Den röda terrorens nekropol i Peter- och Pauls fästning

Fängelset i Trubetskoy-bastionen, som funnits i Peter och Paulus-fästningen sedan czartiden, kom under kommunisternas kontroll efter oktoberrevolutionen. Natten mellan den 25 och 26 oktober fängslades ministrar från provisoriska regeringen, som arresterats i Vinterpalatset under statskuppen, där.

I december 1917 överfördes Trubetskoy-bastionens fängelse till Chekas fängelsesystem. Hundratals fångar hölls här: deltagare i junkerupproret organiserat av Kommittén för fosterlandet och revolutionens räddning, medlemmar i "Unionen för författande församlings försvar" och ledare för Cadet-partiet som förklarats "folkfiender" i slutet av 1917. Officiellt, genom beslut från folkkommissariatet för rättvisa daterat den 7 mars 1918, stängdes fängelset och alla fångar fördes till "Korsen" och huset för förvar, men från maj 1918 hölls fångar här igen - misstänkta för motstånd mot den nya regeringen, samt gisslan under den röda terroren, deltagare i Kronstadtupproret 1921 och många andra.

Under sensommaren - tidig höst 1918 arresterade Petrograds Cheka 6 229 personer. Den 30 augusti mördades chefen för stadens Cheka, M. S. Uritsky, i Petrograd, och ett attentat förfilmades mot V. I. Lenin i Moskva. Som svar avrättade de kommunistiska myndigheterna omedelbart 512 gisslan. Efter detta utfärdade Folkkommissarkollegiet i RSFSR den 5 september ett officiellt dekret "Om den röda terroren", och den 6 september publicerades listor över fångar som skulle avrättas vid nya attentatförsök i pressen.

Samtida minnesanteckningar tyder på att fästningen var en plats för avrättningar och begravning av de avrättade. Detta skrevs om av fångarna A. I. Kalpashnikov och A. D. Zinoviev, samt av I. M. Lyapin, medlem i trojkan som genomförde Röda terrorn i Petrograd. I dagboken hos Z. N. Gippius och i minnesorden av D. S. Likhachyov finns det registrerat att man från september 1918 hörde skottlossning från Peters- och Paulafästningen. Enligt vittnesmål från typografer genomfördes avrättningar nära murarna vid Nikolskij-ridån och Golovkin-bastionen. Många källor vittnar också om att fyra storhertigar avrättades i Peters- och Paulafästningen i januari 1918. Officiellt motiverades dessa avrättningar i pressen som ett svar på mordet på Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht i Tyskland (fastän detta skedde efter storhertigarnas avrättning). Enligt minnesorden av prinsessa O. V. Palej genomfördes avrättningen på myntverksområdet nära fästningsmuren. Enligt ett vittnesmål från en fästningsarbetare flyttades de efter Junkerupproret till fängelset i Trubetskij-bastionen, men vissa försökte fly på vägen och de unga männen sköts, även i skjul på den norra delen av ön där de försökte gömma sig.

Avrättningar och efterföljande begravningar ägde rum på området nära Golovkin-bastionen. I början av seklet tillhörde detta område faktiskt myntverket - här fanns trästugor och lagerbyggnader. Tack vare dessa strukturer och det faktum att Kronverk-kusten var bevuxen med träd, var platsen dold från allmänhetens blickar, vilket var mycket lämpligt för att genomföra mord. Det är inte exakt känt om alla de avrättade var fångar i Trubetskij-bastionens fängelse. Enligt bödeln I. M. Lyapin fördes vissa speciellt till Peters- och Paulafästningen för avrättning.

År 1924 stängdes Trubetskoy Bastion-fängelset slutligen och förvandlades till ett museum. Initialt var det en avdelning av Revolutionens museum, och sedan 1954 - Statsmuseum för stadens historia. Platsen för avrättningarna nära Golovkin Bastion förblev under NKVD-OGPUs militära garnison under en period, för att sedan överföras till andra institutioner. Under hela denna tid utfördes olika mark- och byggarbeten där, under vilka delar av begravningarna stördes.

Minst sedan slutet av 1980-talet har mänskliga kvarlevor, samt använda patroner och kulor, hittats på området vid Petrus- och Paulaborgen. Exempelvis hittades fyra skelett 1989, under byggarbeten nära den västra fasaden av Golovkin Bastion på ett djup av ungefär en meter. Kvarlevorna grävdes upp och placerades i samlingarna på St. Petersburgs historia-museum. Ingen rättsmedicinsk undersökning genomfördes dock, och denna information gjordes inte offentlig.

I mars 2007, under schaktningar mellan Kronverk-kanalen och Golovkin-bastionen på ungefär två meters djup, upptäcktes en begravningsplats med två eller tre personer. Byggarbetet avstannade och de funna resterna anmäldes till polisstationen i Petrograd-distriktet. Sökteamet "Ingria" vid historieämbetet vid Statsuniversitetet i Sankt Petersburg genomförde en undersökning av begravningsplatsen, under vilken fragment av militäruniformer från 1907–1916 (ovullad rock, officerstunik och andra) samt använda gevärspatroner hittades. Tillsammans med fynden från 1989 skickades de för undersökning till rättsmedicinsk avdelning vid Byrån för rättsmedicinska undersökningar. Enligt rättsmedicinska experters slutsats tillhör resterna män i åldern 20–60 år med skottwönder i huvud och bröst; tiden som resterna legat i marken var över 50 år, och "platsen för de funna resterna gör det möjligt med hög sannolikhet att hävda att de begravda är en del av en större begravning." Historiker föreslog att graven innehöll resterna av junker eller officerare som avrättades i slutet av 1917 - början av 1918. Trots detta förblev museet och stadens myndigheter tysta om ärendet.

Trots protester från medlemmar i Rådet för skydd av kulturarv under regeringen i Sankt Petersburg och offentliga företrädare, fortsatte byggarbetena på det misstänkta nekropolens område 2009 - en parkeringsplats skapades nära Kronverk-ridån och en väg började anläggas längs Golovkin-bastionen. Under dessa arbeten, den 20 december 2009, hittades mänskliga ben på ungefär en meters djup, 18 meter från den västra fasaden av Golovkin-bastionen. Upptäckten väckte ett stort offentligt upprörd. En tvärvetenskaplig arbetsgrupp inrättades för att undersöka fyndet, med företrädare från Statliga museet för Sankt Petersburgs historia, Hermitage-museet, Institutet för materiell kulturs historia vid det ryska vetenskapsakademiet och det Allryska samhället för skydd av historiska och kulturella monument. Jorderbetena avbröts initialt men återupptogs snart trots att det var olagligt. Trots detta genomförde ett team lett av forskaren V. I. Kildyushevsky en undersökning av begravningen. De hittade resterna av 16 personer med tydliga tecken på våldsamt dödsfall, i synnerhet skottskador i bakhuvudet på kraniet. Ett stort antal olika föremål hittades också, främst fragment av kläder (civila och militära), kulor och förbrukade patroner. Bland de döda fanns en kvinna och en person med ett ben som amputerats under livet. De mänskliga resterna överfördes till Bureau of Forensic Medical Examination i Leningrad-regionen, där en expertgrupp lett av professor V. L. Popov undersökte dem. Parallellt med utgrävningarna utfördes forskningsarbete för att fastställa de avlidnas identitet. En serie antropologiska, rättsmedicinska och genetiska undersökningar genomfördes, och arkivsökningar genomfördes. Genom det gemensamma arbetet av rättsmedicinska experter och historiker fastställdes det att detta var resterna av personer som avrättades den 13 december 1918, genom Chekas dekret mot kontrarevolution vid Unionen av kommuner i norra regionen i samband med det så kallade "läkaren Kovalevsky-fallet": en lista över 16 avrättade personer hittades i tidningen "Petrogradskaya Pravda", inklusive en kvinna och en funktionsnedsatt man. Senare bekräftade genetiska tester involverande ättlingar identifieringen av mannen utan ben - flottans majorgeneral A. N. Rykov. Följaktligen tillhör de kvinnliga resterna med största sannolikhet V. V. Shulgina, syster till majorgeneral B. V. Shulgin.

Under juni - juli 2010 fortsatte det arkeologiska letandet över ett område på mer än 1 200 kvadratmeter nära den västra fasadväggen av Golovkin-bastionen. Som ett resultat upptäckte V. I. Kildyushevskijs expedition ytterligare sex begravningsplatser med sammanlagt över 90 personer, varav fem kvinnor. Allt arbete som utfördes 2009 - 2011 finansierades av museet, delvis på frivillig basis. På grund av brist på finansiering avbröts dock letandet snart.

Den arkeologiska forskningen av begravningsplatserna återupptogs först i oktober 2013, när medel avdelades från Sankt Petersburg budget (efter upprepade uppmaningar från offentliga aktivister). Denna gång undersöktes ett område på 900 kvadratmeter norr om vägen som anlades 2009 till parkeringen nära Kronverk-muren vid Petrus- och Paulusfästningen. Arkeologerna hittade fyra begravningsplatser med rester av cirka 50 avrättade personer. Totalt innehöll de elva upptäckta begravningsplatserna rester som uppskattas tillera mellan 160 och 200 personer.

