Smederevo fortress i den eponymousa staden ligger vid sammanflödet av floderna Jezava och Donau och byggdes under det andra kvartalet av 1500-talet. Fortet är en klassisk vattenborg (det är omgivet av floderna Donau och Jezava, och i söder av en konstgjord vall som binder samman de två floderna), vilket gör det unikt inom serbisk medeltida arkitektur. Dess design var modellerad efter Konstantinopel och dess murar. Fortet täcker en yta på 10 hektar utan de yttre murarna och tornen, och 14,5 hektar med dem, vilket gör det till ett av de största forten i Europa. Förberedelserna inför konstruktionen tog mycket på allvar, med sten, kalk och trä hämtat från olika regioner. Allt användes: sten från ruinerna av de förstörda forten Magrum, Viminacium och Areus, till och med gravstenar. Byggandet av denna monumentala struktur tog två år.
Här fanns, utöver tornen, furstens hov, kaserner, en kyrka och andra byggnader för olika ändamål. Fortet bevisade sin styrka under de osmanska belägringarna:
År 1439 började 130 000 soldater från den turkiska armén, ledda av sultan Murad II, belägringen av fortet. Det tålte kanoneld och attacker, men svält, som följde efter tre långa månader av konstant belägring, tvingade fortet att kapitulera.
År 1453 avvisades attacken av Mehmed II (1451–1482), som intog Konstantinopel samma år.
År 1456 avvisades ytterligare en turkisk belägring.
Slutligen kapitulerade staden utan strid år 1459, vilket markerade det formella slutet för det självständiga Serbien under 1400-talet.
Fästningens höga byggkvalitet bevisas av det faktum att den, från färdigställandet av konstruktionen i mitten av 1400-talet och tillägget av fyra artilleritorn av osmanerna 1480, fram till slutet av dess användning i andra hälften av 1800-talet - efter att den överlämnats till Serbiens prins Mihailo Obrenović 1867 - användes utan ombyggnad.
Under 1900-talet förstördes fästningen delvis under de två världskrigen till följd av bombningar och artilleribeskjutning, men behöll ändå sin monumentalitet. Idag är den stora fästningsstaden mestadels i ruin och fortsätter att förfalla, medan restaureringsarbete har utförts i den mindre stadskärnan, vilket delvis återställt dess tidigare utseende. Fästningens strukturer restaurerades redan 1946 och står under statligt skydd. Denna del av fästningen är en plats för kulturella och sportsliga evenemang.
Den ursprungliga idén med Smederevo fästning var att bygga ett befäst slott för despoten och hans familj vid gränsen mot kungariket Ungern, där de enkelt kunde söka skydd hos sin nordliga äldre granne i händelse av fara från osmanerna. Bygget påbörjades 1428 under ledning av Thomas Kantakouzenos, och under de kommande hälvseklen expanderades och modifierades fästningen upprepat för att anta sin nuvarande form år 1480. Enligt forskning kan fyra tydliga faser av serbiskt byggande och en fas av osmanskt byggande identifieras.
Den första byggfasen inkluderade uppförandet av en liten stad med inre byggnader, mestadels av trä. Den omgavs av låga vallar, vattenkanaler och floder, och hade tre portar: en vänd mot bosättningen och två vända mot Donau.
Efter att den lilla staden byggts upp blev det tydligt att den var otillräcklig, och utbyggnaden påbörjades omedelbart genom att man lade till långa vallar som skulle bilda den stora staden. Att endast den lilla staden ursprungligen planerats bevisas av kanonöppningarna, som idag vetter mot vallarna som byggdes senare. Det är omöjligt att med säkerhet avgöra hur långt och i vilken utsträckning den stora staden byggdes ut 1439, det år då osmanerna belägringade Smederevo, men den var utan tvekan i sitt slutskede, då den framstod som ett av världens underverk för belägranterna, trots att de redan mött Konstantinopels murar, vilka tjänade som modell för Smederevos murar. Så den var troligtvis mer eller mindre färdigställd, även om det är oklart om alla tornen på vallarna var helt färdigbyggda. Under denna period gjordes även modifieringar på toppen av vissa torn, vilka valvades för att rymma kanoner som användes mot fienden 1439.
