Romerska riket expanderade upp genom hela Tyskland och hade under 100-talet f.Kr. erövrat den keltiska stammen Treveri. Augusta Treverorum (nuvarande Trier) grundades omkring 16 f.Kr. och utmärkte sig genom sitt namn från andra romerska städer till ära av kejsare Augustus. Staden blev huvudstad i det romerska Belgica-Gallien och senare huvudstad för galler, och kontrollerade stora delar av det västra romerska riket.
Den första romerska träbron över Mosel fanns mellan 18-17 f.Kr. Det var en pålbron. Som dendrokronologiska studier har visat byggdes den första stenbron år 45 e.Kr, inte långt nedströms från den nuvarande platsen för den romerska bron.
Den romerska (på tyska Römerbrücke) eller gamla Moselbron som står idag är den tredje bron över floden Mosel på denna plats sedan stadens grundande och den äldsta bron i Tyskland vid den antika vadstället över Mosel. Brofästena anlades i flodbädden med täta spuntgrundläggningar gjorda av basalt och blå stenblock. Byggmaterialet kom, bland annat från grutområdet kring den forna vulkanen Hohe Buche (i den östra delen av Eifel). Bron har spetsiga stöd uppströms för att bättre motstå översvämningar och is. Under romersk tid byggdes en träkonstruktion, kallad fackverk, på de massiva brofästena. Den kunde stå emot trafik väl tack vare en vägbana som var tio meter bred. Eftersom vägbanan vid normala vattennivåer låg cirka 14 meter över Mosel, behövde skeppsmaster inte längre fällas ner när man seglade nedströms. På grund av den starka strömmen var skepp tvungna att bogseras uppströms.
Bron byggdes mellan 144 och 152 e.Kr; stora delar av den ursprungliga Romerbrucke-strukturen har överlevt till idag, även om vissa delar - i synnerhet vägen och dess valv - dateras till 1700-talet. Romerbrucke, som vilar på nio pilar och är byggd av svart basalt från Eifelbergen, restes vid korsningen av vägar och vattenvägar i det romerska huvudvägsystemet. Från denna bro gjorde invånarna offer till flodgudar, vilket gjorde Moselles flodbädd på denna plats till en viktig historisk och arkeologisk plats. De nio bropilararna byggdes under 100-talet e.Kr. under den period då Trier var en del av det romerska riket och räknas fortfarande som ett "tekniskt underverk" då de har burit bron i två tusen år. Platsen för broportarna Porta Inclyta (De berömda portarna), som revs under medeltiden, är oklar.
Stenvalvet skapades först under medeltiden mellan 1190 och 1490, möjligtvis under kurfurst Baldwin. Alla nio bropilararna har överlevt till idag; den gamla antagandet att två av dessa nio förlängdes 1717/1718 är felaktigt. De första två pilararna på stadssidan var dolda i vallen efter rekonstruktion under romersk tid.
År 1689 sprängdes bron av franska trupper, och mellan 1716 och 1718 renoverade Trier kurfurstens hovsnickare Johann Georg Juda valvet. Vid detta tillfälle installerades ett krucifix och en staty av Sankt Nikolaus av Myra på den femte pilaren från väster.
År 1806 revs de västra broportarna, och 1869 de östra.
År 1931 breddades bron och fick de nuvarande utkragade gångbanorna.
På morgonen den 2 mars 1945 kunde amerikanerna korsa den intakta romerska bron i riktning mot Trier-West. Av okända skäl sprängdes bron inte av tyska trupper. Enligt ett ögonvittne fanns det redan så mycket skräp på bron att kablarna som skulle användas för att detonera sprängämnena troligen blivit skadade.
Från flodbanken är de olika lagren i brons historia lätta att identifiera - de rekonstruerade valven från 1700-talet av rött tegel kontrasterar tydligt mot de antika valven i basalt.
Källor:
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.