Beläget på bergssidan i O Castro de Ouro, i gränslandet mot kommunen Alfoz i Lugo, Galicien, Spanien, har Castrodouro-slottet länge intagit en strategisk position - en egenskap som delas med de förfäderliga castro-boplatserna som här sträcker sig tillbaka till 100-talet e.Kr. Höjden, som erbjuder en oöverträffad utsikt, utgjorde grunden för dess robusta försvarsstrategi. Det var dock först på 800-talet som denna upphöjda plats blev hem för en religiös orden som migrerade från den kastilianska mesetan.
Deras ankomst, med stöd från biskopsdömet Mondoñedo, gjorde att slottets tidigare liv som en hednisk eller tidigkristen bosättning utvecklades till ett formaliserat kloster under den asturianska monarchins beskydd. År 1220 krönta biskopsdömet Castro de Ouro med titlarna villa och det omgivande alfoz under kung Alfonso IX av Leóns regeringstid. Den en gång kungliga Pardo de Cela-familjen avstod slottet på 1600-talet, varpå dess storslagna silhuett föll i glömska och förfall.
Men likt en phoenix som reser sig ur askan lyckades kommunen Alfoz i ett senare skede med att restaurera egendomen och ge nytt liv åt dess uråldriga stenar. Idag bär Castrodouro-slottet inte längre mantelns tyngd som enbart en turistattraktion. Istället bjuder det in besökare till uppslukande resor in i regionens rika historia, sida vid sida med landmärken som de romerska murarna i Lugo, som står på UNESCO:s världsarvslista, och kuststaden Viveiro. Dess arv sträcker sig dock längre än bara sten och legender; det stärker lokala hantverk, gastronomi och kulturfestivaler och formar ett levande bevis på regionens kulturarv i varje hörn.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.