Synagogan i Subotica, Serbien

År 1899 utlyste den judiska församlingen i Szeged en tävling om byggandet av en ny synagoga. Den judiska församlingen i Subotica, som haft sin betydelse och storlek avsevärt öka, ägde redan en tomt på hörnet av Széchenyi Square och Jókai Street, donerad av Adolf Geiger den 19 april 1892. Med avsikt att bygga en synagoga följde direktoret för den judiska församlingen i Subotica, med Dr. Izidor Milko som ordförande, noga med tävlingen i Szeged. Lipót Baumhorn (1860–1932), en framstående synagogarkitekt, vann första pris för en traditionell design i "fri stil". Marcel Komor och Dezső Jakab, arkitekTPartner från Budapest, presenterade en ovanlig synagogedesign med en "ny fasad", men trots stöd från Ödön Lechner - en arkitekt och jurymedlem som utformade den "nya ungerska nationalstilen" - fick deras projekt inget godkännande från den konservativa utvärderingskommittén. Trots detta rekommenderade juryn deras projekt för inköp tillsammans med flera andra anbudsprojekt. Den judiska församlingen i Subotica, som redan hade gått vidare från den misslyckade tävlingen om synagogedesign, tog omedelbart emot deras projektritningar. Byggföretaget tillhörande Ferenc Nagy och Lukács Kladek vann kontraktet att utföra arbetet och fick 197 818 kronor. Det saknades fortfarande 60 000 kronor (40 %) av de faktiska byggkostnaderna. Majoriteten av det nödvändiga startkapitalet tillhandahölls av församlingsmedlemmar genom förhandsförsäljning av platser: "De bifogade inköpsvillkoren är skäliga. Den ekonomiskt mest anspråkslösa medlemmen i församlingen kan köpa en plats eftersom inköpspriset endast betalas i 20 % räntefria avbetalningar under fem år."

Summan som behövdes för att färdigställa byggnationen säkrades även genom obligationer med en ränta på 5 %, en idé från föreningsordförande Izidor Milko. Efter att ha anpassat projektet till lokala förhållanden påbörjades byggandet av den nya synagogan 1900. Samtidigt övertygade formgivarna enkelt föreningsledningen om att bygga den nya synagogan i Art Nouveau - den så kallade "Lechner-österungerska stilen". Byggnaden färdigställdes under ledning av Marcel Komor och Dezső Jakab på ungefär tre år, i september 1902, men ytterligare arbete tog ett år till. Synagogans vigsel ägde rum den 17 september 1903, vilket den samtida pressen rapporterade så här:

"Den 17 september togs en extraordinarie ny synagoge för den judiska gemenskapen i bruk i Subotica. Den heliga broderskapskänslan, som förstärkte hela firandet, var mycket mer fängslande än själva synagogans högtidlighet och prakt; det var inte bara en dag för synagogans vigsel utan en firingsdag för hela Suboticas befolkning."

Allt liv i Subotica centrerades kring den nya synagogan under flera timmar. Myndighetsmän, statstjänstemän, militärer och präster från alla regioner samlades där. Utanför, runt synagogan, stod en skara stadsbor. Under dagen, trots att himlen mörknade, var vädret mycket bra för firandet, vilket följande rapport berättar:

Efter kvällsbönen höll högprestmör Kuttna ett kort, rörande avskedstal för den gamla synagogan, tog sedan ut Torarullarna ur Arken, och lokala och inbjudna rabbiner, tillsammans med de äldsta medlemmarna i den judiska församlingen, bar dem under två baldakiner mot den nya synagogan. Baldakinerna omgavs av officerare i paradvärn med dragna svärd; framför dem spelade brandförsvaret gamla judiska böner, och en stor skara följde bakom. Det var omkring fyra timmar då folkmassan anlände till den nya synagogans torg, där tusentals åskådare redan väntade. Stadens borgmästare, ansvariga tjänstemän och ledare för den judiska församlingen stod framför synagogens låsta portar, och när Torarullarna nådde trappan riktade arkitekten Dezső Jakab, som tillsammans med Marcel Komor ritat byggnaden, sig till församlingsordföranden med ett tal och överlämnade en förgylld nyckel till synagogan som vilade på en sammetskudde.

Presidenten, Dr. Géza Blau, som tog emot nycklarna, bad borgmästare Dr. Károly Bíró att byta ut dem och överlämpa byggnaden för dess heliga syfte. Károly Bíró svarade med ett längre tal, öppnade synagogans portar och uppmanade till att den skulle tjäna som ett moraliskt centrum. Jubel spred sig längs den breda gatan, och processionen rörde sig in i synagogan, som redan var helt fylld av allmänheten. När folk gick in sjöng kören psalmer. Efter psalmerna placerades Torarullarna framför arken, och kören sjöng en bön som började med "Hur vackra är dina tält, o Jakob.". Därengav placerades Torarullarna i arken. Lifschitz, högkantoren, sjöng den vanliga sabbatsbönen, bad med sin klangfulla och behagliga röst, och tillsammans med Kuttna och huvudkantoren Besencz bar de de återstående Torarullarna på sina armar runt altaret och placerade dem i arken. Sedan välsignade den vitahjårade Mór Kuttna. Först välsignade han synagogan och åskådarna. Vid det ögonblicket tändes alla elektriska lampor samtidigt och upplyste den vackra synagogan."

Denna berättelse är särskilt intressant nu, då renoveringen av byggnadens interiör och exteriör har avslutats. Den fångar stämningen från den dagen och "invigningsceremonin", då vid sekelskiftet 1900 föddes milstolparna för arkitektonisk utveckling och urbanism i Subotica. Den dagen, på den dammiga, ibland smutsiga platsen, öppnades en mirakelbox, och de efterföljande femton årens stadsutveckling ledde till att Subotica rättmätigt blev kallad jugendstad. Suboticas synagog blev en av de vackraste i Centraleuropa.

Medan de flesta synagogor i Öst- och Centraleuropa byggdes under den senare hälften av 1800-talet i den rådande "mauriska stilen", bär Suboticas synagog, som byggdes senare, på stil drag av ungersk jugendstil och är ett unikt objekt i regionen. Den judiska församlingen i Subotica valde denna stil eftersom assimileringen utvecklades vid sekelskiftet. Genom historien tillät den ekonomiska makten, den sociala och juridiska statusen för den judiska församlingen för första gången att den byzantinska kupolen på deras nya synagog resa sig över stadens silhuett vid sidan av andra stadens tempel (Franciskanerkyrkan, katolska kyrkan St. Teresa av Avila, den serbiskt-ortodoxa kyrkan och andra). Det vill säga, att bygga en struktur som formar det urbana landskapet och förutspår Suboticas framtida arkitektoniska utveckling. Denna trend var inte unik för staden utan blev ett vanligt drag i hela Österrike-Ungern.

1925, i samband med synagogans 25-årsjubileum, skrev Izidor Milko, föreningsordförande och författare, om byggförhållandena: "Vi hade inte mycket pengar. Redan under tiden för vår respektabla och energiska föreningsordförande Mór Kuncz, på 1890-talet, började en byggfond skapas. Vissa pengar kunde samlas in i form av lån, men det var långt ifrån en bas för konstruktion - i alla fall kunde det vara en startpunkt. Den praktfullt utarbetade planen av Ignác Kuncz, som säkrade en betydande del av kapitalet för byggandet genom försäljning av platser i synagogan, gav de nödvändiga medlen. Men vi hade fortfarande inte tillräckligt med pengar för att modigt påbörja byggandet och med förtroende vänta på resultaten. Då fick jag idén att ge ut obligationer med en ränta på 5 %, som gradvis skulle lösas in av borgenärerna. Vid den tidpunkten - otroligt, men sant - var jag mycket populär, dessutom var jag på höjdpunkten av min popularitet, och på tre eller fyra dagar sålde jag nästan tusen obligationer till femtiokronor styck. Denna framgång gav byggandet ett nytt driv. Jag har goda minnen av denna kampanj, att obligationer köptes även av dem som av skäl eller utan skäl var kända som antisemiter. Det fanns aldrig sann antisemitism i Subotica, och religiösa samfund levde, precis som nationaliteter, i förebildlig fredlig samexistens och uppriktig harmoni med varandra."

