer,

Så passande för båda:

På en marmorbass

Är den övre delen av tegel.

Författarskapet tilldelades A. D. Kopyev och anfördes som en av de möjliga anledningarna till hans arrestering och exil från huvudstaden 1797[28]. Enligt en annan version, baserad på anteckningar av Ya. I. de Sanglen, komponerades epigrammet av en flottocontrollör vid namn Akimov, som arresterades när han försökte fästa ett ark med fyrraden på katedralens fasad. På kejsarens order lät hans favorit, general Obolyaninov och amiral Balle, hugga av hans tunga och öron och skickade honom till Sibirien. I olika versioner reciterade Petersburgarna det farliga epigrammet:

Detta tempel ska visa oss,

Vem med gunst, vem med straff,

Det började med marmor,

Det slutade med tegel.

Senare, under kejsar Alexander I, när den slutgiltiga Monferrand-versionen av katedralen genomfördes och tegelverket monterades ner, svarade folktro med en ny epigram.