Tuchkovbron

Tuchkov-bron ligger över floden Malaya Neva, i linje med Bolshoy Prospekt på Petrograd-sidan och 1:a och Syezdovskaya-linjerna (numera Kadetskaya) på Vasiljevskij ö. Under en lång tid byggdes inga broar över Malaya Neva eftersom de hindrade fartyg från att nå piren vid den kommersiella hamnen, som vid den tiden låg i området vid Strelka på Vasiljevskij ö (nu Admiral Makarov Embankment). Trots att broövergångar behövdes för att ansluta stadens fastlandsdel med de stora öarna, Petersburgsky och Vasiljevskij. På sommaren skedde förbindelsen med båtar, på vintern – över isen.

Tuchkov-bron är en av de äldsta broarna i São Petersburg: dess byggår är definitivt angivet till 1759. Och den har alltid legat på just denna plats (vilket inte kan sägas om varje bro i Petersburg). För första gången lades en flytbro på pontoner ut över Malaya Neva 1759. Brons allra första namn var Nikolsky. På den högra stranden av Malaya Neva, där Vladimirkatedralen nu står, fanns en gång en träbyggd Jungfru Maria-kyrka, och den nya bron döptes initialt till Nikolsky efter sitt södra Nikolsky-kapell, som låg närmast Malaya Neva. Men detta namn varade inte länge. En av de främsta ”sponsorerna” till brobyggandet var timmerindustrimannen Avraam Tuchkov; Tuchkov-familjen ägde då ”nästan allt” längs stränderna vid Malaya Neva, så det var logiskt. Snart blev bron naturligt känd som ”Tuchkov”.

Träbron bestod av två delar: en pontonsektion i den djupa delen av flodbädden och en pålstycke i det grunda vattnet. Bron låg närmare fl พระ munningen vid öarna Penkov och Vatny, där handelsmannen Avraam Tuchkovs lagerhus låg. Vid den tiden var det stadens längsta bro - 890,0 meter; nu är den, enligt referensböcker, 226 meter lång. Anledningen är att Malaya Neva då var något bredare, kustens relief var annorlunda och bron själv ”sträckte sig” märkbart ut över stränderna. På så sätt samlades ytterligare meter, eller snarare famnar och arshiner, på hög. Konstruktionsmässigt var Tuchkovbroen kombinerad: i det grunda vattnet vilade den på pålkonstruktioner och i mitten av flodbädden på pråmpontoner. Broöppningen för fartygstrafik låg i pontonsektionen.

År 1833–1835 ersattes den flytande bron av en flervåningssystem av träbalkar med stöd i träpålar och en dubbelblads öppningsdel i mitten. Bron konstruerades i linje med Bolshoy Prospekt på Petersborgssidan i samband med uppförandet av en jordvall från floden Malaya Neva till den framtida Alexandrovsky Prospekt (nu Dobrolyubova Ave). Öppningsdelen bestod av fyra träramar och öppnades med manuella vinschar. Vägbanan var av trä, gjord av tvärbalkar och dubbla trädäck. Vid broankomstarna installerades räcken av gjutjärnsgrindar med rektangulära fundament.

År 1839 var det på Tuchkovbroen som en helt ”innovativ” vägbeläggning för Ryssland testades. Den kallades för det vackra ordet ”asfalt”.

Inte varje rekonstruktion av bron gjordes enbart av en önskan att göra den vackrare och pålitligare. Exempelvis brann Tuchkovbroen helt ner 1879, påstås på grund av en ej utsläckt cigarett. Oavsett orsak var den tvungen att byggas upp från grunden.

Tuchkovbroen fick bara byta namn en gång, på ett fotografiskt vykort från början av 1900-talet. Var korrekturläsaren befann sig och vem som drack te vid tillfället är okänt, men i den slutgiltiga versionen återgick Pont Toutschkoff plötsligt till ryska som ”Muchkovbroen”. Nåjäl, sådant händer!

Omedelbart efter revolutionen, liksom många andra, gjordes ett försök att döpa om Tuchkovbroen. Men sedan kom de ihåg hjälten från slaget vid Borodino, general Tuchkov, och bestämde sig för att lämna namnet som det var. Det är nog en legend, men faktumet kvarstår: Tuchkovbroen förblev Tuchkovbroen.

Bron reparerades upprepat i trä. 1920 byggdes den om till en bro med 20 bågar.

