Kyrkan Vår Frblas av Lourdes

Före revolutionen bodde 3 700 franska katoliker i huvudstaden, som vanligtvis bad vid Sankta Katarinas kyrka på Nevskyprospektet. Redan på 1860-talet uppstod tanken på en separat kyrka för medborgarna vid den franska ambassaden, och vid den tiden skapade arkitekten Nikolai Leontyevich Benois ett projekt för en byggnad i gotisk stil. Det var dock först i oktober 1898 som ambassadören, greve Montebello, tack vare den rysk-franska försoningen, lyckades erhålla den högsta tillåtelsen för fransmännen att bygga sin egen kapell. Från början avsattes Manezhnaya-torget för detta, men på grund av protester från den ortodoxa kyrkan och allmänheten köptes en tomt längre från centrum i Koven Lane för 67 000 rubler sommaren 1900. Här byggdes samma år, enligt projektet av arkitekten Thibault-Brignol, en medlem av församlingen, en liten tillfällig församlingskyrka i trä.

På begäran av rektorn, far Cuny, ritade akademikern Leonty Nikolaevich Benois 1902 ett projekt för en treskeppig basilika i romansk stil med ett separat högt klocktorn. Enligt detta projekt, som utmärktes av en pittoresk komposition, lades grunden till byggnaden den 23 juni 1903 i närvaro av den franska ambassadören. Den reste med gåvor och lottinkunder. 1903 byggdes kyrkans första våning, men sedan fördröjdes konstruktionsarbetet på grund av brist på medel för att genomföra den planerade designen. Benois assistent, den unge arkitekten Marian Peretyatkovich, modifierade det ursprungliga projektet något, och byggandet återupptogs.

Utseendet på den nya katolska kyrkan visade sig vara ovanligt asketiskt och strikt. Byggnadens arkitektur använder motiv från den romanska stilen. Kyrkans fasad mot Koven Lane är asymmetrisk. Den är klädd med stora block av grovhuggen granit. Sidodelen av fasaden kröns av ett högt kvadratiskt torn med halvcirkelformade fönster. Ovanför tornets andra avsnitt reser sig en oktogonal trumma med en kupol som smalnar av uppåt. På fasadens andra sida finns endast ett litet torn, som skiljer sig skarpt i sin silhuett. I mitten av huvudfasaden finns en portal i form av en båge dekorerad med kolumner. Det finns ytterligare två ingångar till byggnaden. De är symmetriskt placerade på olika sidor om bågen och leder till kyrkans nedre våning.

På den övre våningen finns en stor rymlig sal, vars väggar är dekorerade med gotiska kolumner. Kyrkans interiör utmärker sig också genom sin stränghet och enkelhet. Först av allt byggdes en krypt med ett tillfälligt tak, vilket gjorde det möjligt att påbörja gudstjänsterna omedelbart. Detta är nu kapellets nedre sal.

Det franska företaget Batignolles donerade mycket finsk granit till gemenskapen, rester från bygget av Trinity-bron, och Black Sea Plant donerade cement, vilket till slut ledde till en ändring av det ursprungliga projektet. År 1908 utvecklade Leonty Benois och hans student Peretyatkovich en ny version som istället för långhus föreslog en sal med ett valv i armerad betong och en fasad täckt med grovhuggen granit, vilket gav byggnaden ett jugendstilsliknande utseende. Det reviderade projektet krävde ny godkännande, under vilket juridiska svårigheter uppstod och övervanns tack vare intervention från den franska ambassaden. Bygget övervakas av Peretyatkovich själv; huvudentreprenören var den erfarna ingenjören Smirnov, och konstruktionerna utfördes av partnerskapet "Reinforced Concrete". En klocka gjuten vid K. Orlov-fabriken hängdes i det 30 meter höga klocktornet. Dopfat av havsskal tillverkades.

Den högtidliga vigselsceremonin av kyrkan ägde rum den 2 november 1909; kyrkan vigdes i Jungfru Marias namn.

Vigseln av kapellet i namn av Vår Fru av Frankrike (Notre Dame de France) utfördes den 22 november 1909 av biskop Jan Cieplak i närvaro av medlemmar ur diplomatomkorpset och regeringsrepresentanter.

Inuti var kapellet dekorerat med angränsande gotiska pelare. Altartavlan "Jeanne d'Arc – Frankrikes försvarare" målades 1916 av den kända akademiska konstnären E. K. Lipgart (1957 ersattes bilden av målningen "Nycklarna tilleras till aposteln Petrus" av Zakharov). Kyrkan hyser reliker från Herrens kors och vissa heliga föremål som överfördes efter stängningen av St. Katarinas katedral.

I denna kyrka begravdes medlemmar av familjen Benois och många Sankt Petersburg-bor av fransk härkomst. Före revolutionen räknades församlingen till 1 500 församlingsmedlemmar. Patronalfesten firas nu den 11 februari; tidigare firades den den 15 augusti, Jungfru Marias himmelsfärds dag.

Kyrkan var inaktiv 1922–1923 men stängdes inte efteråt (eftersom den fortfarande var knuten till den franska ambassaden) och var under lång tid den enda fungerande katolska kyrkan i Leningrad. Under dessa år bad främst polacker där.

Under blockaden upphörde gudstjänsterna och återupptogs först på hösten 1945. Sedan dess har kyrkan burit namnet Vår Fru av Lourdes. År 1997 dekorerades interiören med blyinfattade glasfönster med bibliska teman utförda av I. Baykova. Den 22 november 2009 firade församlingen högtidligt kyrkans hundraårsjubileum av vigseln.

Källor:

https://www.citywalls.ru/house5359.html

https://ru.wikipedia.org/wiki/Храм_Лурдской_Божией_Матери_(Санкт-Петербург)