De upptäckta begravningsplatserna kan delas in i två grupper: faktiska avrättningsgropar och platser för ombegravning av ben, vilket utfördes långt senare än avrättningarna - vanligtvis små gravar som helt saknar personliga föremål av ädelmetaller (troligen borttagna när resterna hittades). De senare utgör majoriteten. Experter menar att dessa kan dateras till 1920-, 1930- och 1940-talet, då arbetare hittade mänskliga rester vid mark- och konstruktionsarbeten.

Museet har upprepade gånger vädt sig till åklagarmyndigheten med begäran om att inleda en straffutredning, men den ryska federationens utredningskommitté för Sankt Petersburg vägrade att öppna ett ärende. Beslutet motiverades med att "preskriptionstiden har gått ut", vilket innebar att det inte fanns några processuella skäl. Samtidigt, som forskare påpekar, kan identifiering av kvarlevor på statens bekostnad endast utföras om en straffutredning inleds. Eftersom frågan om straffutredningen förblir olöst, förvaras kvarlevorna och andra fynd som gjorts under utgrävningen tillfälligt av Museet för Sankt Petersburgs historia, trots att museet saknar lämpliga förhållanden för adekvat förvaring.

År 2014 och 2015 avsåg museet och stadens myndigheter att fortsätta utgrävningarna över ett område på 3 000 m². Dessa planer förverkligades dock aldrig. Till slut meddelade museet och stadens ledning att det arkeologiska arbetet var avslutat. Oberoende historiker noterar dock att många skelettdelar inte har hittats, och många områden (inklusive platsen för den nya vägen) har ännu inte undersökts.

År 2014 publicerade forskaren A. Ya. Razumov en preliminär lista över 502 personer som antas ha avrättats i Peter och Paul-fästningen. År 2017 framförde antropologen D. V. Pezhemsky, som studerat kvarlevorna, en hypotes om att identifiera kvarlevorna efter den ryska imperiets sista militärminister, general M. A. Belyaev.

År 2004 installerades en minnesplakett i det storgravskapell som ägnades minnet av de fyra avrättade storfurstarna, på initiativ av rektorn för Peter och Paul-katedralen A. N. Fjodorov. Detta är den enda minnesmärket som markerar morden i Peter och Paul-fästningen.

Den 5 mars 2008 skickade författaren och hedersmedborgaren i Sankt Petersburg, D. A. Granin, ett brev till guvernör V. I. Matvienko med förslaget att installera en minnestavla på platsen där mänskliga kvarlevor hittades nära Golovkins bastion. Som svar uppgav viceguvernör S. B. Tarasov dock att fakta om avrättningarna i Petrus och Paulus fästning saknar dokumentär bekräftelse, och hänvisade även till att förändringar i Petrus och Paulus fästning, som är ett ryskt kulturminne, påståsoffyllt strider mot lagen. Flera aktivister påpekade att båda dessa påståenden är felaktiga.

År 2012 talade historikern A. D. Margolis för att installera en minnestavla vid nekropolen och för att begrava alla tidigare funna och utgrävda kvarlevor där igen. Han föreslog även att skapa en utställning dedikerad till den röda terroren i Petrus och Paulus fästningsmuseum.

År 2018 lyfte stadens ombudsmann A. V. Shishlov åter upp frågan om att resa ett monument upprepade gånger inom ramen för genomförandet av ”Konceptet för statlig politik för att minnas offer för politiska förtryck”. Ett förslag framfördes också om att begrava kvarlevorna på kyrkogården för offren för 9 januari, där förtryckta personer begravdes i hemlighet under sovjettiden. A. D. Margolis stödde inte denna idé. Slutligen beslutade Kulturkommittén i Sankt Petersburg att skapa en minnestavla på avrättningsplatsen.

Trots detta hålls minnesakter vid nekropolens plats varje september på minnesdagen för offren för den röda terrorn. Under dessa akter 2015 restes ett temporärt monument i form av ett ihoprullat järngaller och pålar med plaketter som angav antalet personer som mördades i avrättningsmassgravarna. 2018, vid 100-årsjubileet av början på den röda terrorn, lade ledningen för Stadsarkivets historiemuseum blommor vid bastionen för första gången. Senare installerades en rad av 120 människo-siluetter som symboliserade människorna som mördades här längs muren, där varje siluett bar en lykta med ett ljus runt halsen.

Sources:

https://ru.wikipedia.org/wiki/Некрополь_Красного_террора_в_Петропавловской_крепости