Massavrättningar av judar i Kaunas fästnings VII:e fort

I början av kriget började systematiska gripanden av judiska män och kvinnor i Kaunas. De flesta av de tillfångatagna hölls antingen i stadens centralfängelse på Mickevičius Street eller i VII Fort. Den 29 och 30 juni 1941 fördes judiska män och kvinnor till en plats som SK 1b också identifierade som ett "judiskt koncentrationsläger".

Litauiska poliser leder judar till avrättning vid det sjunde fortet i den gamla Kaunas-fästningen. Kaunas, Litauen, sent juni 1941

Från den 29 juni 1941 till den 2 juli ledde Erich Erlinger, chef för den tyska säkerhetspolisen och SD SK 1b, massmorden på judar i Kaunas, varpå han ersattes av Karl Jäger, SS-Standartenführer, befälhavare för Einsatzgruppe A, enhet 3. Innan Erlinger lämnade Kaunas hade operativa enhet 1b dödat omkring 1 500 judar.

Under kvällen den 30 juni började skjutningarna. Den 1 juli 1941 nämnde Erlinger, befälhavare för den tyska säkerheten och SD-operativa enhet 1b, i en rapport till riks-säkerhetshuvudkontoret (RSHA) i Berlin inrättandet av ett judiskt koncentrationsläger i det 7:e fortet och genomförandet av avrättningar.

Den 1 juli 1941 lämnade Erich Erlinger in en skriftlig rapport till RSHA i Berlin som beskrev skapandet av ett judiskt koncentrationsläger i VII Fort och utförandet av avrättningar.

Den 4 juli beordrade Jäger avrättningen av 463 judar, och den 6 juli 2 514 judar. Efter den 6 juli 1941 utfördes massmord på judar i mindre skala i VII Fort. Den 9 juli dödades 21 judiska män och 3 kvinnor där.

De sista massmorden i VII-fortet ägde rum den 19 juli. Den dagen dödades 26 personer, däribland 17 judiska män, 2 judiska kvinnor, 4 litauiska kommunistmän, 2 litauiska kommunistkvinnor och en tysk kommunistkvinna.

Det var inte bara judar från staden utan även judar från avlägsna områden som skickades till VII-fortet, inklusive de som försökt fly österut men av olika skäl vänt tillbaka och nu förbottes att återvända till sina hem. Män tvingades ligga på marken i fri luft och förbli helt stilla, medan kvinnor och små barn separerades från männen och låstes in i mörka kasematter. De följande dagarna förvandlades till ändlösa tortyrer för de tillfångetagna. Grupper av judar fördes upprepade gånger bort. I verkligheten sköts de på andra sidan murarna. Vissa offer kunde inte uthärda och blev galna. Endast ett fåtal lyckades muta vakterna för att vinna sin frihet. Cirka 70 personer överlevde eftersom de hade stridit som volontärer i Litauens självständighetskrig 1918-1920.

Itzhak Nemenchuk (en överlevande från VII-fortet) uppskattade att omkring 7 000 personer dödades i VII-fortet. Enligt data från det judiska rådet 1942 skördade den första vågen av mord omkring 6 000 offer. Med tanke på att omkring 1 000 judar dödades under pogromerna i Vilijampolė, är det mycket troligt att antalet offer vid VII-fortet var omkring 5 000.

Både tyska och litauiska soldater och poliser tjänstgjorde som skyttar vid VII-fortet. På den tyska sidan inkluderade SK 1b-enheten militär personal (inklusive medlemmar av Waffen-SS) under ledning av Erlinger, samt Gestapo-tjänstemän. Bland övriga deltagare i skjutningarna fanns den 2:e plutonen i det 1:a kompaniet i det 9:e polisbataljonen, som tjänstgjorde som en del av EK 3. Flera kompani i det litauiska bataljonen TDA (särskilt de 1:a och 3:e enheterna) deltog också i morden. I senare massmord deltog främst den 3:e enheten. Under särskilt omfattande utrotningsoperationer deltog nästan hela TDA-bataljonen.

Källor:

http://www.holocaustatlas.lt/EN/#a_atlas/search//page/2/item/23/

https://kvr.kpd.lt/#/static-heritage-detail/2f186f12-3a7c-4a1d-a370-aace7cc0fb8d