Grand Hotel Europe

Det är ingen tillfällighet att Sankt Petersburg kallas landets kulturhuvudstad; här har många magnifika byggnader, palats och gods bevarats, vars väggar minns ägarnas bedrifter och historiens alla vändningar.

En sådan byggnad är Grand Hotel Europe, Sankt Petersburg äldsta hotell, beläget i stadens absoluta hjärta vid hörnet av Nevsky Prospect och Mikhailovskaya Street.

Den 24 augusti 1739 beviljades denna tomt på Nevsky Prospect för urmakeri till Gesäll Johann Gottfried Bergman. Hälften av tomten på Mikhailovskaya Street-sidan överlät Bergman 1741 till تولula-köpmannen Fjodor Volodimerov. Detta område användes senare för anläggandet av Mikhailovskaya Street. Ett tvåvåningshus på hög källarplan byggdes av urmakaren tidigast 1746, då tomten på Bergholtz teckningar gjorda vid det datumet fortfarande var tom. Saint-Iller-planen visar den befintliga bebyggelsen här som den borde ha skapats enligt arkitekten Zemtsov standardprojekt. Möjligen gjordes dessa projekt när tomterna delades ut 1739 men genomfördes senare.

På 1740-talet byggde Bergman ett tvåvåningshus här. Sedan, under 1824–1825, under ledning av arkitekterna Gabertzettel och Melnikov, byggdes en fyraplansbyggnad vid hörnet av Nevsky Prospect och den framtida Mikhailovskaya Street för köpmannen Rogov. Bakom denna byggnad uppfördes ett hus för tyskarn G.K. Klee, som snart började använda byggnaden som hotell. Köpmannen Rogovs hus blev ett hyreshus som rymde tavernan Mikhailovskaya.

Under 1824–1825, enligt ett projekt av Carlo Rossi, anlades en ny gata – Mikhailovskaya – från Mikhailovskaya (Arts) Square till Nevsky Prospect. Rogovs tomt blev en hörn_tomt, med sin långsida vänd mot denna nya genomfartsled.

Ett hotell är en levande organism som ständigt måste förnyas. Att hålla ett hotell i ordning är en krånglig och dyr affär, och som Mark Twain noterade: "Vilken som helst helgon kunde utföra mirakel, men endast ett fåtal av dem kunde driva ett hotell." Låt oss bläddra igenom sidorna i byggnadens historia. Hus stod på både Nevsky Prospekt och Italian Street, och innergården upptogades av nyttobyggnader. Under 1830-talet byggdes dessa hus om enligt Carlo Rossis plan. Deras fasader fick ett klassiskt utseende och blev en förlängning av det enhetliga komplexet vid Mikhailovskaya Square.

Det första hotellet här öppnades i slutet av 1830-talet av Heinrich Klee, som tog restauratören Jean Coulon som sin assistent. Att döma av kvarvarande anteckningar förstod inte alltid berömda gäster vem som ägde hotellet. I ägarens frånvaro tog Jean Coulon över ledningen, vilket skapade ett sådant intryck.

Hotället expanderade ständigt. På 1850-talet hette det ”Ryssland”, hade omkring 200 rum, säkerhet och en enorm personalstyrka av tjänstefolk. Fjodor Mihailovitch Dostojevskij kallade det för en ”amerikansk maskin”. Hotellet växte och utvecklades, och detta fortsatte fram till 1870. Men ägaren, Heinrich Klee, dog, och sex månader senare uppstod en brand. Klee Jr. insåg att han inte var redo att ta över hotellets ledning och sålde det. Köpare hittades mycket snabbt – de var stora schweiziska entreprenörer. Mellan 1873–1875 återuppbyggde de byggnaden till ett enskilt hotell i eklektiska former baserat på det tidigare Klee-hotellet och Rogovs intäktsbyggnad, enligt projektet av arkitekten Ludwig Frantsevich Fontana. Byggnaden blev fyra våningar hög och fasaden dekorerades med eklektiska former. Rumsbeståndet ändrades helt och flera restauranglokaler organiserades. I slutet av 1900-talet var direktören för hotellet ”Europeiska” Colin Linsberg, en tysk entreprenör. Vid den tiden var alla styrelsemedlemmar tyskar.

År 1905, för att skapa restaurangen ”Europa”, bjöds Mackensen in och fick det obligatoriska villkoret – att lära sig ryska. Arkitekten skapade restaurangen i jugendstil, vilket fortfarande var ovanligt i Sankt Petersburg vid den tiden.

Från 1907 till den 19 augusti 1914, under ledning av arkitekten Fjodor Lidval, utfördes reparationsarbete och delvisa rekonstruktioner (huvudtrappa, bel étage-hall, läsrum), och den femte våningen samt en vindsvåning med restaurangen ”Taket” tillkom. Interiörer och ytfinish ändrades också. Alla metallkonstruktioner skapades av Vladimir Andreevich Barev, en berömd järnvägsingenjör. Efter öppnandet blev restaurangerna ”Taket” och ”Europa” mycket populära.

