Tuchkov Buyan - den legendariska Biron-palatset eller hampaWAREHUS?

Tuchkov Buyan (från det arkaiska ordet "buyan" - en flodbrygga; en plats för avlastning av varor från fartyg), kallades under 1900-talet felaktigt för "Biron-palatset" - den tidigare hamphuset som byggdes 1763–1772 på den eponymous ön i kanalen Malaya Neva, ett monument över det tidiga klassiska Sankt Petersburgs arkitektur. I början av 1900-talet fylldes kanalerna mellan Buyan, de närliggande namnlösa öarna och Petrogradsky Island igen, och namnet "Tuchkov Buyan" gick över till det nya urbana området, avgränsat av den moderna Dobrolyubov Avenue i norr, Tuchkova Dam Street och Tuchkov Bridge i väster, Academician Likhachyov Square och Birzhevoy Bridge i öster, samt Malaya Neva i söder. Det omfattande blocket, som även var tänkt att inkludera Vatny Island, var avsett att bli ett museum- och utställningskomplex; detta projekt förverkligades inte på grund av utbrottet av första världskriget.

Under 2000-talet ligger idrottskomplexet "Yubileyny" och tunnelbanestationen "Sportivnaya" i den västra delen av Tuchkov Buyan, nära de historiska hamphusen.

Tuchkov Bridge och Tuchkova Embankment, en målning från mitten av 1800-talet. Till höger, tvärs över floden, syns den västra lagerbyggnaden och växhuset för hampa vid Buyan.

Ön i kanalen vid Malaja Neva, som senare fick namnet Tuchkov Buyan, uppkom efter översvämningen 1726. Snart anlades en pir på ön, och 1735 byggdes lagerlokaler för hampa. Under mitten av 1700-talet fick området sitt namn efter Avraam Tuchkov - byggaren av den första bron som förband Vasiljevskijön med Petrogradskyön. Den 29 juni 1761 brann träbyggnaderna från Anna Ioannovnas tid ner, och under 1763–1772 uppførte militingeniören Dyakov en stenbyggnad på platsen för Buyan baserat på en design av Dedenev, reviderad av Rinaldi. Under samma år uppförde Dyakov, mycket nära Buyan, Knyaz Vladimir-katedralen enligt Rinaldis design (https://reveal.world/story/knyaz-vladimirskij-sobor).

Fasaden på Buyan vänd mot Vasiljevskijön är strikt symmetrisk. I mitten finns en kompakt tvåvåningsvolym för vägehuset, till vänster och höger om detta finns fyra trappors lagerbyggnader som ansluts till vägehuset med täckta arkader. Enligt ritningen var lagren två våningar höga; endast under byggnationen delades varje plan upp i två. Från norr, på sidan mot Petrogradskyön, anslöt vägehuset till en nu förlorad tvåvånings, kompakt byggnad för shofa - lokaler för sortering av lin och hampa.

Buyan-byggnaden är målad i gult. Den är förknippad med en märklig episod 1904: konstnärer som arbetade i akademins ateljéer vid Tuchkov Embankment protesterade aktivt mot att måla den väderbitna Buyan. Kuindzhi, Klodt och andra föreslog "att måla den inte gul, utan grå, eftersom dess gula färg stör oss för mycket och ger en gul reflektion i våra konstateljéer, vilket är olämpligt för måleriet.".

Fram till revolutionerna 1917 var Buyan under hamntjänsternas jurisdiktion (initialt kejserliga, under 1900-talet kommunala) och användes som lagerlokal enligt avsett; dock fastnade det felaktiga namnet "Bironpalatset" hos både allmänheten och bland arkitekter och stadstjänstemän. Först 1908 motbevisade Fomin, som stödde sig på åsikterna från Benois och Kotov, legenden i "Old Years". Fomin daterade felaktigt byggnaden till Anna Ioannovnas era; detta missförstånd motbevisades under 1910-talet.

Fram till slutet av 1900-talet var ögruppen mellan Tuchkov Buyan och Birzhevoy-bron inte reglerad; öarnas omkretsar på 1700- och 1800-talets kartor förändrades kontinuerligt, och området på Vatnyön bildades först 1858. Kustlinjen vid Petrogradskyön hade en naturlig, oregelbunden form. Det kärriga området norr om ön kallades Mokrushi. Under 1840-talet anlades Alexandrovsky- och Petrovsky-parkerna här, och på 1860-talet anlades Alexandrovsky-avenyn (nu Dobrolyubov-avenyn) längs kanalens kust. Under följande decennium började en aktiv utbyggnad av Mokrushi på den norra sidan av avenyn; 1880 godkände Alexander II en plan för att förena de små öarna med Petrogradskyön. På det nya urbana området, söder om Alexandrovsky-avenyn, skulle fyra regelbundet formade kvarter uppstå.

