Från den stora synagogan i Paris

Napoleon Bonaparte hade en sannastruket imperialistisk världsbild och ansåg det klokt att förena det franska samhället med det lokala judiska samfundet. Därför gav han år 1808 samfundet officiell status, vilket tillät dem att bygga ett tempel. På så sätt dök en synagog i Notre-Dame-de-Nazareth Street upp år 1822. Trettio år senare byggdes den upp på samma plats, trots alla ansträngningar från James Rothschild att flytta templet till Marais-distriktet. Först under baron Haussmans tid lyckades Rothschild-bröderna få tillstånd att bygga en synagoge i Victory Street, då borgmästaren stod i god relation med det judiska samfundet i Paris. Parisarna kallar den ofta för den stora Victory-synagog efter gatan där templet ligger. Dessutom täcktes en del av kostnaderna för byggandet av Victory-synagogen av kommunen.

Projektet för den stora synagogan ritades av Alfred Aldrophe, som även byggde synagogan i Versailles. År 1867 köpte Rothschild-familjen två palats i Paris judiska distrikt, på vars plats byggandet påbörjades. År 1874 vigdes den nya templet av överrabbinn Zadoc Kahn, en välkänd försvarare av amiral Alfred Dreyfus, en riddare av Legionshonören, som felaktigt anklagats för högförräderi. Och år 1875 öppnades synagogan för allmänheten. Den stora synagogan i Paris är, som namnet antyder, den största synagogan i huvudstaden. Denna synagoga har sett nästan alla franska ledare under en period på mer än 150 år; under dess valvgårdar ägde äktenskapsceremonierna för kapten Alfred Dreyfus och Léon Blum - den första juden och socialisten att leda den franska regeringen - rum. Under Förintelsen försökte kollaboratörer - Vichy-regimens stormtrupper - vid flera tillfällen spränga den, men dussintals parisiska judar räddades från räder i dess vidsträckta underjordiska kasematter. Själva byggnaden räddades från förstörelse av Paris kommun, som deklarerade för de tyska ockupationsmyndigheterna att den var kommunal egendom, inte den judiska församlingens. Under de åren förvandlades den till ett lagerhus. Efter kriget genomgick synagogan en långvarig restaurering. Det var först år 1967 som den vigdes på nytt. 

Idag fungerar byggnaden, utöver de ordinarie bönestunderna, som residens för Frankrikes högsta rabbin och för flera organisationer inom landets judiska samfund. Varje år hålls här minnesceremonier för att hedra de franska judar som deporterades till koncentrationsläger, med närvaro av högsta statliga tjänstemän och TV-sändningar över hela Europa. Utöver sin primära funktion är Victory Synagogue ett arkitektoniskt landmärke i Paris där guidade turer regelbundet genomförs. Idag är den stora Victory Synagogen en aktiv tempelbyggnad och residens för Paris högsta rabbin.

Den imponerande byggnaden av den stora synagogan är uppförd i romansk stil. De strikta dragen i denna stil kompletteras dock organiskt av bysantinska ornament. Ovanför templets centrala entré finns en inskrift på forntida hebreiska: "Mitt hus skall kallas ett hus för bön för alla folk." Längs kanten av pedimentets halvcirkelformade rosett finns en vers från Genesis om himmelens portar. Templets målade glasfönster föreställer Israels tolv stammar.

Synagogebyggnaden rymmer 2 500 personer. I den stora hallen utförs bönen på tyskt vis, eftersom de flesta församlingsmedlemmarna kommer från Alsace. I den lilla hallen bönas på spanskt vis, och på övervåningen samlas egyptiska judar. Utöver böneloänderna är synagogan utrustad med en bankettsal, ett bibliotek och klassrum för barn.

Varje år före det judiska nyåret hålls en ceremoni i synagogan till minne av de deporterade offren, vilken sänds på nationell tv.

Inuti synagogan, som har varit listad som ett historiskt minnesmärke sedan 1987, kommer besökare att hitta en imponerande inredning: ett långhus med imponerande volym, rött sammet och magnifika glasmålningar av Antoine Lusson, Eugène Oudiné och Lefèvre, som avbildar Israels tolv stammar.

Källor:

 https://frenchparis.ru/grande-synagogue-de-paris/

https://stmegi.com/posts/98135/sinagoga-pobedy/