Inbäddat i den fridfulla galiciska dalen Becerreá fortsätter de fragmentariska resterna av klostret Penamaior att undgå upptäckt mitt i det höga gräset. Detta forna cistercienserkloster, som nu är en del av församlingen Penamaior, rymmer en rik och fängslande historia. Om man spårar dess ursprung tillbaka till år 922, Decreterade kung Ordoño II att abboten Virila skulle reparera Samos kloster, som då befann sig i ett tillstånd av förfall. Virila skickade 16 av sina munkar till Samos för att utföra detta arbete.
Vid tiden för dörrposter över ingången, som ristades in 1177, hade Penamaior redan etablerats. År 1188 fungerade Penamaior som ett priorat tillhörande Carracedo kloster. År 1203 stod Carracedo under Cister kloster, som kontrollerade tio kloster, däribland Penamaior. År 1225 lades titeln 'kloster' till Penamaior, som var beroende av Cister. År 1505 anslöt sig Penamaior till Congregación de Castilla och slogs samman med San Salvador de Salamanca, vilket i praktiken innebar att det avstod från sin status som abatti.
Penamaior är känt som ett av de minsta cistercienserklostren i Galicien, där gemenskapen bestod av mellan tre och sju medlemmar under åren 1584 och 1803.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.