Efter återupprättandet av den serbiska staten genom fördraget i Szeged 1444 påbörjades rekonstruktionen av fortet, där vissa torn förstärktes för att kunna bära kanoner och träbyggnader i den lilla staden ersattes med stenbyggnader. Under denna period lades tornen Ni-huvudiga bröderna och Sju-huvudiga bröderna till den lilla staden; det var lägre än de andra och fungerade som spannmålslager. Inom den lilla staden, nära Donaumuren, fanns en mottagningshall där det medeltida hovlivet utspelade sig. Den lilla staden huserade även en smide, ett tryckeri och ett myntverk. Inom den stora staden fanns hovkyrkan och Annunziatas kyrka; sistnämnda huserade de påstådda relikierna av aposteln Lukas. Den stora staden var även känd som ett centrum för hantverk och handel, och värdskapade en koloni från Dubrovnik.
Under den tredje byggfasen, som inte kan dateras exakt på grund av kontinuerligt byggande, förstärktes vallarna på Donausida med ett torn och på Jezavasida med tre torn.
Det fjärde konstruktionsskedet innefattade tillägg av fyra torn på Donau-vallen vända mot Kungariket Ungern. Det tros ha skett på sultanens begär eftersom despot Đurađ betraktade ungrarna som sina allierade och därför inte behövde befästa den sidan. Det finns dock en möjlighet att despoten gjorde detta på eget initiativ för att skydda sig själv i händelse av en attack från ungrarna på grund av oenighet mellan honom och Hunyadi, vilket faktiskt inträffade. Detta kan ha gjorts efter att Hunyadi tillfångataget Đurađ efter det andra slaget vid Kosovo 1448.
Baserat på konstruktionsmetoden kan man dra slutsatsen att dessa torn byggdes i fredstid, eftersom dessa fyra, till skillnad från andra som byggdes i hast, var gjorda av rött tegel och liknade de rödgrå bysantinska strukturerna.
Smederevo fortres debut i krigsdeltagande på turkarnas sida var 1480, kort efter slaget vid Golubac-fältet 1476. Osmanerna använde material erhållet från rivningen av den tidigare JungfruMaria-kyrkan i den stora staden för att bygga ett lågt artilleritorn vid mynningen av Jezava och Donau. Genom att använda material från andra sidor byggdes ytterligare två sådana torn vid hörnen av fortets triangulära bas, och slutligen ett annat lågt artilleritorn som skyddade stadsportsttornet, vilket försvann på grund av en ammunitionsexplosion 1941.
I den lilla staden fanns despot Đuracls hov, bestående av en bostad och ett representationspalats. Det byggdes mellan 1428–1430 som en särskilt befäst borg, omgiven av vatten på alla sidor. Den lilla staden har ett donjon, en brunn i mitten och en ingång från sydväst genom ett system av dubbla portar.
Borgen är åtskild från den stora staden, som har 19 torn, av en vattenfylld vallgrav. Den lilla staden har 6 torn, varav ett bär en inskription som tydligt visar att staden byggdes av Đurađ Branković. Tornen är omkring 11 meter breda och cirka 20 meter höga. De är byggda av rasmassi och god kalkmurbruk. Murarnas tjocklek når 4,5 meter, med de tjockaste murarna på fortets landfacinga sida.
I den stora staden fanns ett storstadskomplex med hjälpbyggnader och byggnader för befolkningen. Murarna är dåligt bevarade, då byggnaden senare revs och delvis återuppbyggdes. Körväggen och en del av den norra muren har överlevt. Av den västra delen av muren återstår endast grunden.
Den lilla staden tjänade Despot Đurađ som ett befäst slott, vars enda stora sal har kvar kvarfyra fönster med två sektioner i stadsmuren än idag, medan de stora ytorna i den stora staden var nödvändiga för att rymma den många garnisonen, som kunde uppgå till tusen man, samtidigt som de belägrande styrkorna uppgick till tiotusentals.
Under första världskriget och österrikarnas övergång av Donau bombarderades den gamla staden av 42-centimeters kanoner och blev svårfalcon skadad. Under hösten 1938 avsattes en miljon dinarer för restaurering.
Under första världskriget ledde muren på Donaresidan av mest skada, och i början av andra världskriget använde de tyska ockupationsstyrkorna Staden för att förvara omkring 400 000 ton ammunition, vilket motsvarar den sprängkraft som den atombombi som släpptes över Hiroshima hade. Som ett resultat av explosionen i detta depåområde i juni 1941 dog tvåtusen femhundra personer. Under andra världskriget fick staden Smederevo krigsskadestånd från tyskarna, det enda sådana fallet i världen.
Under de senaste åren har konserveringsarbete utförts på resterna av Jungfrubroadskyrkan som återfunnits i Staden, byggd på grunden av en gammal byzantinsk kyrka uppförd 1439, samma år som bygget av Smederevo-fästningen slutfördes. Vid den tiden var kyrkan stadens centrum.
Källor:
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.