Synagogan i Tykocin, Polen

Det faktum att synagogan i Tykocin inte förstördes under andra världskriget bör betraktas som ett mirakel. Det nästan totala utplånandet av det judiska samhället var oskiljaktigt förknippat med förintelsen av det materiella och kulturella arvet från många generationer. Nästan allt försvann. Från tallrikar till hus, frånTorarullar till det jiddischa språket, från vardagliga sedvänjor till hantverket hos judiska hantverkare. Allt gick förlorat, utom i Tykocin. Mellan 2016 och 2018 restaurerades synagogbyggnaden helt, och dess möblemang och samling av judiska föremål imponerade حتى på de mest framstående experterna inom området.

Tykocins synagoga byggdes 1642 – på platsen för en gammal träsynagoga reste man en av tegel, modellerad efter den befästa synagogan i Pinsk. Både byggnadens storlek och konstruktion tydde på grundarnas rang. För jämförelsens skull byggdes träsynagogor i Zabłudów, Suchowola och många andra platser, vilka av sin natur var mindre hållbara. I Tykocin byggdes en enorm synagoga, med tanke på att det var 1600-talet. Huvudhallen, herrehallen – som var ungefär kvadratisk i planlösningen och mätte 18×18 meter – hade två rymliga kvinnSALOR eller utrymmen för kvinnor och barn anslutna till den, samt en förhall – en hall som tjänade olika funktioner. På helgdagar samlades ungefär 1 000 gudstjänstgånget i Tykocins synagoga. Under vardagarna surrade livet även här: samhället (kehillah), religiösa skolor – cheder och yeshiva – låg här, och slutligen fanns en fängelsecell i hörnTornet. Med andra ord var Tykocin under 300 år ett religiöst, och i praktiken även ett administrativt och utbildningsmässigt centrum.

År 1522 utfärdade Olbracht Gasztold (storchansler och vojevode av Troki) ett privilegium för slottet i Grodno; med enklare ordning bjöd han in Grodnos judar till sin stad Tykocin. Tio judiska familjer flyttade till ett separat distrikt kallat Kaczorowo (som då var oattraktivt eftersom det var fuktigt). Fिफtio år senare, av 394 familjer som bodde i Tykocin, var 59 familjer av gamla troende (15 %). År 1771, av stadens 2 600 invånare, bekände 1 376 judendom (48 %).

Några år efter att de bosatt sig i Tykocin fick judarna ytterligare privilegier, som senare utökades av kung Stefan Bători och bekräftades av Sigismund III Vasa, Władysław IV och Johan II Casimir. Utöver befrielse från kommunal domstol jurisdiktion fick de tillåtelse att handla i alla kungliga städer och byar, samt i privata center som tillhörde prästerskapet och adeln. Tvärtemot var andra centra uppenbarligen mycket avundsjuka på Tykocins judar! De senare utnyttjade å andra sidan sin historiska möjlighet till fullo.

Idag är Tykocin en liten stad belägen en bit från stora transportleder och centra. Under tiden då den första polska republiken existerade var den en sorts universums centrum - det är ingen slump att Sigismund Augustus byggde den största fästningen här på etniskt polska land. I skuggan av storpolitik och krig fortsatte Tykocins judars flitiga arbete. Tykocins läge vid korsningen av handelsrutter som förband Storhertigdömets Litauen och Ryssland med Gdansk och västliga marknader erbjöd i princip obegränsade handelsmöjligheter. Otaliga ton timmer och andra varor strömmade nerför Narewfloden.

Judarna i Tykocin bedrev handel på både lokal och internationell nivå. De hade regelbundna handelskontakter med Gdańsk, Königsberg, Wrocław och längre bort. År 1537 köpte en agent för köpmännen från Mogilev fläskfett i Tykocin och transporterade det tillbaka till Warszawa. År 1541 gjorde Ilya Moseyevich Doktorovich affärer med köpmän från Nürnberg. Aron Bosco handlade med Vilnius, Kaunas, Poznań och Lublin. Vid den tiden var judarna i Tykocin engagerade i en extremt lönsam verksamhet som innefattade olika typer av arrenden, tullavgifter och intäkter till den furstliga och kungliga skattkammaren. 

