Det ryska bankhuset för utrikeshandel: "Italienska huset" på Khreshchatyk

Byggnaden för den ryska utrikeshandelsbanken på Khreshchatyk gata 32 är ett arkitektoniskt monument. Denna sällsynta konstruktion i Kyjivs stadsbild är utformad i stilarten "nordlig modernism". Den eleganta fyra våningarna höga byggnaden är en del av ett fåtal byggnadsverk från kejsartiden som överlevde på Khreshchatyk under andra världskriget. Arkitekturexperter kallar ibland byggnaden för "italiensk". Detta beror på dess dekoration - byggnadens ornament påminner något om Palazzo Strozzi, ett mästerverk inom renässansarkitekturen beläget i Kyivs systerstad Florens. Författaren till detta kyivska mästerverk är den Sankt Petersburg-baserade arkitekten Fjodor Lidval, och fasadens skulpturala dekoration utfördes av skulptören Vasilij Kuznetsov.

Egendomen, där banken till slut låg, tillhörde från slutet av 1860-talet den framtida generalen Nechaev. Han utvecklade den under tio år genom att gradvis resa upp ett hus i sten med frambyggnad och vingar. I början av 1880-talet ansökte ägaren upprepat hos stadens administration om att få bygga om huvudhuset för att få plats med butiker, och sökte även tillstånd att bygga ett kapell i närheten. Butiker öppnade på första våningen, men tillstånd att bygga kapellet nekades.

År 1908 köpte den ryska banken för utrikeshandel (grundad 1871, med styrelse i Sankt Petersburg) tomten till sin filial i Kiev. Dess nya lokaler byggdes enligt projektet och under övervakning av den i Sankt Petersburg verksame akademikern av svensk ursprung, arkitekten Fjodor Lidval, med avslutande arbeten utförda av den i Sankt Petersburg verksamma konstnärs-skulptören Kuznetsov. Mellan 1911 och 1913 restes en vacker byggnad på platsen för det gamla huset i tre våningar. Den volym-spatiala strukturen i den symmetriska, T-formade byggnadsplanen dikterades av funktionella behov och bestod av tre delar: en femvåningsrepresentativ frontbyggnad på en valvskj berättelse, en hög en-och-en-halva vånings opereringssal (nu en trevåningsbyggnad med en glaskrona) och en femvånings tjänstebygnad i tomtens ände. Alla tre volymerna var sammanlänkade. Den uttrycksfulla frontfasaden bygger på omarbetade former från italiensk (florentinsk) renässans i en moderniserad tolkning. Fasadens utmärkande drag är klädningen av hela ytan på de fyra våningarna med rustik svenskt granit, grå med rosa ådringar. Maskaroner är placerade i slutstenarna i butiksfönstren och portarna; portalen till huvudentréen är inramad med stiliserade girlanger och kröns av en stor kartusch, som tidigare bar bankens namn i uppsatta bokstäver. Något mindre vertikala kompositioner utvecklas i pelarna på andra till fjärde våningen – med vaser, medaljonger, girlanger, festonger, allegoriska figurer och profiler. Den femte våningen öppnar sig med fönster mot innergården, och fasaddelen har mansardfönster dolda bakom en hög murbalustrad. Kompositionen fullbordas av ytterligare en kartusch längs vilken robusta figurer ligger halvliggande och håller i "överflödshorn". De symboliserar handel och navigering.

Byggnadens vällyckade proportioner, den fantasifulla fasaddesignen och den höga kvaliteten på de arkitektoniska och skulpturala detaljerna placerar huset bland de bästa exemplena på den förrevolutionära bebyggelsen längs stadens huvudartär - Khreshchatyk.

