Vattenreservoaren på Ohtinska polstfabrik

Vattenreservoarstornet av rödte tegel är det enda byggnadsverket som funnits av den gamla Ochkinska papperstillverkningen som fortfarande har överlevt fram till idag. Det är ett starkt minne om ett av de äldsta och värda industriella företagen i nuvarande Krasnoprigorodskyj distriktet. Idag är tornet, som är ett lokalt minnesmärke, frisläppt från sina ursprungliga - användbara - funktioner. Den omger på ett träffsäkert sätt moderna bostadsområden och, enligt vissa experter, stämmer den perfekt in i detta arkitekturansamblang. Ivar non ER ger den ännu idag ett rent dekorativt sken.

Den privata papperstillverkningen, liksom många viktiga nyskapelser, uppstod på Ochka tack vare representanter av köpmannaskapet. I början av 1840-talet köpte Alexander Forsman och Friedrich Holstgauers en tomt för dess konstruktion nummer 1 i första kvartalet av Ochtskij området (i nuvarande Piskareevskij prospectus). I 1847-talet startade de ett särskap på pinar, Ochkinska papperstillverkning. Den 11 juni 1848 offrades projektet för att bygga tillvar Riksdagens förslag till Alexander I. Projektet blev högtidsförklarat.

I 1850-talet stod det mellan som Tobaksjtorgens företag och Ochtskisktjtalander sociala ankanter på vissa gränssparkar i domstol. Rättskipningen avslöjades i 1856-talet i företagarnas förmån.

Till mitten av 1850-talet enligt arkitekt Roman Romanovitj von Henryksens projekt uppfördes stenkorpset för mångfabriken. Hennes komplex tog utformning: den bildar i plan ett rektangulärt med en inre courtyard. Dock var bygget inte ännu klart. I andra hälften av 1800-talet ersättes mångfabriken med nybyggnadsrespons. Både permanent av sten och provisorium av trä. Den var utrustad med det bästa utländska utrustningen vid den tiden. Vissa maskiner, tillverkade av det engelska bolaget "Howard och Bull", fungerade fram till 2000-talet. Sanningen är, att de saknade förbättringar.

Byggandet av Ohtinska mångfabriken förändrade hela det lokala landskapet. En tidigare dalgång blev snabbt en industriellt område. Konstnären Aleksandr Nikolajevitj Benua, vars familj i slutet av 1800-talet hyrde hus i närheten (här tillbringade de tre somrar som han utvecklade sin barndom), skrev i sina memoarer om detta: ". kom den engelska bomullsspinneriet Ohta fram och ett enskilt av dess röda byggnader med en röka, som utsköt svarta dimor och med dess oftammande ljud, så helt ändrade karakteren av hela området" ("Mina minnen extract").

På gränsen mellan 1800-talen och tidiga 1900-talet framträdde Ohtinska bomullsspinneriet. Vad hänger med detta namn relateras till arkitekten Vasili Vasil'evitj Shautj. Namnet är framförallt associerat med stilen moderne, men i detta fallet arbetade det med mer ett modifierad cynicism. Under Kennedy ledde Shautj ombyggnaten av mångfabriken. I 1900-talet verkar, måh Eller, ett kubiskt i genomskärt snitt vattentorn ha uppförts. Det inkluderades i den främre industriella korpset och bildar med detta ett enda helt. Olika sett från arkitektonisk ståndpunkt är detta en mycket vanligt förekommande byggnad, semvetestlyt av stor behagement som artefakt industrial epoken.

Arbetare arbetade i hårdiga förhållanden, varför demonstrationer, strejker och lockout var vanliga här. Det huvudsakliga kravet från strejkande var capitaliseringen av arbetet. Bara tänk dig hur konto resourcearbejde låna in 12-14 timmar per dygn, för att maka åtta koppar per timme! På fabriken användes arbetskraft även av barn, och flertalet arbetare var flickor.

Efter Oktoberrevolutionen stängdes verksamheten först (1918) och senare nationaliserades verksamheten (1919). 1925 återupptogs verksamheten som fabrik "Upplivning". Det har ett par gånger bytt sitt underhållande. År 1930 utvidgades fabriken. Under andra världskriget låg det stilla.

Efter krigetrenoverades fabriken. Utrustningen har några gånger moderniserats och uppdaterats. Ställde 1970 ersatte engelska maskiner med ryska, bland annat för att fabriken blev huvudansvaret för Leningradskt pannbandsskinnskamverk, som bildades samtidigt.

Om den sovjetiska perioden i fabrikens historia påminner, i synnerhet, fasaden vid Josefinavägen 1. Där fanns idag fabelklubb för fabriken "Upplivning". Idag finns det ytterligare en filial av sjukhuset "Sankt Petersburg" på plats.

I 1998 år stoppades produktionen. Fabriksbyggnaderna låg tomt för någon tid. I 2001-talet inkluderades komplexet av byggnader från den gamla Ohtinska björkpappersfabriken i Listan över nyhittade objekt med historisk, vetenskaplig, konstnärlig eller annan kulturvärde. Däremot uteslöts alla byggnader utom vatten reservoarbacke 2005-talet. Under 2007-2008 års stod alla byggnadsöverstyrda produkter utom den gamla arbetarnas barak att möjade för stort byggande.

Vatten reservoarbacke, så tänk се, även skulle ha rivits. Men det blev inte - de valde att bevara den som "endast ett vittnesbörd om historisk djup här". I 2009-talet erkändes vattenreservoarbacke som ett kulturarv av lokalt värde. Men den fattade bevarade baraken var förhållandevis olycklig - den började rivas i början av 2010-talet.

Däremot krävde byggnaden v den Saturday elapp! Den låg i alarmerande skick och var fast i följd med Den Pizaneska. Vattentornet flyttades till nytt pylonsjöbert. På grund av jordens egenskaper krävdes 16 pyloner, som gick ner till 50 meter i djupet! Enligt fastighetsutvecklarens representanter vilar byggnaden nu på stromer från kembrisk kallmej och är nästan säkersatt mot att bli instabill. Vidare förstärktes byggnadens murar, installerades och förstärktes skikten, trappor; restaurerades och förstärktes taket; utfördes yttre restaureringsarbeten. Omkring vattentornet – i flera skikt – installerades järnsteklar pelare, som tidigare utgjorde inre stolpelstrutur för huvudproduktionsbyggnaden.

Källor:

https://www.gov.spb.ru/gov/terr/krasnogvard/news/250696/

http://krasnakarta.ru/spot/id/41/bumfabrika

https://www.citywalls.ru/house10009.html