Det kejserliga nekropolen i Peter- och Paulus-katedralen

Petrus- och Paulus-katedralen tjänade som den romanovska husets nekropolis, skapad i stil med Moskvas storfurstarnas och tsarernas gravplatser i Archangel-katedralen, och tsarinornas i Kremls Trefann monastery. Den första bekräftade begravningen går tillbaka till den 27 maj 1715, när deras tvååriga dotter Natalia begravdes här i närvaro av Petrus I och Katarina. I katedralens nordöstra del dök gravar av andra av Petrus barn som dog i spära ålder upp vid olika tidpunkter, och år 1728 – hans dotter Anna. Vid katedralens entré, på platsen för den framtida kapellen för den store martyr Katarina, lades tsarina Marfa Matvejevnas kropp till vila den 7 januari 1716.

Under det fortfarande ofärdiga klocktornet under tsar Peter I:s regeringstid begravdes kronprinsessa Charlotte Sophia Christina av Wolfenbüttel, hustru till tsarevich Alexei, den mördade tsarevichen själv och kejsarens syster, Maria Alexeevna. Kistorna med kropparna av Peter I, som dog den 28 januari 1725, och hans dotter Natalia, som dog den 4 mars, placerades inne i den under uppbyggnad avsedda kyrkan i ett tillfälligt trätillägg. Från 1727 fanns även kistan med kroppen av Katarina I där. De tre kistorna begravdes samtidigt den 29 maj 1731, när bygget stod klart. De placerades i en gemensam krypta, toppad med vita alabastinstecken. År 1732 beordrade kejsarinna Anna Ioannovna att de befintliga sarkofagerna i katedralen skulle tas bort och ersättas. Under hela 1700- och 1800-talen begravdes alla kejsare och kejsarinnor i katedralen, med undantag för Peter II och Ivan VI. Askan av Peter III flyttades på order av Paulus I från Alexander Nevsky-klostret till katedralen den 5 december 1796 och begravdes tillsammans med resterna av Katarina II.

Under 1800-talet inrättades en "Begravningskommission" genom dekret för att organisera begravningar, ledd av högsta domstolstjänstemän. Kommissionen innefattade många kända arkitekter och konstnärer: D. Trezzini, M. G. Zemtsov, A. F. Vista, A. F. Kokorinov, V. Brenna och Giacomo Quarenghi. Endast Montferrand dekorerade katedralen fyra gånger (för begravningarna av Aleksandr I och Nikita I, samt kejsarinnorna Elisabet Alexeevna och Maria Feodorovna). Begravningsceremonin åtföljdes av kanonskott från fortet och av stadens kyrkklockors klang. Medlemmar av synoden, ledda av metropoliten i Sankt Petersburg, tog emot begravningsföljet vid katedralens västdörrar. KatafalRet placerades vanligtvis i mittskeppet under ett baldakin som sträckte sig upp till taket. Symboler för statsmakten placerades framför kistan med kejsaren eller kejsarinnan.

Från 1831 begravde katedralen även storhertigar, storhertiginnor och prinsessor med en mer anspråkslös ceremoni. Graven var en krypta (2,5 meter djup, 2,4 meter lång, 1,2 meter bred) med väggar och botten klädda med kalkstensskivor. Hjärtat och de inre organen placerades separat före själva begravningen. Kistan i en kopparkista låstes och täcktes med sand efter begravningen. Graven täcktes med en stenskiva med en gravsten: från 1770-talet till 1840-talet användes sarkofager av grå Ruskeala-marmor (karelsk marmor) utan dekorationer. I mars 1865 beordrade Alexander II att de förfallna gravstenarna skulle ersättas. G. A. Balushkins verkstad, efter design av arkitekten för det kejserliga hovministeriet A. A. Pouaro - som övervakade katedralen vid den tiden - och ingenjören G. E. Pauker, producerade 15 nya gravar till januari 1867 av vit italiensk (Carrara) marmor. I juni 1867 fästes dubbelhuvudade örnar gjutna i brons och förgyllda, samt kors, på sarkofagernas hörn. Bronsplåtar med texter komponerade av historikern Ustryalov fixerades på järngallren runt sarkofagerna och på katedralens väggar. De 15 gravarna (ihåliga lådor monterade i kyrkan från 5 marmorskivor) tillverkades av handelsmannen i det andra skåret G. A. Balushkin. Därefter skapades de flesta gravstenarna (totalt 30 stycken) enligt denna modell.

År 1887 önskade Alexander III ersätta gravarna för Alexander II och hans hustru, Maria Alexandrovna, med nya. Gravstenar av grågrönt Altai-jaspis och rosa Ural-rhodonit, med vikterna 5,1 ton och 6,7 ton, uthuggna med kors och ornament, tillverkades vid stenbrytningsfabriken i Peterhof. Åren 1907–1909 installerades nya marmorplattor med bronskors och inskriptioner över gravarna för Peter I:s syster Maria Alexeevna, tsarevinsen Alexei och hans hustru, belägna under klocktornet. År 1917 innehöll kyrkan 41 begravningar. Kejsar Paul I:s grav vördades särskilt i början av 1900-talet. Gravstenarna var dekorerade med talrika reliker: ikoner i ädelmetallsatta ramar med lampor, silverkransar, fanor, minnesmedaljer, påskägg, etc. På exempelvis Peter I:s grav stod en ikon av aposteln Petrus av Simon Ushakov i en guldram. På Alexander II:s grav fanns 6 lampor, 3 ljusstakar, 21 ikoner, 10 kors, en evangeliebok, 8 medaljer, 5 påskägg, 2 fanor – troféer från det rysk-turkiska kriget, och 165 silverkransar; på Alexander III:s grav fanns 25 lampor, 54 ikoner, 674 kransar.

I katedralen förvarades, som ett minnesmärke över rysk militärära, troféer från den ryska armén: svenska fanor tagna vid Poltava och under andra slag i det stora nordiska kriget (finns nu i Hermitage Museet), polska, persiska och franska fanor, pukor och stridspinnor. Den turkiska amiralitetsflaggan, som togs 1770 under slaget vid Chesma, lades personligen av kejsarinna Katarina II på graven för den ryska flottans grundare – Peter I – två år senare (fanornas dekoration utfördes av Auguste Montferrand 1855).

Källor:

https://www.pravenc.ru/text/2580504.html