Projektet från 1880 genomfördes inte. På tre småöar nära Tuchkov Buyan anlade staden en plantskola för prydnadsväxter; på Vatny Island byggdes 1896–1897, enligt Marfelds projekt, "röda lador" till det statliga vinkällarlager och vodkakcellare. Kurbatov, som ansåg de gröna öarna vid Malaya Neva vara "ett av de behagligaste platserna i Petersburg", skrev att deras "utsikt. förstörs av den träbyggda Birzhevoy-bron och vinkcellaren". 1902–1905 utbyggde staden Tuchkov-broens damm, vilket säkrade förbindelsen mellan Tuchkov Buyan och Petrogradsky Island; 1908 godkände Nikolaj II det andra officiella projektet för utbyggnaden av Petrogradsky Island. År 1911 fylldes kanalerna mellan Tuchkov Buyan, de småöar som gränsar vid den från öst och Petrogradsky Island igen; endast Vatny Island förblev isolerat - det statliga vinkartellets "fästning". På kartor från första världskriget är hela det nya området på Petrogradsky Island upptaget av stadens plantskola; aktiv utveckling inleddes här först i mitten av 1900-talet.

Ivan Fomin, 1913. Tävlingsprojekt för ett museum och utställningscenter på Tuchkov Buyan. Utsikt från Tuchkov-bron mot Peter- och Pauls fästning. Längst ner till höger är hampbyggnaden Buyan, till vänster Alexandrovsky Avenue med passagen till Vladimirs katedral.

I början av 1900-talet växte ett nytt kulturellt centrum fram i den södra delen av Petrograd-sidan, riktat mot massorna. Fram till 1897 låg det första djurczapet i Sankt Petersburg på området vid Alexandrovsky-parken; 1899–1900 byggdes den första fasen av Folkets hus. I Petrovsky-parken, som sedan 1899 stod till förfogande för nykterhetssällskapet, byggdes en teater, karuseller och en båtstation. Det är ingen slump att de nya områdena mellan Alexandrovsky- och Petrovsky-parkerna betraktades som offentliga och populära rum.

Under förberedelserna för Jubileet av Petersburg föreslogs det upprepade gånger att inrätta ett stadsmuseum i "Biron-palatset". 1904 föreslog Tarasov att placera stadarkivet där. 1905 föreslog Tarkhanov att skapa ett offentligt sportcenter; 1906 bad Repin om att Buyan-byggnaden skulle avsättas för en permanent konstutställning. Sedan kanalerna fylldes och området expanderade, engagerade sig stadsmyndigheterna och allmänheten i projekt för att anlägga det "nya" Tuchkov Buyan – från Tuchkov till Birzhevoy-bron. Ödet för det "gamla" Buyan, uppfört av Dyakov och Rinaldi, var ännu inte avgjort: staden övervägde allvarligt att riva det för att bygga ett nytt museum- och utställningskomplex. Debatterna om att riva eller bevara Buyan fortsatte åtminstone fram till 1915.

Aktiv forskning om de nya områdena inleddes omkring 1911–1912 i samband med planer på att hålla två allryska utställningar i Sankt Petersburg. År 1912 höll Sankt Petersburgs arkitektsällskap, på uppdrag av stadens myndigheter, den första öppna tävlingen för utställningskomplexprojekt; enligt dess villkor skulle "Biron-palatset" bevaras och anpassas som ett museum. År 1913 ägde en andra, stängd tävling rum mellan projekten av Dubinsky (vinnaren av 1912 års tävling), Munz och Fomin. Denna gång fick arkitekterna rätten att självständigt besluta om Buyans öde, ända ner till dess totala rivning. Fomin bevarade Buyans huvudfasad i sitt projekt; Dubinsky och Munz beslutade att göra sig av med den helt. Munz skrev att byggnaden var helt olämplig för ett museum, dess rekonstruktion var obefogad och dess konstnärliga värde var överdrivit: "det är bara en lada, som endast av en slump, eller kanske med tanke på en mycket avlägsen betraktare, givits utseendet av ett palats. Byggnaden är konstruerad mycket solitt, men grovt i detaljerna.".

Med utbrottet av första världskriget blev det omöjligt att hålla de allryska utställningarna, men staden fortsatte att söka efter planeringslösningar. Vid 1915 hade dock arkitektgemenskapens åsikt skiftat mot att bevara historiska byggnader. Lidval, Belogrud och andra föreslog att helt överge det offentliga centret vid Tuchkov Buyan och istället flytta det västerut till Petrovsky-ön. Denna metod genomfördes, med början med bygget av stadion på 1920-talet.

Källor:

https://en.wikipedia.org/wiki/Tuchkov_Buyan