På grund av ekonomiska begränsningar under synagogans byggande tvingades man göra kompromisser. Material av lägre kvalitet och billigare material användes - istället för majolika på fasaderna placerades dekorationer i terrakotta och puts; konststen användes istället för rött marmor; ytan på toraharken och bimman gjordes av konstmarmor (stucco); brons användes istället för förgyllning, och orgeln var också blygsam i storlek - med dekorativa falska träpipor. Detta bidrog till stor del till byggnadens snabba förfall och orsakade många svårigheter under reparationerna.

Kostnaden för att bygga synagogan i Szeged var fem gånger högre än kostnaden för synagogan i Subotica (760 000 kronor), dock: "Tack utvecklingen är det så att arkitektonisk effekt och konstnärligt värde uppenbarligen inte är linjära i termer av finansiella kostnader. Dessutom kan finansiella begränsningar gynna vissa byggnader. I materiellt välstånd och överflöd överträffar Szeged-synagogan Subotica-synagogan långt, men den senare är unik i sin form, relativa enkelhet och renhet." Eftersom synagogan var ett framgångsrikt projekt uppdragsbeställde kommunen i Subotica samma arkitekter att rita ett nytt rådhus. Det byggdes mellan 1908 och 1912 och har sedan blivit ett världskänt mästerverk inom senhungersk jugend. Mellan 1923 och 1925, efter en kraftig orkan, genomfördes betydande rekonstruktioner och vissa ändringar i synagogan, men de förändrade inte byggnadens utseende avsevärt. Vid den tidpunkten ersattes de flesta av de blyinfattade fönstren av Miksa Róth, den kejserliga och kungliga hovets glaskonstnär, och endast ett fåtal av de ursprungliga Tiffany-fönstren förblev. I detta fall rengjordes och putsades de yttre väggytorna, men utan dekorativa profiler och ursprunglig färgsättning. Det är en stor fråga om de glaserade majolika-kapitälerna från topparna på de halvcirkelformade pelarna i den centrala kupolen försvann då. Den ursprungliga färgsättningen ovanför koret målades över och ändrades. Fönsterreparationen utfördes av János Sánka (1879–1927), en glaskonstnär från Szeged som flyttade till Subotica 1905.

Byggnaden står på en stor hörnfastighet mellan Synagogue Square och Jakab och Komor Square och är, enligt etablerad praxis, fristående och uppförd med avstånd från gatafygten. På fastigheten stod tidigare tre andra envåningsbyggnader: två mindre, den kosher-slaktarens hus och förvaltarens hus (bakom detta, den tidigare judiska skolans idrottshall), samt en betydligt större judisk skolbyggnad som revs på 1980-talet. En envåningsbyggnad tillhörande den judiska församlingen står på fastigheten och är orienterad mot den tidigare Batthyány Street, nu Dimitrije Tuković Street. Den används fortfarande som bönestuga, där judar från Subotica fortfarande samlas, och fungerar även som församlingslokal. Församlingshuset, den forna skolan och kosher-slaktarens hus ritades också av Jakab och Komor. De kvarvarande byggnaderna utgör nu en skyddad arkitektonisk enhet tillsammans med synagogan.