1914 skadade hotellets rykte. Första världskriget började, och alla styrelsemedlemmar i hotellet var tyskar. Deportationer inleddes trots deras ursäktsbrev till kejsaren där de förklarade att "de redan var ryska medborgare och länge tjänat för Rusiens bästa".

Hotellet fortsatte att drivas, trots att förbudstiden gällde och det rådde sockerbrist. Dess verksamhet upphörde tvärt 1918 när krisen överväldigade Ryssland.

Under 1918 – tidigt 1920-tal husade hotellbyggnaden det centrala barnkarantin- och distributionsstället. Hemlösa barn som hittats på stadens gator fann här skydd. Den unge Alexander Alexandrovich Bryantsev, den framtida grundaren av TYuZ (Teater för unga åskådare), kom hit som pedagog. Han hörde barn gråta i sina kuddar på natten, och ljudet ekade genom korridorerna. Många av dem hade sett sina föräldrar skjutas framför sina ögon; de hade överlevt hunger och kylan i källare. Bryantsev insåg att det inte räckte med att värma och mata dem; fritidssysslor måste organiseras så att dessa barn kunde glömma inbördeskrigets skräck för en stund. Sedan provade han för första gången rollen som skådespelare och regissör och började uppföra föreställningar för barnen. Senare organiserade han Teater för unga åskådare i Petersburg.

Efter att inbördeskriget avslutats började NEP-perioden, tillsammans med utvecklingen av den nya ekonomiska politiken. Hotellet sattes i ordning och blev en del av "Intourist"-systemet.

Under 1932–1934 genomfördes en komplett ombyggnad av byggnaden, vilket skapade ett system av identiska rum. Hotellet övervakades ständigt av relevanta myndigheter, och många rum hade avlyssningsutrustning installerad.

År 1933 överfördes hotellet från aktiebolaget "Hotel Limited" till aktiebolaget "Intourist".

Det finns en legend om en skatt i hotellet. Den är kopplad till en miljonär som en gång flydde utomlands, men som i förväg gömde en stor del av sin förmögenhet under parkettgolvet i ett av rummen. Hans son kom till Sankt Petersburg men fick fel rumnummer (numreringen ändrades efter revolutionen), monterade ner golvet, stötte på en järnplatta och en enorm skruv. Efter att ha kämpat med att skruva loss muttern tänkte han att han skulle lyfta metallocket och finna skatten, men det var takkronans fäste, som föll ner i restaurangen en våning ned. Lyckligtvis dog ingen.

Under belägringen av Leningrad från september 1941 till april 1942 huserade byggnaden evakuerungssjukhus nr 991 med 1 300 bäddar. Efteråt lades hotellet i dvala, och reparationerna påbörjades först efter kriget. Hotellet var inte allvarligt skadat; det reparerades snabbt och användes i flera decennier för sitt avsedda ändamål. Det var särskilt populärt under 1960- och 70-talen, under Khr ettjovs ”tö”. Kända jazzband spelade här, och restaurangen ”Eastern” (omdöpt till ”Sadko” 1965) höll öppet. Det var en speciell plats: en högtidlig atmosfär, eleganta och vackra gäster, och alla anställda var anmärkningsvärt artiga.

År 1945, efter reparationerna, började byggnaden återigen fungera som hotell.

Stadens mest berömda gäster bodde här – prinsar och diplomater, författare och konstnärer. Hotellets trappor minns Anna Pavlovas lätta steg; Bernard Shaw, Turgenev och Tjajkovskij bodde här.

Från 1989 till 1991 genomgick den gamla byggnaden en omfattande renovering. Restaureringsprojektet utvecklades av Victoria Emmanuilovna Struzman. Hon följde den gamla skolan och strävade efter att bevara allt som möjligt i dess ursprungliga form. Mycket återfinns från arkitekten Fjodor Ivanovitj Lidval, som övervakade reparationsarbetet från 1907 till 1914. Som ett resultat fylldes hotellet med modern bekvämlighet, samtidigt som interiörerna i jugendstil och den eleganta fasaden från 1800-talet bevarades omsorgsfullt.

Listan över berömda gäster fortsätter det förflutnas krönikor på strålande vis. Medlemmar av kungafamiljer från Storbritannien, Danmark, Norge, Nederländerna, Malaysia, ättlingar till Romanov-familjen, välkända politiker - Bill Clinton, Jacques Chirac, Helmut Kohl, Michail Gorbatjov - många konstnärer och musiker, däribland Galina Vishnevskaya och Mstislav Rostropovitj, Claudio Abbado, Montserrat Caballé, Plácido Domingo, Julio Iglesias, Elton John, Jane Fonda, Sharon Stone, Whitney Houston och många andra har bott på Grand Hotel Europe.

