Slottet Maarjamäe (Orlov-Davydovs residens) - Baskerville Hall 2

Stället som nu kallas Maarjamäe har i århundraden varit en av många sommarplatser i Tallinn. Det kallades tidigare Stritberg (även Streitberg, på estniska Riiumägi – "stridshöjden"), där magistratens huvud och medlem i Svarta huvudets broderskap, Kristjan von Geldern, i slutet av 1700-talet byggde den första lilla herrgården.

År 1811 köpte köpmannen Johan Gottlieb Klemenc marken vid Stritberg. Under hans ledning byggdes en sockerfabrik där. Detta gav platsen ett nytt folkligt namn – "Sockerhöjden". Det är känt att det vid 1820 på denna plats, utöver sockerfabriken, fanns 11 stenbyggnader för olika ändamål, ett trähus för bostäder, flera förråd, ett smedjeverk, en kalkugn, en valvbyggd iskällare och en damm med kanaler som ledde vatten till fabriken. Området var innesläutet av en kalkstensmur som var över 4 meter hög. Flera stenhus, iskällaren och en del av inneslutningsmuren har överlevt till idag.

År 1861 köpte magistratens huvud Kristjan Abraham Rotermann sockerfabriken och omgjorde den till en kommersiell anläggning. Han byggde Tallinns första ångkvarn på platsen och omgjorde byggnaderna till en stärkelse- och spritfabrik. Fabriken förstördes i en brand den 19 mars 1869, vilket markerade slutet på Rotermanns verksamhet vid Stritberg.

Vid 1820-talet hade Tallinn blivit en kurort stad avsedd för hälsofrämjande syften. Den 29 januari 1873 köptes marken vid Stritberg tillsammans med byggnaderna där från Rotermanns arvingar av greve Anatoly Vladimirovich Orlov-Davydov (1837–1905), som bodde i Sankt Petersburg. Greve Orlov-Davydov kallade platsen Marienberg, troligen efter sin fru Maria. Den estniska versionen av namnet – Maarjamäe – kom i bruk från slutet av 1930-talet. På grund av de revolutionära händelserna 1917 emigrerade familjen Orlov-Davydov från Ryssland, och sommarresidensen hyrdes ut.

Av alla offentliga möteslokaler var den så kallade sommarsalen på första våningen den mest lyxiga, med mörka träpaneler på väggarna och ett k Assault-tak. I början av 1900-talet kunde man gå direkt från sommarsalen ut i trädgården.

Under byggandet av Pirita-vägen, som började 1926, förlorade Marienberg sina trappor och direkta anslutning till havet. Den 5 januari 1933 öppnades det eleganta restaurothotellet Riviera-Palais ceremoniellt i Maarjamäe-slottet. Vid den tiden marknadsfördes det som en vacker utflyktsort där stora mottagningar, festligheter med litterära och musikaliska program, Ivars natt-lägereldar och fyrverkerier arrangerades. Gäster lockades av flammande öppna spisar och upplysta gladdansgolv.

Riviera-Palais stängdes 1937 eftersom herrgården köptes upp av staten för att öppna Republiken Estlands militärflygskola där. Skolan påbörjade sin utbildningsverksamhet den 1 november 1937. Flygskolans uppgift var att utbilda militärpiloter, spaningspiloter och flygmekediker. Under ombyggnadsarbetet rivs verandan och balkongen vid slottets framsida, och fasadens utseende förändrades avsevärt. Flygskolans verksamhet i Maarjamäe upphörde med början av ockupationen av Republiken Estland.

År 1940 övergick Maarjamäe till Sovjetarméns händer. Under arméns stationering byggdes det kollektiva bostadshusen ovanpå slottet. På första våningen fanns en liten livsmedelsbutik, där den forna spishallen fungerade som förråd. Det en gång stora och välskötta området med sina byggnader föll i ruiner och började förfalla.