Enligt Dr. Rudolf Kleins typologi tillhör synagogan i Subotica de bysantinska kyrkotypiska synagogorna. Den kröns faktiskt av en stor bysantinsk central kupol, ackompanjerad av fyra mindre hörnkupler (klocktorn) täckta med färgglada glaserade platta takpannor. Synagogan har ett regelbundet centralt bönrum i kvadratisk form som mäter 25 gånger 25 meter, och våningsplanen påminner om ett ortodoxt kors, likt kristna kyrkor. Fyra par symmetriskt placerade stålpelare bär upp hela bönsalens struktur, medan gallerierna och den centrala kupolen är förstärkta med ribbor på ovansidan. Innertakets höjd är 25 meter och den inre kupolens diameter är 12,6 meter. På första våningen fanns 950 platser för män och 530 platser för kvinnor på ett tresidigt galleri. Fyra portar, ingångar och trappor i hörnen ger tillgång till galleriet, och utöver huvudingången på västsidan finns direkta ingångar till första våningen från syd- och nordsidorna. "Den kvadratiska planlösningen motsvarar den ortodoxa aschenaziska traditionen; kupolen, som arkprodukterna betonar, påminner om tält i öknen."

Eftersom synagogan användes av reformjud är Bimahn inte placerad i mitten utan på den östra sidan. Arkitekterna använde mångskiktad symbolik i dekorationen av exteriöra och interiöra detaljer. I byggnaden förbinder universella arketyper, judisk religiös ikonografi, folklig symbolik och masonic symbolik genom det organiska samspelet mellan det universella "Helheten" och den unika "Detaljen".

Om Marcel Komor och Dezső Jakab skrev Réka Varallyay: "Utöver deras gemensamma kreativa verksamhet är det värt att nämna att de båda tillhörde den masonic logen 'Galilee'. Marcel Komors medlemskap i frimureriet var en fördel vid tilldelning av kontrakt; till exempel i Subotica, där borgmästare Károly Bíró, eller i Marosvásárhely, där borgmästare György Bernády tillhörde 'brödraskapet'."

När man går genom byggnaden märker besökaren att synagogan kröns av en central kupol, på vars topp finns Davidsstjärnan, som symboliserar föreningen mellan himmel och jord. På hjörnen av kupolerna ovanför klocktornen finns också Davidsstjärnor, vilka enligt samtida beskrivningar ursprungligen var förgyllda. Hörnkupolerna symboliserar världens fyra kardinalriktningar och tidens flöde. Själva kupolen representerar vanligtvis himlen, den spirituella sfären, medan den kvadratiska/rektangulära byggnaden undertill symboliserar jorden och den materiella världen. Mellan de två elementen står en åttkantig kupoltrumma som förverkligar övergången och anspelar på universums harmoni och konsonans. Symbolik som påminner om universums arketyp manifesteras i både den yttre och inre horisontella indelningen av synagogan. Fasaderna kan delas upp i tre horisontella zoner. Den nedre zonen, som ligger närmast marken, inkluderar en rosa rosett gjord av konststen och en sektion av väggen klädd med röd fasnadsten, vilket symboliserar den materiella världen och livets jordiska form. Den övre zonen är dekorerad med växlande röd fasadsten och putsade ytor, som ursprungligen pryddes med terrakottade element med blomsterreliefer samt välvda eller runda blyinfattade glasfönster. Denna zon kröns av en vågig krenelering, även denna dekorerad med blomsterreliefer. Denna mellanliggande zon representerar det jordiska paradiset, den förlorade Edens lustgård. Det är en övergång mellan den materiella och den himmelska, spirituella världen, vilken representeras av den högsta zonen - kupolernas värld. Ursprungligen var kupolerna täckta med mästerverk av dekorativ zinkplätering. På 1970- och 1980-talen ersattes de med kopparplattor i hopp om större hållbarhet. Detta förändrade synagogans yttre utseende avsevärt. Synagogans yttre skönhet betonas av växlingar mellan putsade väggytor och klädsel av röd fasadsten, samt det konstnärliga variationen i murverket på fasadväggarna. Fronten är dekorerad med dekorativa terrakottarelief-element tillverkade av det världsberömda företaget Zsolnay Porcelánmanufaktúra Zrt. i Pécs, vilka på grund av dåligt skick under restaureringen helt ersattes av engoberad pyrogranit. Varje detalj i byggnaden vittnar om hög hantverkskicklighet, utförd av Ferenc Nagy och Lukács Kladek, byggentreprenörer från Subotica, och deras underentreprenörer, samt genomförandet av en omfattande medveten planering som var karakteristisk för den eran.

