Obebyggda gator, fabriker, lagerhus, glesa sunkiga hus, två kyrkogårdar och köksträdgårdar. Detta är ungefär hur området kring dagens Decembristhuset såg ut i början av 1900-talet.
Ön, som regelvis översattes av antingen floden Smolenka eller av stormvågor från Finska viken, var en plats där stränderna förstärkts med byggavfall. Generellt var platsen inte behaglig - en nedstämmande ödemark mellan fabriker och gravar. Idag är platsen känd som Decembristhuset, men för mer än ett sekel sedan kallades den Goloday. Tvärtemot förväntningarna kommer namnet inte från hunger, utan från efternamnet på en engelsk markägare, Holiday, som på något sätt hade ett "festligt" efternamn. Det var detta karga territorium som den välkända stadsentreprenören Gerasim Shalit, som syssade med leverans av byggmaterial, bestämde sig för att förvandla till en elitkvartal. För att förverkliga sin storslagna idé köpte Shalit 1898 en betydande markarea på ön Goloday och började bygga det första huset.
Detta hus skulle vara en del av ett storslaget projekt kallat "Nya Sankt Petersburg". Han skapade till och med ett aktiebolag med samma namn. Företagets aktier var dock inte efterfrågade, eftersom allmänheten fann idén om att skapa en trädgårdsstad på en "Gud-glömd" ö mindre tilltalande än vad dess författare gjorde. ändå byggdes det första huset ganska snabbt. För övrigt har det överlevt i en något förändrad form under namnet "G.L. Shalits inkomsthus" och ligger på Kakhovskij lane 10. Idag blickar miniatyrcaptianer i romerska togor ner på förbipasserande från byggnadens frönter, där de sticker ut tydligt bredvid kolonnerna mot bakgrunden av andra hus i området.
År 1910 köptes territoriet av den italienska miljonären Riccardo Gualino tillsammans med A. A. Brodsky. Vid ungefär samma tid utvecklade I. A. Fomin en plan för den nya stadsdelen. Fomin föreslog att genomföra en stor ensemblekomposition i palladiansk stil.
Projekt för ensemblen "Nya Sankt Petersburg" på ön Goloday. Arkitekt I. A. Fomin. 1912. Fragment.
Stadsdelens centrum skulle vara ett halvcirkelformat torg, från vilket tre radiella avenyer sträckte sig västerut, medan torget på östra sidan angränsade till ett marknadstorg.
"Nya Sankt Petersburg," teckning av I. A. Fomin, 1912
År 1912 byggdes två hus enligt Fomins ritningar (nr 2 och nr 10 på dagens Kakhovsky Lane). Arkitekten Ernest Shtalberg, en av Fomins elever, deltog i arbetet med hus nr 2. Vid arbetet med hus nr 10 (byggt 1899–1900 av arkitekten V. F. Rozinsky) ändrades byggnadens exteriör helt enligt Fomins idéer, med ompositionering av fönster och dörrar. Fasaden fick en arkitektonisk behandling i nyklassisk stil. Halvpelare och pilastrar av jonisk ordning samt medaljonger tillkom. Samtidigt byggdes en del av takåstuckaturen om till en femte våning, som senare under 1930-talet utbyggdes över hela byggnaden.
Mellan 1912 och 1914 restes ytterligare två hus på platsen istället för marknadsplatsen (nuvarande adresser: Zheleznovodskaya gatan 19 och 34). F. I. Lidval byggde dessa hus enligt principen om ett propylaea, vilket skapade en "rationell komposition", enkel och modern. Han utnyttjade tomtens potential, fri från byggnader: de kompakta byggnaderna han projekterade står fritt och är synliga från alla sidor. Den dekorativa utformningen av dessa hus är mycket striktare och enklare än Fomins: kanalerade pilastrar av storordning och platta grafiska ornament utmärker sig knappt mot de monokroma fasadytorna. Arkitekterna A. M. Litvinenko och E. K. Koch deltog i utformningen av dessa byggnader. Dessa två byggnader på Zheleznovodskaya gatan lade grunden för den framtida skapandet av ett komplett stadsensemble.
Byggnaderna på Zheleznovodskaya gatan lade grunden för den framtida skapandet av ett komplett stadsensemble, vilket tyvärr inte realiserades.
År 1914 byttes projektets namn till "Nya Petrograd" och genomgick periodiska revideringar, men i verkligheten stagnerade projektet på grund av första världskriget, Oktoberrevolutionen och det efterföljande inbördeskriget, då det saknades medel för att genomföra det.
Från mitten av 1920-talet återbesöktes projektet. Mellan mitten av 1920-talet och slutet av 1930-talet anlades den moderna KIM-avenyen och Kakhovsky-gränden ("högerstrålen"), och Baltiska Yungs-torget skapades; flera hus byggdes. andra världskriget avbröt återigen områdets utveckling.
Under 1960-talet fullföljdes områdets bildande, men med justeringar: fortsättningen på Zheleznovodskaya gatan blev "centrumstrålen", medan "vänsterstrålen" övergavs.
På så sätt är det planerade gatu- och vägnätet i grunden nära I. A. Fomins planer, men den arkitektoniska komponenten genomgick betydande förändringar.
Källor:
https://kima7.ru/category/history/
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.