Byggnaden var den tredje bankbyggnaden på Khreshchatyk. Ökningen av banker berodde på den växande kapitalomsättningen, främst baserad på sockerförsäljning, och den övergripande ekonomiska boomen i den mest ekonomiskt utvecklade delen av det ryska riket - Ukraina. År 1914 hade Kiev 15 bankfilialer, 18 ömsesidiga kreditbolag, kreditkassor, utlånings- och sparföreningar samt nio bankkontor. Vid slutet av 1917 hade Kiev redan 35 banker och deras filialer. Här, i den ryska banken för utrikeshandel och de Sankt Petersburgs internationella handelsbankerna, koncentrerades 90 procent av operationerna för export av ukrainiskt socker. Kiev hade vid denna tid den informella statusen som det ryska rikets "sockerhuvudstad". Men eftersom bankens konstruktion färdigställdes strax före början av första världskriget, förlorade dess utseende snart sin relevans. Byggnaden var den tredje bankbyggnaden på Khreshchatyk. Ökningen av banker berodde på den växande kapitalomsättningen, främst baserad på sockerförsäljning, och den övergripande ekonomiska boomen i den mest ekonomiskt utvecklade delen av det ryska riket - Ukraina. År 1914 hade Kiev 15 bankfilialer, 18 ömsesidiga kreditbolag, kreditkassor, utlånings- och sparföreningar samt nio bankkontor. Vid slutet av 1917 hade Kiev redan 35 banker och deras filialer. Här, i den ryska banken för utrikeshandel och de Sankt Petersburgs internationella handelsbankerna, koncentrerades 90 procent av operationerna för export av ukrainiskt socker.

Byggnaden är unik främst på grund av sin fasadfasad. Den välkända konsthistorikern Georgy Lukomsky, en av de första som använde begreppet "italiensk hus" i relation till den, noterade att den saknar motsvarigheter i Kiev. Som är sedvänja för sådana etablissemang är bankens fasad prydd med element inspirerade av antik historia. Här avbildas enorma amforor; på fönsterdosorna i första våningen finns maskaroner; ovanför huvudentrén finns en kartusch, på vars båda sidor skulpturer som symboliserar handel och sjöfart är placerade. Fasadbeklädnaden utfördes med rustikerad finsk granit.

Tyvärr gick vissa element förlorade under andra världskriget. Även så är det värt att notera att den anspråkslösa Kiev-kopian av den italienska palatset var mycket turfull. Det är ett av de få husen från tiden före revolutionen som överlevde explosionerna och branden på Khreshchatyk i september 1941. De fruktansvärda händelserna påminns fortfarande om genom de smälta maskaroner som finns på fasaden på detta "lyckliga" hus.

Byggnadens ursprungliga "finansiella" syfte förblev nästan oförändrat fram till andra världskriget. Efter etableringen av den sovjetiska makten nationaliserades banken. På 1920-talet låg Kievs stadsdistrikts finansiella avdelning i byggnaden, och från 1934 upptas den av ukrainska SSR finanskommissariat, den republikanska kontoret för Gosstrakh, samt regionala och kommunala finansavdelningar.

Den 24 september 1941, fem dagar efter att enheter från den tyska 6:e armén gått in i huvudstaden, började minor som tidigare placerats av NKVD att explodera. De intilliggande hörnhusen på Khreshchatyk, 28/2 och 30/1, sprängdes. Banken fattade också eld. Som ett resultat av branden gick granitbeklädningen på fönsterdosorna och maskaroner, dekorationer i fönsterbleck och liknande förloras. Endast kartuschen ovanför huvuddörren och maskaronen ovanför porten förblev intakta.

År 1950 restaurerades byggnaden och operationshallen byggdes om till en trevånings tjänstebyruning med en glaslykta ovanför den centrala delen av övervåningen. Här låg institutioner tillhörande Kiev kommun - chefreditektens kontor och projekteringsinstitutet "Kyivproekt". Lokalerna i första våningen användes även som butiker. Den avlånga byggplatsen begränsade fasadens storlek till fem fönsteraxlar, och husets planlösning sträckte sig, i enlighet med dess funktionella syfte, även inåt i fastigheten.

Sedan sent 1940-tal har byggnaden huserat en institution tillhörande Kiev kommun - chefredrektens kontor. Projekteringsinstitutet "Kyivproekt" låg också här, där framstående byggare arbetade, däribland Anatoly Dobrovolsky, under vars ledning restaureringen av Khreshchatyk ägde rum.

Idag huserar byggnaden avdelningen för stadsplanering och arkitektur hos Kiev kommunala förvaltning. Första våningen upptas av privata kommersiella etableringar; under en lång tid fanns här en souvenirbutik som var populär bland stadens besökare.

Källor:

https://kyivpastfuture.com.ua/en/italian-house-on-khreshchatyk-history/

https://kiev-foto.info/en/houses/1907-kreshchatik-32-building-of-the-russian-bank-for-foreign-trade-1913-15