Synagogans huvudentré kan nås från västsidan. Besökaren hamnar på en trappa framför tre portar. I mitten finns huvudportarna, som är större än de andra två. De välvda öppningarna ovanför portarna är dekorerade med flerfärgat målat glas. Snickeri och smidda järnarbete är utförda i jugendstil. De välvda öppningarna var ursprungligen täckta med reliefterrakotta med en serie tulpanmotiv som växer fram ur hjärtformade figurer. Under restaureringen ersattes de även med glaserat pyrogranit.

Överst på pedimentet står en av de fyra tunga av förbundet. Under restaureringen tillverkades de även på nytt i Pécs av glaserad pyrogranit. På båda sidor om narthexen står en tegelpelare i hörnet, som påminner om pelarna Jachin (för de botsför) och Boaz (för de festa), som ursprungligen stod framför Salomos synagog. Kanske är dessa även masoniska symboler, men de stämmer också helt överens med ikonografin i judisk synagoggitektur. Enligt beskrivningar i samtida tidningar fanns det ursprungligen majolika kapitäl formade som vallmobl på toppen av dessa pelare – nu är endast deras kopior i terrazzo synliga. Liknande kapitäl satt på toppen av åtta runda hörnpelare som omgav den centrala kupolen. Under åren försvann de på mystiskt vis och restaurerades endast under takarbetena 2004–2011, vilket återgav den ursprungliga prakten hos huvudkupolen.

Genom portarna kliver besökaren in i förhallen och sedan in i herrarnas hall. I förhallen till vänster står ett rituellt handfat uthugget ur rosa sten, bevarat från den gamla rivna synagogan. Hallen har inget naturligt ljusinsläpp, så det artificiella ljuset skapar ett mystiskt halvljus som förbereder besökaren på en själsrörande upplevelse av den heliga platsen under den centrala kupolen. På den norra väggen till vänster finns två vita marmorplattor med namnen på avlidna medlemmar i det judiska samhället i Subotica, samt namnen på dess grundare, skrivna på ungerska och hebreiska. På den östra väggen, till vänster om den centrala ingången, finns en vit marmorplatta med tjänstschemat, och till höger en minnesplatta till ära för fru Gitl, som donerade offergåvor till synagogan 1922. En modernistisk platta på den södra väggen är tillägnad Adolf Geiger, den viktigaste donatorn, och en annan till János Halbrow och hans fru, född Netti Spitzer, en av grundarna. När besökaren korsar tröskeln till den heliga platsen märker man först raderna av bänkar och sedan platsen för Torah-arken (Aron ha-Kodesh), men den centrala kupolen förblir dold bakom det låga taket - galleriets nedre del. På båda sidor om ingångsdörrarna, infällda i väggarna i jugendstil, kan man se metallboxar för offergåvor. Underverkets uppenbarande sker först efter några steg, när den inspirerande vyn över den enorma, saltsprutande centrala kupolen - "Tabernaklet" - materialiseras som en skalstruktur, vilken enligt dess skapare är tänkt att påminna om Moses tält. Den centrala kupolen reser sig över den heliga platsens kvadratiska plan och bärs upp av åtta stålstolpar uppställda i en åttahörning. Kvinnogallerierna är täckta med tunna valv och grunda kupor i hörnen.

