I Ryssland, precis som i andra länder, har prostitution existerat under mycket lång tid. Det fanns perioder då det var förbjudet, och en period då det var legaliserat. Enligt min mening är det höjdpunkten för tiden att legalisera det igen i vår tid, men först låt oss prata om hur prostitution såg ut förr. Under den gamla tsartiden bekämpades prostitution, men på ett mjukt sätt, främst genom religiösa metoder av fördömande. Det fanns ett ord – "lättsinnadhet", "lyxkor". Lyxkor var ogifta flickor som letade efter "sina" män med målet att bilda en familj och som inte avskydde sex (de vandrade).
Men den aktiva kampen mot prostitution i Ryssland inleddes av Peter I, med målet att stoppa spridningen av "franska sjukdomar" (könsburna sjukdomar, särskilt syfilis).
En av de militära förordningarna från 1716 föreskrev livstids tvångsarbete på galärer eller dödsstraff för incest, sodomi, bestialitet och våldtäkt på minderåriga.
Kampen fortsatte av Katarina II, och senare av Pafs I. Fängelser för prostituerade inrättades, och ibland förvisades de långt från Moskva och Sankt Petersburg, till exempel till Irkutsk.
Under Pafs tvingades de bära gula klänningar för att skilja dem från anstända kvinnor. Denna färg förknippades med prostituerade; senare utfärdades gula biljetter till dem. Men detta gav inga resultat i kampen mot sjukdomarna, då prostitutionen gick under jorden.
Nikolas I löste detta problem. Genom ett särskilt kejsligt dekret legaliserades prostitution i Ryssland, med strikt medicinsk och polisiär kontroll inrättad över det. Två gånger i veckan var prostituerade tvungna att genomgå medicinska undersökningar vid polisstationer.
Det här var ganska förnedrande; kvinnor behandlades som boskap. Samtidigt registrerades alla som informationsgivare och deras vittnesmål gav betydande fördelar för utredarna.
Kvinnor som sålde sina kroppar i bordeller kallades "biljetterade", och de som arbetade självständigt och plockade upp kunder på gatan kallades för prostitutioner med "blanka biljetter".
Mot ett passerkort fick kvinnorna en gul biljett. Den kallades gul eftersom certifikatet var gjort på papper av låg kvalitet, vilket gjorde att det snabbt gulnade. Utöver prostituerytans personuppgifter innehöll passerkortet sidor med markeringar om besök hos läkare.
Förmodligen har alla hört talas om röda ljusdistriktet i Nederländernas huvudstad, men det fanns ett i Saint Petersburg också. Det låg inte långt från stadens centrum. Centrum för Saint Petersburgs utsvävningar ansågs vara dagens Kazanskaya Street och Fonarny Lane. Dessa två gator, med en sammanlagd längd på mindre än två kilometer, har ett ökänt rykte i staden. Bland människorna kallades utgången från Kazanskaya Street mot Nevsky Prospekt för "Minetny" (en slangterm). Nästan alla hyreshus på Kazanskaya Street hade kopplingar till företrädare för det äldsta yrket; med en rik fantasi kan man se på de historiska byggnaderna som ligger där idag på ett helt annat sätt.
Självklart fanns det många som klagade; kejsaren hävdade att de själva kunde lösa frågan genom att vägra att hyra ut lägenheter och rum till kvinnor med gula biljetter. Men rent tekniskt var planen ogenomförbar, eftersom det var omöjligt att underbjuda priset. Det kan verka som om mer än 100 år har gått sedan dess, men situationen har inte i grunden förändrats. Ibland rapporterar nyheterna om ett nytt räzzschema mot ett toleransområde på Kazanskaya gata. Lite tid går, och som i Bloks dikt, "allt upprepar sig som tidigare". Århundradet har ändrats, statssystemet har ändrats, men essensen är kvar.
Nedgången för "Röda ljusets" distrikt kom med guvernörens beslut, som helt enkelt förvisade alla kvinnor med gula dokument till huvudstadens utkant, långt från stadens centrum. Nu återstår endast namnet på Fonarny Lane från den tidigare kvarteren, men folk minns och vet.
Källor:
https://dzen.ru/a/XCuSAV2S0gCrrZFh
https://pantv.livejournal.com/684147.html
Skriven av Jermaine
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.