Fabricio-bron, även känd som Judarnas bro eller Fyrhövdets bro

Historikern Dion Cassius berättar att stenbron byggdes 62 f.Kr. av folkets tribun och vägkurator (på latin, curator viarum) Lucius Fabricius (på latin, Lucius Fabricius) för att ersätta den gamla träbron som förstörts av brand. Dess särdrag ligger i att bron inte förbinder flodbankerna vid Tibern, utan leder från flodens vänstra bank till Tiberön, som delar Tibern i två armar vid denna punkt. På motsatt sida finns den också antika Cestian bron. På ön fanns under kung Tarquinius Priscus regeringstid (534–509 f.Kr.) ett tempel till Aesculapius (läkaren), och senare, under medeltiden, ett sjukhus, ett härbärge för fattiga och kyrkan San Bartolomeo (Sankte Bartolomeus). Under påve Eugenius IV stenlagdes vägen med travertinplattor, och en inskription från 1679 av påve Innocent XI nämner rekonstruktionen av avsatserna och tegelbeklädningen.

Den 62 meter långa bron är byggd av kalkstenstuff. Den är fasad med rött tegel (ett resultat av restaureringar under 1600-talet) och ljus travertin, vilket ger den ett tvåfärgat utseende. Bron har två halvcirkelformade valv med ett spann på 24,5 meter (i antiken fanns ytterligare två sex meter breda valv på båda sidor av bron, nu dolda under senare förstärkningar av flodbanken) och en central vilare med ett reliefvalv som är 6 meter brett, vilket också fungerar för att leda bort vatten vid översvämningar. Bron är 5,5 meter bred.

På båda sidor finns latinska inskriptioner som vittnar om brobyggaren: L. FABRICIVS. C. F. CVR. VIAR | FACIVNDVM. COERAVIT | IDEMQVE | PROBAVIT ("Lucius Fabricius, son till Gaius, vägkurator, ansvarade för konstruktionen och godkände även den"). Inskriptionen upprepas fyra gånger: på båda sidor av varje valv. En senare inskription med små bokstäver under reliefvalvet anger att bron restaurerades under påve Innocentius XI, förmodligen 1679. Vid öns ingång står ett vakeltorn: Torre Caetani.

En populär romersk legend säger att ett annat namn på bron, "Fyrans huvuden" (Quattro Capi), uppstod ur en tvist mellan fyra arkitekter som uppdragsbeställdes av påve Sixtus V att restaurera bron men som inte kunde komma överens. Av denna anledning dömde påven att de skulle halshuggas på plats, men skonade dem och reste istället ett monument med fyra huvuden som minne av deras arbete. Denna legend stämmer dock dåligt överens med de två dubbelhövdade hermerna på bron. Dessa är med största sannolikhet antika stelar toppade med fyra Janus-huvuden. Romarna kallade även bron för "Judebron" på grund av dess närhet till gettot.

En av hermerna på Fabricius-bron kan ses på det närliggande monumentet över poeten Giuseppe Gioachino Belli i Trastevere-distriktet, där den romerske poeten avbildas lutande mot brostenet. Bron avbildades ofta av konstnärer – målare, tecknare ochkoppare. De mest berömda är etingarna av den enastående mästaren Giovanni Battista Piranesi – arkitektoniska rekonstruktioner och allmänna vyer över bron.

Enligt experter var den ursprungliga arkitekturen i Cameron Gallery i Katarinaparken i Tsarjskij Selo, ritad av arkitekten Charles Cameron, särskilt den höga podiet och rampen, inspirerad av Piranesis etsning "View of the Fabricius Bridge in Rome" (1756).

Källor:

https://ru.wikipedia.org/wiki/Мост_Фабричо