Planlösningen har bevarat Jerusalems tempels tredelade rumsindelning (foyer, helgedom och den inre helgedomen - Arken) utan en innergård, men vid huvudportarna och vid kvinnornas ingångar i hörnen har arkitekterna planerat för infarter. Det inre rummet är, precis som synagogans yttre utseende, vertikalt uppdelat i tre delar. Det finns en zon som symboliserar den materiella världen, det jordiska livet - det heliga utrymmet under gallerierna, där rader av bänkar för de troende står. Här finns Bimah - därifrån Toran läses och därifrån Torarcken öppnas. På Bimah står två menorothor och två Hanukkiot med nio ljusstakar, som traditionellt tänds under Hanukkah, ljusfesten. Från detta utrymme skjuter stålpelare fram och sträcker sig uppåt för att stödja gallerierna och den centrala kupolen. Deras putsbeklädnad är å ena sidan eldfast, och å den andra är växtrelieffördekoren en del av ikonografin för Edens trädgård.

Galleriets kolonner övergår i valvformade bågar, längs vilka konvexa bladmotiv fortsätter oavbrutet. Utrymmet på första våningen är något mörkare än resten. Det upplysas endast av de målade glasfönstren som byggts in under gallerierna och en rikt dekorerad konisk central ljuskrona med andra kompletterande lampor. Utöver den funktionella och estetiska rollen hos den majestätiska centrala ljuskronan har den en annan uppgift - att förbättra akustiken i det kupolformade utrymmet. Innertbelysningen kompletterades också av ett stort antal dekorativa mässingslampor. Med tiden försvann de nästan helt, men har nu restaurerats. Den andra zonen omfattar galleriernas dekorerade stuccaturparapet med rader av bänkar avsedda för kvinnor. Lutningen på bänkraderna blockerar subtilt den visuella kontakten med våningsplanet. Särskilt bänkraderna som är placerade i galleriernas hörn representerar en unik lösning, då de i en kaskad leder ner till parapeten och skapar ett oöverträffat visuellt intryck från Bimah. På denna nivå dominerar LJuset, som tränger in från alla sidor genom enorma flerfärgade rosetter och välvda målade glasfönster, i ständig förändring och påminner om strålglansen i Edens lustgård. Formen på foilrosetterna liknar nejlikor. Här passar den huvudsakliga linjen med folkliga motiv väl in. Designers syfte var inte att skapa ett mystiskt, dyster rum utan att försöka sprida glädje och entusiasm i den religiösa vördnaden. Den huvudsakliga nyansen på målningarna på första våningen och galleriväggarna är ljusgrön, vilket symboliserar vår, naturens förnyelse och växande liv. Grönt är en blandning av jordiska (varma färger) och himmelska (kalla färger) principer.

Övergången mellan gallerizonen (mellanvärlden) och den centrala kupolen (som speglar det himmelska paradiset och den gudomliga varelsen) löses med pendentiffer placerade i hörnen av kupolens trumma. Pendentifferna är inte strukturella element - de är endast en visuell övergång med reliefer av folkminnesmönstret Matyo, som avbildar livets träd i blommor. Deras färg kontrasterar skarpt mot den gröna omgivningen. På den tegelröda bakgrunden framträder nyanser av blått, grått och rosa. På de långsträckta ytorna mellan pendentifferna kan citat från Gamla testamentet läsas på hebreiska och ungerska: ”Älska evigheten, din Gud” och ”Älska din nästa som dig själv.” Dessa forntida budskap - precis som all synagogans arkitektur, färgskala och ikonografi - påminner om livets väsen och proklamerar kärlek.

