Slankamens fästning (Romerska Acumincum, Castrum Zalankemen)

På en framträdande höjd på höger sida av Donau, ovanför dagens by Stari Slankamen, ligger resterna av en medeltida fästning byggd på grunden av ett romerskt slott. Detta område har varit tätt bebott sedan förhistorisk tid, och under den romerska administrationen byggdes en befästning kallad Acumincum här. Genom historien har det erövrats av många folk: hunner, goter, gepider, avarer, bulgarer, bytaner, ungrer och turkar. Den medeltida staden Slankamen nämns första gången i historiska källor under 1100-talet. Under senare perioder inkluderade dess namn Zalonkemen, Zolankaman och Zolankament. I slutet av 1100-talet togs Slankamen från bytanerna av ungrerna. Vid början av 1300-talet hade den uppnått statusen och privilegierna som kunglig stad (Civitas regis Zalankaman). Enligt källorna kan man dra slutsatsen att en klass av välställda köpmän och hantverkare utvecklades i Slankamen ganska tidigt.

Med Turkeys stärktande ställning under 1500-talet började de ungerska kungarna skänka många av sina gods till den serbiska adeln som feodala gods, under förutsättningen att de skulle försvara dem. På grund av sin viktiga position som kontrollerade navigeringen på Donau och Tisas mynning var Slankamen under 1400-talet och början av 1500-talet en mycket viktig punkt i det defensiva systemet i södra Ungern och det viktigaste centret för flottan längs hela Donau. År 1504 fanns det omkring 500 båtar i Slankamen, och under 1500-talet fanns det till och med en varv för krigsbåtar. Detta var lätta och snabba träfartyg som drevs av åror eller segel. De var mycket manövrerbara, utrustade med en kanon på toppen och användes för både attack och försvar. Den första serbiska härskaren som ägde Slankamen var Đurađ Branković. Därefter gick kontrollen enligt källor över till kung Sigismund. Efter kriget och den efterföljande vapenvilan med familjen Hunyadi bestämdes det att han skulle överföra Slankamen och andra städer i Srem till dem. Denna plats strategiska betydelse visas också av att armén och båtflottan samlades här under försvaret av Belgrad 1456. Fästningen återgick till direkt kunglig kontroll 1502, och två år senare bodde 500 bosättare där under ledning av två furstar.

Precis före att turkarna erövrade Belgrad (1521) begav sig företrädare för hela adeln till Buda för att kräva sina löner, och när de inte fick dem övergav de sin tjänstgöring. Detta försvagade armén avsevärt eftersom flottan var en av de huvudsakliga styrkorna vid det tidigare försvaret av Slankamen, så det kan antas att dess frånvaro utan tvekan bidrog till att turkarna snabbare kunde inta staden. Staden föll nästan utan strid 1521. Tillsammans med många av Srems fästningar brändes den för att skapa en vidsträckt remsa av ödemark och ingenmansland som på inget sätt kunde gynna den fiendliga armén som kom för att befria Belgrad. Under åren efter det avgörande slaget vid Mohács (1526) blev en betydande del av Ungern en del av det osmanska riket och förblev så i de kommande 175 åren.

1691 led turkarna ett hårt nederlag nära Slankamen och förlorade därefter staden tillsammans med stora territorier. Enligt rapporter som mottogs omedelbart efteråt var staden redan i ruiner.

Eftersom Slankamen inte längre var en gränsfästning förlorade den sin militära betydelse och började förvandlas till en typisk turkisk stad för sin tid. Fästningen (övre staden) husade en garnison men var inte längre en viktig befästning. I den nedre staden blomstrade handel, vinodling, fiske och hantverk. Slankamen tillhörde Srem-sanjak och var hemvist för en nahija-huvudman. Under det stora turkiska kriget, när habsburgarna lyckades besegra osmanerna och ta kontroll över detta territorium, utkämpades ett av de avgörande slagen nära Slankamen 1691. Idag återstår endast några få murar av denna en gång imponerande fästning.

Vi har få detaljerade beskrivningar av det medeltida Slankamen. Fästningens grund har en oregelbunden cirkelform. Fästningen var uppdelad i väl befästa nedre och övre städer. Teglet var gjort av sandsten av mycket låg kvalitet, med på vissa ställen funna romerska tegelstenar. På den något bättre bevarade östra muren kan rester av två torn ses, ett rektangulärt och ett annat halvrundat; av de övriga murarna återstår endast fundamenten. Under den turkiska invasionen av dessa områden fanns det förmodligen fem torn. Den officiella folkräkningen från 1702 beskriver några byggnader: tre kyrkor - två ruinerade katolska och en ortodox - ett välbyggt turkiskt bad, en moské och flera större byggnader.

Idag har resterna av den övre staden och ett av tornen bevarats här.

Källor:

https://sr.wikipedia.org/sr-ec/Сланкамен_(тврђава)

https://zavodsm.rs/tvrdjava-stari-slankamen/