Under mitten av 1200-talet fanns ett träslott av kurererna som kallades Asenputten. I gamla 1200-talsdokument förekommer namnen Asimputte och Asenputte, som senare uppenbarligen förvandlades till det tyska Hasenpoth och det lettiska Aizpute. Wilhelm Stahfenhagen noterar i sitt "Album Kurlaendischer Ansichten" 1866 också att ordet Asenputte eller Asimputte definitivt härstammar från det lettiska ordet aizputināšana (snödriva), och nämner till och med en version där en vildget i en djup dal på vägen till dagens Aizpute blev inburrad i snö och dog, varifrån namnet enligtweis härstammar: āzis putināts , Aizpute. Sanningen i de ovan nämnda berättelserna kan förstås inte bevisas, då det saknas historiska dokumentära bevis. Rötterna till de gamla namnen på Aizpute tycks komma från de fink-ugriska orden Ase, Ason, som betyder "aktivt bebott plats". I historiska dokument förekommer slottets namn i olika former såsom Asseboten, Assenputten, Assenpot, Assenboten, Hasepotten, Hasenputten, Hasenpothe, Hasenpud.
Det nämns första gången i krönikan från 1253 i ett fördrag om delningen av kurniska landområden mellan biskopen och ordenen. Gränsen löpte längs floden Tebra. Den högra stranden gick till biskopen, och den vänstra till ordenen.
I krönikan av Irgen Helm anges att Aizputes riddarslott byggdes 1249. Det tros dock att ordenens stormästare Dietrich von Greningen år 1249 beordrade att byggandet av ett stenslott skulle påbörjas. Det är mest troligt att ordenens trupper vid den tiden var stationerade i det tidigare uppförda träslottet av kurer, eftersom tyskarna efter slaget vid Durbe 1260 i brådska lämnade slottet, men 1261 erövrade de det igen nästan utan strid. Enligt historiker byggdes slottet från 1276 till 1300, mitt emot det kurniska slottet på Tebras högra strand.
Från början hade slottet endast murar som bildade en kvadratisk innergård och två vakttorn placerade i olika hörn. Innergården mätte 41 gånger 38 meter. Det nordöstra tornet var 9 gånger 9 meter, och murarnas tjocklek uppgick till 2 till 2,8 meter. Under 1300- och 1400-talen byggdes en trevånings bostadsflygel i öster. Dess bredd var 9 meter. Runt början av 1500-talet förlorade Livlands orden sin makt, och många slott förvandlades från militära fort till jordbrukstorn och bostäder för godsägare. Detta hände även med Aizpute slott.
År 1562 upphörde Livland som stat att existera. I Kurland bildades hertigdömet Kurland och Semigallien, underställt Polen. Hertig Gotthard Kettler hyrde ut Aizpute till Gerhard Nolde.
Slottet ockuperades av fienden endast en gång. Detta skedde under det polsk-svenska kriget 1655–1660. År 1659 attackerade svenskarna oväntat de kombinerade styrkorna av litauer, polacker och Kurlands godsägares förband ledda av den litauiske hetmanen Komarowski. Svenskarna dödade omkring 200 personer, och omkring 400 sökte skydd i Aizpute slott - även om de kapitulerade samma kväll. Det finns ingen information om skador på slottet.
År 1665 renoverades slottet, och en garnison under hertig Jakob samt ett artilleriteam stationerades där. Efter hertig Jakobs död 1682 blev slottet Michael Friedrich Nordes egendom. Slottet byggdes helt om, förlorade sin militära betydelse och nya bostadsbyggnader uppfördes 1698.
I början av 1800-talet var slottet endast delvis bebbott, eftersom baronen byggt sig ett nytt palats på en annan plats. Slottets skick försämrades. Kulturlagret växte, och den första våningen i östra flygeln förvandlades till en källare. Slottet började användas som lager.
Efter reformen 1920 husade slottet det statliga jordbrukssällskapet, och 1924 blev slottet ägd av staden Aizpute. 1939 anpassades slottet för skoländamål. Det användes fram till mitten av 1970-talet, varpå det övergivs. Restaureringsarbete påbörjades 1990, och flera undersökningar genomfördes. 1997 färdigställdes ett projekt för att förstärka murarna och bygga ett tak, delvis genomfört.
År 1999 konserverades en sektion av slottsmuren i högerflygeln, och ett tegeltak installerades.
Det andra, ärkebiskopslislet byggdes på en liten kulle (nu Bleyda Hill), där det tidigare även funnits ett kuroniskt slott. Kullen låg på den högra stranden av Tebra-floden (nu fördämd, vilket bildat en kvarnsjö). Strandens höjd över flodnivån var 10 meter. Enligt Rhymed Chronicle bodde kuronier i Aizpute-slottet redan 1261, då de efter ett allmänt kuroniskt uppror frivilligt överlämnade sig till tyskarna och gav gisslan från sina adelsmäns söner. Först efter dessa händelser kunde bygget av Kurlandsbiskopens stenslott i Aizpute påbörjas på den kuroniska befästningen. Slottet skulle vara färdigt till 1290 (enligt andra källor, 1295), då Kurlandsbiskopsdömet katedralkapitel flyttade till Aizpute. Slottet byggdes runt 1290–1295, när Kurlands (Piltene) biskopsdömes katedralkapitel flyttade till Aizpute. Aizputes ärkebiskopslott nämns första gången i en krönika år 1338.
Slottet upptog en yta på 120 gånger 50 meter. Det var omgivet av en befästningsmur. I det sydvästra hörnet låg Sankt Johannes kyrka. Inga planer eller ritningar av slottet har bevarats, så det är svårt att föställa sig hur slottet såg ut. Fram till 1513 låg katedralkapitellets residens här. Efter Livoniens kollaps övergavs slottet, och i slutet av 1600-talet återstod inget av det. Slottets stenar användes för att bygga ut kyrkan och bygga hus för lokalbefolkningen. Under utgrävningar 1922 hittades endast en liten fragment av befästningsmuren.
Källor:
https://www.castle.lv/latvija/aizpute1.html Projekt av Renāta Rimša
http://offtop.ru/castles/v1_239775_1.php
https://fotomania.org/2011-10-01-2/
https://medievalheritage.eu/en/main-page/heritage/latvia/aizpute-castle-hasenpoth/
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.