1948, efter en annan större översyn, täcktes de permanenta bågarna med metallbalkar med längsgående och tvärgående pålar. De trälådorna i pråmspannet byttes ut mot metallkonstruktioner, och de manuella vinscharna mot elektriska. Stöden i pråmspannet byggdes återigen på en pålgrund av trä med ett styvt metallgaller och en metallramstruktur.

Brons vänsterstrandslandfäste var av sten på pålgrund, och alla andra stöd var av trä på pålgrund. Brons längd var 258,0 meter, bredden - 19,0 meter. På grund av färdigställandet av Volga-]-[Baltikkanalen, som ersatte det föråldrade Mariinskaja-systemet 1964, började stora och tunga fartyg gå in i Nevafloden och dess bifloder. Dessutom är Tuchkovbroen en av de mest trafikerade broarna, som förbinder Vasiljevskijodden med staden. En stor del av produkterna från företagen som ligger på ön transporteras över den, på grund av brist på järnvägsanslutning.

Tiden kom då broets dimensioner och lastkapacitet inte längre uppfyllde kraven för land- och vattentransport, vilket ledde till frågan om en fullskalig rekonstruktion.

Under 1962–1965 byggdes en ny trespannig bro i armerad betong med en lyfteffekt i mitten, enligt projektet från ingenjörerna på Lengiproinzhproekt. Den nya broens längdaxel försköts 3,0 meter nedströms från den tidigare broens axel.

De permanenta spannstrukturerna byggdes som ett utkragande balksystem med en upphängd mittsektion, tillverkad av förspänd armerad betong. De nedre koderna på utkragaren och de upphängda balkarna har en böjd profil. Upphängningarna vilar på utkragare som är infällda i stöden. Denna typ av spannstruktur användes före konstruktionen av Tuchkov-bron, på den enkelspanniga bro i armerad betong över floden Zhdanovka (Krasny Kursant) år 1962. I tvärsnitt består den permanenta spannstrukturen på Tuchkov-bron av åtta huvudbalkar i lådprofil.

Lyfspannet är ett dubbelbladsöppningssystem med en fast rotationsaxel med stelt monterade motvikter och hydraulisk drift. Spannstrukturen är av metall och helt svetsad. I sluten position är det ett balk-utkragarssystem. Brofästena är massiva i armerad betong på påлningsgrundläggning, klädda i granit.

Stöden är massiva av armerad betong på en hög pålmatris, klädda i granit. Under byggandet av stöden användes skalkonstruktioner med en diameter på 56 cm fyllda med betong. Vägbanan är asfalbetong, på de permanenta spannen – på armerade betongplattor, och på lyfspannet – på en ortoterapeutisk platta. Trottoarerna har sandasfalt. Trottoaren är separerad från vägbanan på de permanenta spannen av ett graniträcke, och på lyfspannet – av ett metallräcke. Brukets längd vid den tiden var 226,2 meter, bredden – 36,0 meter, inklusive två trottoarer om 4,0 meter vardera.

Paviljongen med kontrollpanelen är belägen på höger bank på broens uppströmsida.

Brore giảien består av svetsade metallgaller med enkel design, tillverkade av rör med fyrkantigt tvärsnitt som är placerade i en vinkel och sammanflätade så att de skapar ett ovanligt tredimensionellt mönster längs hela broens längd. Vid broinfarten är granitparapetter monterade på alla fyra sidor.

Som ett slutgiltigt hållfasthetstest 1965 passerade en stridsvagnskolonn över Tuchkov-bron. Och vid den tiden, enligt en gammal rysk byggtradition, satt arkitekterna, ingenjörerna och byggarna själva i en öppen båt under bron och tittade. bara skämtar. Men stridsvagnskolonnen är ett dokumenterat faktum; konstruktionen tålde lasten ärordigt, och den 6 november 1965 invigdes bron högtidligt. Den blev en sann prydnad för staden vid Nevan.

På strandpromenaden på höger bank på uppströmsidan nära paviljongen och på nedströmsidan av Zhdanovka-floden vid broinfarten finns granitklädda trappor som leder ner till vattnet.

Belysningen på bron är standardgatubelysning, med en lampa monterad på metallrör i stolpar.

Sources:

https://dzen.ru/a/ZH2GCXPTRWN2dqDt

https://krti.gov.spb.ru/mosty-sankt-peterburga/tuchkov-most/