Det var en gång som en ödesdig septembervind bar ett ödebundent fartyg, UTA Flight 772, från Braz zavilles frodiga kuster mot Paris storhet. På ett ögonblick, bara 46 flyktiga minuter in i resan, tystade en dold viskning i fraktutrymmet McDonnell Douglas DC-10, och lämnade fragment av dess skönhet att vila under Saharas sand. Livet gick ur 170 passagerare och besättningsmedlemmar, en kör från 18 olika länder, där majoriteten kom från Frankrike, Tchad och Kongo. Bland de fallna fanns åtta oljearbetare från Esso, Parker och Schlumberger. Medan solen dansade vid horisonten dröjde frågan kvar som en vildvuxen sång - vem vävde den olyckliga förstörelsens melodi, och varför valde de att spela den?
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Mutabor
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.