Hotellet har 301 rum, varav 260 nyligen har renoverats helt och inredd i klassisk stil med hjälp av den senaste tekniken. På hotellets historiska våning finns 10 namngivna lyxsviter, inklusive "Fabergé", "Pavarotti", "Romanov" och andra. På fredagar äger de kända Tjajkovskij-kvällarna rum i restaurangen "Europa", och juvelen bland restaurangerna är "Caviar Bar", där gästerna serveras iskall vodka och pannkakor med kaviar som tilltugg. Det är värt att notera att rätterna i restaurangen tillagas enligt originalrecept. Till exempel tillagas Beef Stroganoff enligt Stroganov-familjens familjerecept, som donerades till hotellet av baronessa Helene de Lüdinghausen-Stroganova själv.

Under början av 1900-talet besökte ballerinan Anna Pavlova ofta hotellet. Prima donnan bodde i närheten på Italian Street och firade ofta premierer i hotellets Marbelhall (idag platsen för restaurangen "Caviar Bar"). Till ära för den berömda gästen serverar "Grand Hotel Europe" en efterrätt med samma namn - den mycket luftiga marängtårta som skapades av en australiensisk kock efter ballerinans turné på den avlägsna kontinenten. I "Caviar Bar" är den delikata efterrätten dekorerad med jordgubbar.

Interiören i restaurangen "Caviar Bar" imponerar med sin kombination av dekorativa kristallelement och utsökt möblemang med kopparklädda ytor, vilket transporterar gästerna till tsartidens Ryssland. Interiören i "Caviar Bar" har historiskt värde. Den skapades i slutet av 1800-talet och är, som ett arkitektoniskt monument, skyddad av KGIOP, liksom de flesta andra lokaler på Grand Hotel Europe. Det var inte utan anledning att salen förr kallades Marbelhall: den har ett gammalt marmorgolv, marmorkolonner och väggar dekorerade med marmorpaneler. Inre detaljer - kapitälen på kolonnerna, den förgyllda taklisten med motiv av snäckor och prästkragar, stukkopanor med figurer av kentaurer - är karaktäristiska drag för den nyklassiska stilen som användes flitigt vid skarven mellan 1800- och 1900-talen. Den historiska fontänen "Gargoyle" och stukkopanelet ovanför den i grekisk stil, som föreställer en festival för musik och vin, har varsamt restaurerats.

En annan händelse som gått in i historien om "Grand Hotel Europe" är kopplad till Anna Akhmatova. Sommaren 1922 tillbringade Akhmatova en kväll i hotellets restaurang, där avantgardekompositören Arthur Lourié firade framgången med sin konsert. Det var där som ett av de avgörande mötena i poetissans liv ägde rum - med Nikolai Punin, som blev hennes tredje make. I september fick han oväntat en lapp från henne: "Jag är på 'Ljudande snäckan' idag. Kom. Akhmatova", och från det ögonblicket började deras långa och komplicerade romans. Till minne av den där sommarkvällen serveras cocktailen "Akhmatova" i lobbybaren på Grand Hotel Europe - en kvinnlig version av James Bonds berömda "Vesper", med gin, vodka och citrusaperitif. Cocktailen serveras i ett brett martini-glas och garneras med en apelsinskiva.

Den kände sovjetiska teater- och filmskådespelerskan Faina Ranevskaya valde också "Grand Hotel Europe". En rolig händelse är förknippad med Ranevskajas vistelse här som folkprefekt (People's Artist) för Sovjetunionen. En gång, i mitten av det senaste seklet, kom hon till Leningrad på turné och bosatte sig på hotellet "Europe" - så hette hotellet på den tiden. Genom att bo i ett av de bästa rummen med utsikt över Russiska museet och Arts Square, bjöd Ranevskaya ofta in vänner med vilka hon diskuterade olika ämnen och fritt talade om allt, inklusive politik. Snart kom hotelladministratören till skådespelerskan och erbjöd henne ett rum på en annan våning. "Det finns många rum, men du är den enda Ranevskaya här," vägrade hon. Sedan kom hotelldirektören för att övertala henne. Han kallade Ranevskaya till badrummet och meddelade henne, under ljudet av rinnande vatten, att en höginstående gäst skulle anlända till hotellet och att detta rum var det enda som var utrustat med en avlyssningsanordning. Efter dessa ord packade skådespelerskan snabbt sin väska och flyttade.

Källor:

https://club.silver-ring.ru/posts/997-grand-otel-evropa-proshloe-i-nastojaschee.html

https://ru.wikipedia.org/wiki/Grand_Hotel_Europe

https://www.theartnewspaper.ru/posts/8960/

https://walkspb.ru/istoriya-peterburga/zd/nevskiy36