Det första steget i renoveringen av slottskomplexet utfördes av restauratörer från Wrocław-kontoret hos det polska företaget PKZ mellan 1983 och 1988. Byggnadernas exteriör och den stora trappkomplexet restaurerades baserat på gamla fotografier och ritningar, men interiörerna byggdes om för att möta museets behov. En tillbyggnad skapades som rymde en två våningar hög biosalong dekorerad med bronsskulpturer av Ants Mölders med titlarna "Arbetare" och "Kollektivjordbrukare", samt flera ytterligare utställningsrum.

I det tidigare sommarsalen i slottet beställde dåagens kulturminister en väggmålning kallad "Folkenas vänskap", som återspeglade tidens anda. Slottet anslöt via en gallerigång till en intilliggande byggnad, uppförd i klassisk stil i första halvan av 1800-talet, där kontor skapades. I slutet av 1987 öppnades en permanent utställning kallad "Revolutionens museum" i slottet, som presenterade Estlands historia från mitten av 1800-talet till idag. Detta var den sista permanenta utställningen i Estland som var tvungen att följa de ideologiska direktiven från Estlands kommunistpartis centralkommitté.

Efter att Republiken Estlands självständighet återställts uppdaterades den tidigare permanenta utställningen brådskande. Byggnaderna intill slottet på Maarjamäe-sluttningen omvandlades till museumagas, och hela området väntar på landskapsplanering. År 2008 uppdaterades den permanenta utställningen i andra våningen med en stor utställning dedikerad till Republiken Estlands 90-årsjubileum med titeln "Viljan till självständighet. Republiken Estlands 90 år".

Den nuvarande utställningen på det historiska museet i Maarjamäe slott öppnade 2017. Idag är det ett fullärdigt komplex som introducerar landets historia genom symboler från olika epoker. I slottsparken finns en allé med sovjetiska skulpturer, och större delen av området är avsatt till en lekplats för barn, som sett från fågelperspektiv ser ut som en karta över Estland.

Flera sovjetiska filmer spelades in i herrgården, bland annat "Game Without Rules" (1965), "Variant Omega" (1975) och "The Adventures of Sherlock Holmes and Dr. Watson: The Hound of the Baskervilles" (1981). I "The Hound of the Baskervilles" spelade herrgården rollen som Baskerville Hall.

Portarna till Baskervilles skulle ha varit dekorerade med vildsvinshuvuden, men även örnarna ser övertygande ut. Från slottstornet gav Barrymore en signal till Selden.

Tyvärr utfördes inte inspelningarna i tornet eller andra slottsrum – alla interiörer i Baskerville Hall filmades i en studio.

För övrigt hade filmfotografen mycket tur med vädret: vanligtvis är det på våren omöjligt att vara utan gummistövlar under trädet han filmade ifrån på grund av den sumpiga marken.

Det halvruinerade stenmurseck bakom som Watson vandrade försvann för länge sedan, endast en fragment kvarstår. Gräsmattan nära slottet hade blivit så igenvuxen att huset på sommaren nästan var osynligt bakom täta buskage - det var först våren 2010 som dessa ”djungler” röjdes igen, vilket gjorde det möjligt att filma mer eller mindre acceptabel bildmassa.

Utsikten över slottet är nu förstörd av en parkeringsplats. Dessutom finns det planer på att bygga höghus i närheten med utsikt över viken och det historiska centrumet.

Till skillnad från förväntningarna öppnar sig huvudporten inte mot myrmark utan direkt mot stranden vid Tallinbukten i Östersjön, där den trafikerade Pirita-vägen går. 

Källor:

Platser funna och fotograferade av Aleksei Leshkov, alzar007, Gara, altavista, Pinguin med tips från Igor Maslenikov och Arkady Tigai

https://dubikvit.livejournal.com/26094.html

https://jesenija.livejournal.com/850561.html

https://triptoestonia.com/tallinn/muzei/zamok-maarjamae/

https://ru.wikipedia.org/wiki/Мариенберг_(мыза)