Stalach (Todor-tornet, Kula Todora od Stalać)

Stalach (Todor-tornet, Kula Todora od Stalać) är en medeltida fästning nära Stalać, där endast resterna av donjonen har överlevt, så hela området kallas vanligtvis för "tornet". Det tros att tornet byggdes av prins Lazar Grebelanović på resterna av en antik stad, samt en närliggande kyrka, där endast kyrkklockan i kyrkporten finns kvar idag, med inskription om att den tillverkades 1384 i Milano. Todor-tornet ligger själv på sluttningarna av Mojsin-bergen, där en gång stod 70 serbiska kloster och kyrkor. Det tragiska slutet för Todor od Stalać och hans älskade Elitsa beskrivs i folkvisan "Voivode Prijezdas död".

Stadsfästningen Stalać byggdes på en avsats på berget Mojsin, 2,5 kilometer södert om sammanflödet av floderna Västra och Södra Morava. Stalać hade strategisk betydelse, främst för att kontrollera och skydda anslutningarna till den serbiska medeltida huvudstaden. Den byggdes nära Kruševac på 1380-talet och nämns först i prins Lazars Ravan-stadga 1377, sedan 1395 i prinsessan Milicas stadga till klostret S:t Panteleimon på Mount Athos. Enligt den vise Konstantin förstördes Stalać av den turkiske sultanen Musa 1413 under hans fälttåg mot Kruševac. Den stora staden Stalać befästes med en massiv vall med passage, försvarsmurar och skottgluggar, samt ett monumentalt fyra våningar högt vakttorn känt som Todors torn. Det skyddade Den lilla staden, stadens smalaste kärna, som senare uppstod som ett resultat av uppdelningen av den södra delen av Den stora staden. Den centrala platsen i Den lilla staden upptog ett palats med en förhall. På den motsatta sidan av palatset, nära vallarna, stod byggnader för andra ändamål. Den lilla staden skyddades av en lägre mur och en torr vallgrav framför fästningstornet. Kommunikation mellan städerna skedde genom portar, på vilka en rampa för en landgång senare installerades. Denna plats är förknippad med den serbiska folkeiska diktcykeln "Pokosh" – "Voivode Prijezdas död". Den registrerades första gången av Vuk Stefanović Karadžić 1845.

Diktens historiska grund täcker perioden efter slaget vid Kosovo fram till 1459, då Smederevo föll under turkiskt styre. Detta var en era av gradvis erövring av serbiska städer av det osmanska riket. När sultan Musa nådde Stalać möttes han av ett stenhårt och självuppoffrande försvar. Konstantin den vise, biografi till prinsen och senare despoten Stefan Lazarević, beskriver Musas erövring men registrerade inte hjältens namn. En okänd poet gav voivoden namnet Prijezda och införde romantik i dikten. Cykelns verser är till största del pessimistiska, fyllda av förtvivlan snarare än hopp, mer intellekt än liv, utan skratt eller glädje. Dikten beskriver tiden mellan 1451 och 1481, under den turkiske sultanen Mehmed II den erövrarens regeringstid, då dikten inleds med hans brev till voivode Prijezda. Andra källor nämner mars 1413 som tiden för attacken på Stalać. Nära Stalać finns resterna av en medeltida fästning kallad Todors torn eller Todors torn i Stalać, som i dikten anses vara voivode Prijezdas fästning.

Dikten börjar med ett förnedrande brev från den turkiske kejsaren Mehmed till hertig Prijezda, i vilket han kräver:

"Mottaget - i Stalać, Prijezda.

"O Prijezda, stadens voivode,

Du skickade mig tre ovärderliga gåvor:

Du skickade mig en damaskinssabel,

Som skär genom både trä och sten,

Stark sten, kallt järn;

Du skickade mig en häst av grå färg:

Din Serko kommer att hoppa över två murar

Och två torn på ett högt slott;

Och du skickade mig en trogen hustru."

Voivode Prijezda motsätter sig sultan Mehmed och vägrar att följa hans krav. Sultanen skickar en armé till Stalać, men den modige voivoden vill inte ge upp. Han motstod stadens belägring i tre år, men turkarna var mycket fler och starkare. Prijezda bestämde sig för att "anfalla turkarna" och skickade Elitsa för att hämta vin och rakija från källaren så att de kunde friska på sig före attacken:

"Prijezda vände sig till sin fru:

"Hämta från de djupa källvinsten

Vin och rakija till de unga männen."

Elitsa tog de gyllene kannorna

Och gick ner i källaren under tornet.

Så snart hon gått ner blev hon förlamad -

Källaren var full av onda janitsjarer.

De fyllde sina kängor med rakija,

Drack för fru Elitsas hälsa,

Drack för Prijezdas själs vila."

När han insåg att han inte kunde försvara sig, högg han av sin hästs huvud så att det inte skulle falla i turkarnas händer, bröt sin sabel och gav sin fru Elitsa ett val: att dö med honom i ära eller att bli en turks älskarinna. Elitsa, en modig och hängiven kvinna, ville inte avsäga sig sin tro och sin man.

"Bättre att dö med heder med dig,

Än att bli förödmjukad i ett turkiskt harem.

Jag ska inte sälja min fars tro,

Jag ska inte trampa på det heliga korset."

Prijezda, oförmögen att besegra den turkiska armén och försvara sin stad, hoppade ner i Morava-floden tillsammans med sin fru. Han dog med ära och förlorade inte sin värdighet.

"Således togs Stalać av tsar Mehmed,

Men han njöt inte av byte.

Den turkiske tsaren förbannar staden:

"Må den enda Gud straffa Stalać.

Jag närmade mig med en armé på tre tusen,

Och femhundra förblev med mig!"

För närvarande samlas medel in för rekonstruktionen av fästningen, vilken kommer att ske i etapper. Den första etappen är restaureringen av donjontornet och uppförandet av ett monument till prins Prijezda och Elitsa. Den andra etappen är rekonstruktionen av den Lilla staden ansluten till tornet, och den tredje etappen är rekonstruktionen av fästningen i sin helhet, vilken upptar en yta på fyra hektar.

Källor:

http://spomenicikulture.mi.sanu.ac.rs/spomenik.php?id=803

https://sr.wikipedia.org/sr-ec/Тврђава_Сталаћ