Det extremt aktiva judiska samfundet i Tykocin var inte bara involverat i handel och fastighetsuthyrning utan dominerade även hantverk och utförde högavkastande kredit- och penningtransaktioner. Jan Klemens Branicki överlämnade till Tykocins kehillah förvaltningen av sektorer som vanligtvis var monopoliserade av arvingen, nämligen bryggerier och tavernor där öl och starka spritdrycker serverades, slakterier, garverier, kött exceedshandel, förvaltning av värdshus och förvaltning av markfastigheter. Ytterligare ett bevis på förtroendet för judarnas ärlighet i Tykocin var det faktum att de anförtrodits summor från testamenten och fastighetsregister till förmån för kyrkor – med förpliktelse att betala årliga provisioner. Med andra ord fungerade samfundet som en bank. Samfundets roll växte i takt med dess rikedom – snart blev kehillan det näst viktigaste i den polska republiken. Den främsta och viktigaste rollen spelades förstås av judarna i Kazimierz i Kraków. I Crown Sejm satt judarna precis bredvid dem, på deras högra sida, vanligtvis judarna från Tykocin.

Tykocin var också ett viktigt center för talmudisk kultur och lärdom. Många kända rabbiner och Torah-lärda bodde här. Dottern till en av dem – Mordechai Tiktiner – Rivka (Rebecca) Tiktiner (ca 1550–1605) gick in i historien som den första judiska kvinnliga poeten och talmudförfattaren. Hon skrev på både hebreiska och jiddischa.

Samhällsutvecklingen fortsatte fram till den första polska republikens fall. Efter förändringar i gränser, handelsvägar och myndigheter förlorade judarna i Tykocin sina privilegier och möjligheter att tjäna en god inkomst. Staden blev fattigare år för år. Till slut förvandlades Tykocin till en provinsiell shtetl efter att en järnvägslinje dragits i närheten, och Białystok blev ett av de viktigaste centren för textilindustrin. Det slutgiltiga slutet för judarnas liv i Tykocin kom i augusti 1941. Nästan alla av dem mördades brutalaktigt av tyskarna - omkring 2 100 personer. De begravdes i massgravar i skogen nära byn Łopuchowo, där de vilar än idag. Endast 150 överlevde massakern; vid krigets slut återstod 21 personer i livet.

Vi går in i synagogans huvudsal genom att gå ner för trappor som är tänkta att påminna oss om orden från Toran: ”Från djupet ropar jag till Dig, o Herre.” Det handlar dock inte om att gå ner i bokstavlig mening, utan om en viss livshållning: ödmjukhet och blygsamhet inför Gud, människor, världen och allt som livet för med sig.

Huvudsalen har en kvadratisk layout; den viktigaste väggen, den österliga som vetter mot Jerusalem, är inte byggd på utsidan som reglerna föreskriver. Det är på denna vägg som Aron ha-Kodesh finns, det altarskåp där synagogans största skatt - Torarullarna - förvaras.

Tykocins synagoga är en niovalvad byggnad - titta upp - vi talar om valvet - det centrala fältet bärs upp av fyra massiva pelare, som samtidigt utgör biman.

Biman är motsvarendet till en predikstol eller talarstol, belägen i mitten så att alla närvarande kan höra bönerna. Den harmoniska kombinationen av valv och biman är ett symboliskt avtal mellan himmel och jord. Biman användes inte bara för omskärning utan även för att läsa upp jordiska meddelanden och förbannelser.

Foto av Monika Tarajko

Du får inte förbise den djupa symboliken i synagogans valv. Det ser ut som en himmel med stjärnor, men över de åtta fälten finns ett visst antal stjärnor:

”De åtta delarna av denna kupolliknande struktur är ett tecken på fullkomligheten i Herrens ord till Abraham: ‘Och varje manligt barn bland er skall kringsnittas på den åttonde dagen av sitt liv.’ Det finns stjärnor på himlen till vilka gudomliga idéer tillskrivs. På de tre fälten vid arken finns det 13 stjärnor – lika många som månaderna i ett skottår i den judiska kalendern. Vid det trettonde året i varje persons liv hölls här, på bimahn, en bar mitzvah – en högtidlig bekräftelse. I de fyra fälten räknar vi 11 stjärnor i varje. Detta tal innehåller en varning mot att kränka gudomliga rättigheter.”

Källor:

https://bialystoksubiektywnie.com/en/blog/2019/04/12/synagogue-in-tykocin-history-visit-guide/