Från här reser sig den centrala kupolen, som består av åtta segment. Dess elegans ges av två rader med målade glasfönster, även om ljuset som tränger igenom de yttre trumman fönstren är filtrerat och dämpat. Kupolens färgschema och dess folkliga ikonografi är konsekventa och symboliska. Konceptualiseringen från första våningen fortsätter uppåt. I övergångszonen dominerar fortfarande varma rosa toner, som sedan gradvis övergår i ljusblått, följt av en avsats som bildar en delningslinje på vägen mot kupolens topp, vilken vid kupolens zenit övergår i mörkblått vid det yttersta slutet. Folkliga blommiga motiv i kupolens nederkant växer vanligtvis fram från hjärtformade symboler för universell kärlek, för att sedan löpa, hoppande runt fönstren, längs ribborna, hela vägen fram till den strålande solen i kupolens topp. I valvet ovanför Bimah kan även en förguldad, skimrande sol med folkliga växtmotiv skönjas, vilket symboliserar Herrens närvaro. Kupolens högsta, mest heliga topp är avskild från den nedre delen av en gjuten ring. På denna ring vilar kupolens zenit - ett koniskt centralt målat glasfönster föreställande den strålande solen, bestående av åtta plan med infällningar av guldgula och gröna opalfärger på en turkos bas, som strålar ut sitt sken. Detta är symbolen för Herren, härrörd från de åtta ”Allseende ögonen” (ej synliga nerifrån), som är åttkantigt arrangerade i kupolens topp. Det allseende ögat är en universell religiös symbol; inom frimureriet representerar det den store arkitektens öga. Synagogens religiösa ikonografi når sitt klimax i denna centrala bild av den Eine, Allmäktige och All närvarande.

Synagogans heligaste plats är det heliga rummet - torahskåpet, som vanligtvis stod i synagogor istället för den ursprungliga arkan. Inuti förvaras rullarna från Mosis bok, det vill säga de judiska religionens heliga dokument. Skåpet i synagogyn i Subotica bär, utöver sin jugendstil, även religiös ikonografi. "Två massiva kolonner syftar på Jachin och Boaz, som stod framför Salomos synagoga. Vingarna som växer ut från dem är arkitektoniska referenser till kerubimerna som ramar in arken, där lulav (palmgrenen), förbundstavlorna och den sexuddiga stjärnan är placerade - allt i ungersk tradition." Enligt judisk tradition var dörren till torahskåpet täckt med en parochet (ett dekorerat tyg som symboliserade slöjan som täckte arken), vilket inte längre finns kvar idag. Den tvåbladdiga valvporten är utförd i jugendstil med folkliga motiv, med en helgedomslampa och en inskription på hebreiskasa högst upp: "Jag ser Herren överallt." Insidan av torahskåpet är målad i himmelsblått och stjärnorna glittrar i guld och skildrar universumet. Här hittar du också utskurna toraställ gjorda i synagogens stil.

Inuti Davidsstjärnan i jugendstil kan en kort inskription på hebreiska läsas. "Från ett nära avstånd syns det att inskriptionen YHWH inte är original: två bokstäver Yod betecknade ursprungligen Herren, och de översmörjdes av bokstäverna YHWH. Egentligen bör Herrens inskription inte översmörjas av något annat, men inskriptionen YHWH betyder samma sak som de två bokstäverna Yod, om än mindre abstrakt, så är detta tillåtet."

Ovanför och bakom toraharken finns körarrangemanget, där rester av den tidigare orgeln kan ses. Saknade orgelpipor ersattes av falska pipor i trä, vilka också återställdes under den senaste renoveringen. Ursprungligen tilläts endast mänskliga röster i ortodoxa synagogor; närvaron av en orgel är redan en sedvänja i reformerta synagogor. Musik är ett mycket viktigt element i den religiösa ritualen. Enligt minnen var det välvda taket ovanför körarrangemanget ursprungligen målat som insidan av toraharken, närmare bestämt "det visade himlen med stjärnor och planeter". Det nuvarande mönstret målades in senare. På taket kan man se inskriptioner på hebreiska som prisar musiken: "Prisa honom med stränginstrument och pipor" och "Prisa honom med instrument". Det bästa ljudet kan höras i västgalleriet.

Byggandet av synagogan i Subotica färdigställdes på bara tre år, men dess restaurering tog ungefär 40 år. Den tekniska restaureringen av synagogan påbörjades under andra halvan av 1970-talet. Sedan dess har restaureringsarbetet utförts mer eller mindre kontinuerligt på initiativ av, organiserat av och under kontroll av Intermunicipal Institute for the Protection of Monuments of Subotica (IMIMPS). På grund av byggnadens unikhet och uppgiftens komplexitet blev dess restaurering ett allvarligt problem för generationer av yrkesmän. Den ständiga bristen på finansiella resurser och politisk vilja var huvudorsaken till decennier av restaurering, vilket ledde till "sisyfosartade förhållanden". Vid den tiden, för att skaffa pengar till det mest brådskande arbetet, var det nödvändigt att vända sig till flera källor. Källorna var stadsfullågoratet i Subotica, kulturdepartementet och departementet för religiösa angelägenheter i Belgrad, World Monuments Fund (Jewish Heritage Grant Program) från New York, Rothschild Foundation (Hanadiv) och olika privata sponsorer.

2014 blev en vändpunkt i synagogans svåra öde. Den osjälviska finansiella och professionella поддерt från den ungerska staten skapade förutsättningarna för att slutföra alla restaureringar till slutet av 2017, och synagogan kunde återfå sin ursprungliga prakt och strålande skönhet och bli ett av Suboticas noggrant underhållna konstverk. Restaureringsarbetet stöddes av den ungerska regeringen med mer än 2 000 000 euro; under ledning av det ungerska nationalrådet; under kontroll av den republikanska institutet för skydd av monument i Belgrad och IMIMPS-experter; utfört av världskända utländska och inhemska restauratörer under ledning av civilingenjören Andrea Fehér och utfört av Yumol Consortium från Subotica.

Den rekonstruerade synagogan kommer att få ett nytt syfte. Främst kommer den att vara en turistdestination, men den kommer också att erbjuda utrymme för permanenta utställningar och andra kulturella evenemang. Under stora religiösa högtider eller minnesstunder kan medlemmar i den judiska gemenskapen ibland använda den som en synagoga. Den yttre och inre förnyelsen av synagogan utfördes enligt arkitekturprojekt av författaren till denna bok och hans biträdare, i samband med de många dilemman som ledande experter inom konstruktion var tvungna att möta under arbetet. Under den omfattande rekonstruktionen restaurerades den konstgjorda förgyllningen och de dekorativa elementen i synagogans interiör. På vissa ställen användes riktiga guldplattor. En speciell uppgift var att avgöra ödet för de för många bänkarna på första våningen och fastställa deras identitet. Saknade delar av de färgade reliefklinkerplattorna till golvet beställdes från Marocko, där de tillverkades för hand, värld för värld.

Färgen på ytan på de putsade ytterväggarna förblev också en gåta under en lång tid, eftersom den ursprungliga färgen togs bort och återställdes under 1920- och 1970-talen. I Dezső Jakabs memoarer från 1925 skrev han att denna färg var "grön, inte gul, och harmoniserade bättre med den röda fasaden av tegel och de blå ornamenten." Vid den senaste restaureringen enades man med judasamhället om den slutgiltiga färgen på byggnadens ytterputs så att den liknade färgen på ökensand.

I december 2017 var den 40 år långa rekonstruktionen klar, och Suboticas synagoga återfick sin ursprungliga skönhet i enlighet med dess betydelse.

Källor:

https://www.suboticasinagoga.rs/en/synagogue/synagogue-subotica/demeter-gabor-synagogue-subotica

https://srbija-projektieu.rs/en/subotica-synagogue/

https://en.wikipedia.org/wiki/Subotica_Synagogue