Shabac-fästningen

Šabac-fortifikationen (ursprungligen Zaslon eller Sava, osmanskt namn Bogur Delen (Böğur Delen), vilket betyder "flankbrytaren") är en befästning i dagens Šabac på banken av floden Sava. Idag återstår endast den södra halvan av fortifikationen, med två runda torn och en vall, eftersom den norra halvan sköljdes bort av Sava.

Namnet Šabac nämndes först av Antonio Bonfini, en ungersk hovhistoriker, som trodde att det var ett turkiskt ord som betydde något underbart vackert. Det finns inga bevarade uppteckningar om hur den första fortifikationen på banken av Sava såg ut, varintill vilket dagens Šabac grundades. Under antiken, när Sirmium, nu Sremska Mitrovica, var huvudstad i provinsen Pannonia, kan bosättningen vid Sava nära Šabac ha varit en flodhamn och borg för kommunikation med Sirmium. Det har ännu inte bevisats om fortifikationen byggdes på fundamentet av en annan byggnad. Under 1900-talet var författaren och resenären Felix Kanitz bland dem som trodde att Šabac-fortifikationen var byggd på fundamentet av en romersk borg. Om platsen vid flodbanken och fortifikationen som han personligen såg, skrev han: "Byn Zaslon, som endast beboddes av kristna, och den sista Šabac, skapades på terräng ungefär 85 meter högt, separerat från den befästa muslimska 'Sebaz' av ett vidsträckt och sumpigt 'Šabac-fält'."

Fästningen byggdes 1471 av Isa-beg Isaković, en av de första serbiska statsmännen som konverterade till islam. Byggnationen inleddes på order av sultan Mehmed, och den fick namnet Bogur Delen (Böğur Delen), vilket betyder "flankbrytare", vilket tydligt indikerade dess syfte att attackera flanken vid en invasion mot Belgrad. Själva fästningen, som låg i mitten av det inhägnade området, bevarade inte bara grunden av det romerska slottet utan också en betydande del av takmaterialet, som troligen var av romersk härkomst. Det var en fyrkantig struktur som avvek från geometrisk regelbundenhet på nordostsidan, med utstickande runda torn vid hörnen och en vallgrav. "Šabacs fästning påminner mycket om Fetislam och Zemun, turkiska befästningar vid Donau, med en fyrkantig bas och runda torn. Fästningen har en bas i form av en regelbunden fyrkant med ett runt torn (yttre diameter ca 10 m) vid varje hörn i fyrkanten."

Talrika teckningar, träsnitt, kopparstick, litografier och gamla kartor berättar om utseendet på Šabacs fästning. På en karta från 1562 nämns fästningen för sista gången under namnet Zaslon. Sex år senare, på den första topografiska kartan över Ungern, sammanställd av Lazar, sekreterare till ärkebiskopen av Ostrigon Toma, publicerad i Ingolstadt 1528, avbildades Šabac vid Savan under sitt nuvarande namn.

Den äldsta kända avbildningen av Šabacs fästning är ett träsnitt som finns med i Hartmann Schedels Världskrönika från 1493. Kunskap om detta ges i Karl Schuchards bok, där han skriver: "Hur långt metoden att befästa ett kungligt slott spreds under medeltiden visas av Šabacs fästning vid Savan, avbildad i Hartmann Schedels Världskrönika från 1493. Den ger intrycket av en rekonstruktion av Dorestad-planen: inuti, en avlång rektangel uppdelad i en större och en mindre innergård. Utanför längs stadsmuren är det tomt, och allt är gjort av trä. Istället för en mur finns överallt ett staket vävt av vinrankor. Endast de många runda tornen i hörnen, som är medeltida tillägg, tycks vara byggda av sten."

Liksom många andra fästningar byggdes Šabacs fästning främst som en försvarsanläggning vid fiendefilm. Fem år efter att turkarna byggt den, erövrade den ungerska kungen Matteus Corvinus Šabacs fästning och förvandlade den till en viktig försvarspunkt för Ungern mot osmanerna. Striderna kring Šamac, Belgrad och Avala fortsatte dock fram till 1521, då den osmanska armén först erötrade Belgrad och sedan Šabacs fästning, och dödade hela garnisonen. Vid detta tillfälle sa sultan Suleiman II: "Detta är en av de städer jag har erövrat. Den bör återuppbyggas." Sultanens order utfördes, och han ledde och övervakade arbetet personligen. En inre befästning och en pontonbrygga över Savan byggdes. Šabacs utseende befäst på detta sätt är avbildat i ett kopparstick av Jovan Landrart från andra halvan av 1600-talet.

Namnet på den rumänske hertigen Vlad Țepeș, mer känd i historien som Greve Dracula, är förknippat med Šabac-fortet i kampen för befrielse från turkarna. Även om hertig Țepeș var känd som en stor hjälte, hamnade han i fångenskap hos kung Matthias Corvinus på grund av sin grymhet och sitt stora hat mot turkarna. I Corvinus armé fanns, utöver Vlad Țepeș, även Vuk Grgurović, bättre känd som Elddrakens Varg. Folk berättar fortfarande historier och legender om att den rumänske hertigen Țepeş spädde tusen turkar på pålmar i Šabac-fortet och skickade dem nerför Savan på flotte. När han återvände till Rumänien mördades han samma år. Hans avhuggna kropp begravdes i ett kloster på Snagov-ön, och hans huvud skickades till sultan Mehmed II. Enligt legenden vandrar den rastlösa anden av Vlad Țepeș fortfarande över slagfältet och fortet vid Savan.

Före det första serbiska upproret växlade Šabac-fortet mellan österrikiskt och turkiskt styre. Vid den tiden hade staden två delar: en stenstad och en yttre jordstad, befäst med diker och palissader. Upprorsmännen under ledning av Karađorđe erötrade den 1807, men sex år senare återvände den turkiska garnisonen till fortet och förblev där i 54 år.

I början av 1900-talet förstördes Šabac-fortet i en krutexplosion. Šabac är ett kulturmonument av stor betydelse. Återställt och renoverat är det ansiktet utåt för Šabac. Inom dess århundradegamla murar, vid Savans bredd, hålls en mängd kulturella evenemang, festivaler och manifestationer för att sprida kännedom om Šabac, dess traditioner och kultur.

Källor:

https://sr.wikipedia.org/wiki/Šabačka_tvrđava

https://tvrdjavesrbije.rs/tvrdjava-stari-grad-sabac/