Pietà-skulpturen i kapellet i Saint-Arnould-abbediet i Metz

Saint-Arnoulds kloster, som har funnits i Metz sedan 600-talet, är en skattkammare av berättelser. Ett av de mest fascinerande fynden är en Pietà, uthuggen omkring 1500-talet, som gömtes undan i en av dess kapell. Denna skulptur, en av världens vackraste polykroma Pietà, förblev dold i nästan 250 år och avtäcktes först 1990 under ett byggarbete.

Ursprunget till Saint-Arnoulds kloster är ett mysterium. Enligt legenden grundades det på 100-talet av biskop Patient Metz som Sankt Johannes Evangelists basilika. Även om inga historiska källor finns före 500-talet, fick det namnet Heliga apostlarnas kyrka år 715. Det låg framför de medeltida murarna till Hôpital Notre Dame de Bon Secours, nära den romerska vägen mot Toul och Lyon. Berättelsen om att biskop Patient Metz grundade klostret på 100-talet är en legend och är inte historiskt bekräftad.

År 717 fick klostret namnet Saint Arnulf, eftersom relikerna efter Arnulf av Metz, biskop i Metz, begravts där år 641. Karl den store gjorde detta kloster till sin familys begravningsplats - hans hustru Hildegard, hans systrar, hans son, kejsaren Ludvig den fromme och biskop Drogo är alla begravda här.

Klostret förstördes av normander på 800-talet när de plundrade Metz. Det byggdes dock upp igen på samma plats och år 1049 invigdes en mer ståtlig kyrka, som drabbades av en brand år 1097.

År 942 flyttade biskop Adalberon munkarna från Gorze-klostret till Saint Arnould under abbot Heriberts ledning för att inrätta ett benediktinskloster. Mellan 996 och 997 överlämnade biskop Adalberon II uppdraget att fortsätta denna reform till William av Volpiano som abbot. Runt år 1000 utsåg abboten Guillaume Benoit, som hade varit hans elev vid katedralen i Dijon. Efter Williams död år 1015 blev Benoit själv abbot i Saint Arnould. Under 800-talet fördes reliker av Sankt Gorgon, en romersk martyr från 300-talet, till klostret.

Beledaringen av Metz av Karl V 1552 ledde till att klostret förstördes. Klostret flyttades sedan in bakom murarna på dominikanerklostret för predikanter, som byggdes 1221. Kyrkan byggdes om under 1600-talet. Dessa byggnader kan fortfarande ses idag, i synnerhet klosterträdgården, refectoriet och den tidigare sakristian.

Under den franska revolutionen konfiskerades klostret som statlig egendom, munkarna förvisades och de kejserliga gravarna förstördes. En del av den pietá som tillhörde Ludvig den fromme är bevarad i Metz museum. Efter revolutionen planterades vingårdar på delar av klostrets område.

Dock fanns där, gömt för nyfikna blickar, en Pietà uthuggen omkring 1520. Denna skulptur var dold i nästan 250 år och avtäcktes först 1990 under byggarbeten. Vid upptäckten hade den ursprungligen daterats till omkring 1000-talet, men senare studier tyder på att den härrör från 1500-talet. Den är en av världens vackraste policroma Pietà.

Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons