Den stora synagogan, Włodawa, Polen

Den judiska samhällsutvecklingen i Włodawa nämns för första gången i samband med Lublinomässan 1531. År 1623 hade Włodawa en representant i de fyra landens råd. Samhällets välstånd berodde på att det beviljades stadsprivilegier 1534. Under större delen av den tidiga moderna perioden, när den polsktalande befolkningen i regionen främst sysslade med jordbruk, utgjorde judar uppenbarligen en betydande del av stadens befolkning och var involverade i alla former av hantverksproduktion och handel. Samhället raserades av Khmelnytskij-massakern 1648 men återuppbyggdes senare. År 1765 bodde det 630 judar i staden. År 1693 hade staden 197 hus, varav 89 tillhörde judiska familjer. Folkräkningen 1773 registrerade judiska läkare, slaktare, möllare, barberare, guldsmeder, skräddare, pälsfirmor, köpmän och vagnförare, utöver en jude i varje yrke som kopparsmed, skomakare, glasmästare, tallriksköpman och hjulmakare. Det fanns även 8 judiska skolLärare, 2 läxhjälpare, en kantor, en basångare och en cymbalspelare. År 1827 fanns det 2 236 judar, och till år 1907 var de 6 706.

Vid mitten av 1700-talet hade det blomstrande judiska samhället, som räknade omkring två tusen personer, råd med en så monumental byggnad. En del av medlen för konstruktionen tillhandahölls av familjen Czartoryski, de lokala herreorden. Synagogan byggdes mellan 1764 och 1774 enligt Paolo Fontanas design, på platsen för en gammal träsynagoga. Som en erfaren arkitekt måste Fontana också ha vetat att kristna hebraister (studier av hebreiska) och arkitekturteoretiker sedan 1630 hade avbildat det andra templet med en bred fasad. Bönehallen i Włodawas synagoga är ett rum med nio valv och fyra jämnt fördelade kolonner i plan. 

Under den senare hälften av 1800-talet lades ett andra plan och två hörnalkover till ovanför synagogans förhall. Synagogans kvinnosektioner var anslutna till den norra och södra sidan av bönehallen.

Enligt gemenskapens registerbok (pinkas) fungerade den norra paviljongen år 1744 som en liten synagoga för skräddargildet, och den södra för skomakarna.

Den magnifikt målade och förgyllda Torah-ark av puts installerades efter branden 1936, när den tidigare träark brann ner. Den nuvarande arken är flervåning. Sådana ark installerades typiskt i synagogor i det polsk-litauiska samväldet från och med 1800-talet. Torah-arkens skulpturala krona toppar arken. Arken innehåller också en förgylld menorah åtföljd av versen: "Jag kommer att tillbe mot Ditt heliga tempel i fruktan för Dig" (Psalm 5:8). Kartuscher på båda sidor om menoran föreställer fruktkorgar och händer sammanförda i den prästliga välsignelsen. Arken ramas in av vridna - eller så kallade Salomons - pelare, liknande pelarna i Peterskyrkan i Vatikanen.

De målade relieferna av musikaliska instrument på båda sidor om arken illustrerar Psalm 150.

Under andra världskriget stängdes synagogan och byggnaden anpassades för militära behov.

Synagogkomplexet är ovanligt inte bara för att det undslapp förstörelse av nazisthärjningarna i Polen och för att hela komplexet av judiska samlingsbyggnader förblev intakt, utan också för att det - till skillnad från många andra tidigare synagogor i Polen som förstördes, övergavs eller ändrade användning under kommunisttiden - noggrant restaurerades, även om synagogan användes som lager fram till 1970. Restaurering och bevarande av monumentet utfördes på 1980-talet.

Idag hyser byggnaden Museet för Łęczyca-Włodawa-sjödistriktet, med en permanent utställning dedikerad till historien om polska och Włodawa-judar. Bland de mest intressanta föremålen finns Torarullar, rimonim, yads, mezuzah, Torakronor, hanukkiah, tefillin, tallitot, balsamådor och shofarer från 1900-talet. Vissa föremål har donerats till museet av Jakub Friedman från Sydney.

På kullen, i den forna chedern och samtidigt lärarens hus, finns en utställning kallad "I Melamedens rum", där vardagsföremål och religiösa böcker samlas. Där kan man även se en spis.

Byggnaden är av sten, i senbarockstil, uppförd i tegel med kalkbruk. I planform har den en rektangulär form. Två tillbyggnader på markplan med en kamformad vindsbyggnad ansluter till byggnadens huvudvolym, som är täckt med ett mansardtak. Vinden består av fyra identiska segment delade av murverk med vaser längs pilastrarnas axlar, dekorerade vid basen med rektangulära fält.

På fasadsidan, på båda sidor av byggnaden, finns två separata kvadratiska nischer som lades till under andra halvan av 1800-talet på en grund, uppstötta av arkader och täckta med separata tak. Arkaderna vilar på arkader som är monterade på kolumnerna (toskanska halvkolonner). Den andra nivån av nischerna är uppdelad av pilastrar och kröns av en taklist. Fasaden på huvudsalen från öster är identisk med fasaden från norr och söder. Under den religiösa församlingens verksamhet användes genizot.

Byggnaden nås genom moderna dubbeldörrar. Inne, på västsidan, finns en bred hall. Huvudbönesalen ligger 10 cm lägre än hallgolvet; taken, som är utförda med elliptiska korsvalv, vilar på fyra joniska kolumner.

Kolumnerna står på höga socklar; deras baser består av två profiler, och under de stiliserade joniska kapitälven med åtta voluter finns en astragal. Ovanför kolumnkapitälven finns tredelade kapitälblock. Mellan kolumnerna fanns en gång en bimah med två ingångar omgiven av en balustrad. År 2004 rekonstruerades den baserat på fotografier från före kriget; dessutom är den inte en permanent del av interiören. Fönsteröppningarna är inramade med reliefer. Sidorna på hallens dörröppning och herresalens fönster är diagonala. Huvudsalen är ansluten till de mindre salarna via gångar.

Före andra världskriget och Förintelsen var mer än 70 % av Włodawas befolkning judisk. Włodawas ghetto upprättades av den tyska administrationen 1941. Judar från alla närliggande platser tvingades in i det. Ghettoet var överfullt med brist på mat och mediciner. Hunger och sjukdomar var vanliga. Uppsamlingar och deportationer av ghettoinvånare till den närliggande dödskämpen Sobibor skedde i vågor: 1 300 judar i maj 1942, 5 400 i oktober, 2 800 i november 1942 och 2 000 i april 1943, samt de sista 150 judarna i maj 1943; alla återstående judiska barn under 10 år gamla deporterades och gasades. Under likvidationen av ghettoet i slutet av oktober 1942 flydde hundratals judar till de omgivande skogarna. Vissa judar från ghettoet och de omgivande arbetslägren lyckades fly och anslöt sig till partisaner som aktivt slogs mot nazisterna med sovjetiskt bistånd.

Den lokala judiska kyrkogården förstördes av tyskarna, som använde gravstenarna som material för vägbygge, och synagogan förvandlades till ett militärt lager.

På vägen till Włodawa står ett monument till de lokala judarna. Idag finns inte en enda jude kvar i staden, och synagogan fungerar som den huvudsakliga turistattraktionen. 

Källor: