Fort "Rif" ligger vid den västra spetsen av ön Kotlin. Det är här de svenska landstyrkorna gick i land, bara för att förintas av oberst Tolbukhins soldater. Den västra spetsen av Kotlin, kallad revet vid Kotlin-udden, har alltid attraherat de som byggde Kronstadt-fortet för konstruktion av försvarsanläggningar. Men i början var det här man anordnade en testplats för ett nytt material inom fortifiering - Portlandcement. År 1890 monterades det tillfälliga trä-och-jordbatteriet med 11-tums kanoner på revet ner, och i dess ställe reste man flera täckta betongkonstruktioner av Portlandcement. I sex år utfördes här experimentell konstruktion, följt av eldtester med kanoner av olika kalibrar mot olika täckta konstruktioner. Resultaten av dessa experiment utgjorde grunden för den nya betong-och-jord-konstruktionen av alla befästningar i Ryssland.
År 1906 låg ett projekt klart för konstruktionen av ett 11-tums batteri på revet, som redan skulle byggas i betong med de lätt skadade experimentella konstruktionerna. Samtidigt föreslog den huvudsakliga ingenjörsdirektoraten att bygga ett fort på Tolbukhin-grunden för nya 12-tums kanoner. Beräkningarna visade dock att det var mer fördelaktigt att installera dem på de nya kustforten "Krasnaya Gorka" och "Ino", vars konstruktion påbörjades 1909. Behovet av att bygga ett fort på Tolbukhin-grunden försvann, och byggarnas uppmärksamhet riktades återigen mot revet vid Kotlin-udden. Mellan 1909 och 1915 byggdes här ett fort för det standardpar av befästningskanoner som gällde vid den tiden - 10-tums Brinck-kanoner och 6-tums Canet-kanoner.
Fortets design liknade de nya havsforten i Kronstadt-fästningen, "Obruchev" och "Totleben". Det hade en rak front utformad för att montera fyra 10-tumiga kanoner, med angränsande vänster- och högerflanker i en vinkel på 155 grader.
På flankerna var planen att installera åtta 6-tumiga Canet-kanoner. Den största skillnaden var användningen av så kallade skeva skärmväggar på alla batterier, till skillnad från havsforten där dessa skärmväggar endast var placerade på morterbatterierna. Med denna skärmväggskonfiguration stod kanonerna med större avstånd än i liknande batterier från tidigare år, vilket ökade kanonernas överlevnadsförmåga vid fiendefejd. Den andra fördelen var att skärvor från exploderande fiendeprojektiler avleddes av skärmväggarna mot batteriets baksida.
Under vintern 1909 påbörjades betonggjutarbetet av fundamenten för kanonerna i kanontPensionerna. Vid den tidpunkten hade en betongfabrik, arbetarhem och en sidolinje från fästningens järnväg till byggplatsen byggts upp på revet. Att bygga detta fort var vissligen enklare - det var inget behov av att skapa en konstgjord ö. Endast jord lades till för att utöka området för 6-tumgsbatterierna, så nu liknar Fort Rif ett ö-fort placerat på stranden. Grävningar för betongfundament till kanonerna och kasematterna genomfördes inte eftersom fortets område var låglänt och delvis sumpigt.
När betongfundamenten restes ”omgavs” de av kasematter för ammunitionsförvaring. De gamla strukturerna, som lätt skadats av det experimentella skottet, moderniserades och blev element i batterierna vid anslutningen mellan 10-tumgs- och högerflankens 6-tumgsbatterier. Fortets escarp byggdes på en påлinggrund bortom strandlinjen, på uddens grund. Escarpen var av jord, med en mur av betongblock och en stenbankett.
Kassernerna för personalen, som var inbyggda i samma stil som forten "Obruchev" och "Totleben", var inte en del av fortets huvudbyggnad utan låg i dess bakre del, avskärmade av en jordvall. En av de experimentella strukturerna, som överlevde granaterna 1892-1896, är intressant - en tornformad kasett för en pansrad, gömd installation av en 57 mm fortkanon. Dessutom användes inga ångmaskiner eller dieselgeneratorer för att sänka tornet. Tornet "gömde" sig i en betongbrunn med hjälp av ett system av hävstänger och motvikter som utnyttjade rekylen vid avfyring.
Forten färdigställdes 1915 med installation och test av kanonerna. Officiellt, i dokument, kallades fortet för batteriet "Alexandrovskaya", men namnet fastnade inte. Tre batterier på en befästning utgör redan ett fort, och därefter, än idag, kallas befästningen på odden för Fort Rif.
Under de revolutionära händelserna 1917 tog fortets garnison den mest aktiva roll på grund av sin placering. Vid myteriet 1919 besöktes fortet av eld från fortet "Krasnaya Gorka", men utan framgång. Och 1921, under nedslaget av Kronstadt-upproret, fungerade fortet som den sista tillflyktsorten för upprorsmakarna. Det var härifrån som de flydde till Finland över vikens is natten den 17-18 mars 1921. Efter myteriet fick fortet ett nytt namn - "Komsomolsky", vilket också bara förblev på pappret, och fortet fortsatte att kallas vid sitt gamla namn.
Under det stora fosterländska kriget var fortet det 13:e självständiga artilleribataljongen i Kronstadt befästa sektor. På grund av dess läge deltog det dock inte i några speciella stridsoperationer. Fortets kanoner kunde inte nå den norra kusten. Mot söder kunde de inte skjuta heller. Tyskarna befann sig mer än 20 km bort på den södra kusten. År 1942 togs en 10-tums kanon bort från fortet och installerades i mitten av Kotlin mittemot Fort Konstantin. Därifrån sköt kanonen mot tyska batterier placerade på den södra kusten av Finska viken.
År 1953 installerades 130-mm B-13-ZS-kanoner istället för 10-tums kanonerna. Batteriet byggdes om helt. Gårdarna omslogs i en ring. Ett system för att blåsa ren lopp med tryckluft installerades på batteriet. Efter upplösningen av Kronstadt fästning i slutet av 1960-talet användes fortet som lagerplats för artilleriutrustning till Kronstadt arsenal. Bostadskomplexet upptog en radiotekniskt enhet. Under oroligheterna på 1990-talet övergav och återockuperade militären fortet växelvis. Unika metallkonstruktioner som fortfarande var intakta 1991 kapades ner i slutet av 1990-talet. Den unika tornet på 57-mm-kanonen med dess hävstångs- och motviktssystem, samt fönsterramar och nästan alla pansardörrar från början av 1900-talet, strålkastaranläggningen från Siemens-Schuckert-fabriken (nu "Electrosila") och mycket mer bevarades inte.
Fort Rif, det västligaste av Kronstadts fort, inkluderades i UNESCO:s världsarvslista i början av 1990-talet och var fram till nyligen en stängd militäranläggning, vilket bidrog till att det förblev relativt välbevarat.
Källa:
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.