Som en stolt symbol för makt i den spanska dalen Àssua står Rialb-slottet högt och imponerande ovanför byn som bär dess namn. Dess historia är präglad av konflikter och förhandlingar - ett bevis på den pågående kampen om auktoritet mellan hertigarna av Foix och familjen Bellera, en kamp som kan spåras tillbaka till 1100-talet. Slottet nämndes för första gången i Ramon Adalberts testament från 1065 till klosteret Sant Serni de Tavèrnoles och ansågs ligga under kontroll av grevarna av Pallars, men ändlösa oenigheter bland de lokala adelsmännen förhindrade dess formella införlivande i deras domän.
Till slut sålde Jaume de Bellera slottet till greve Arnau Roger de Pallars 1435, men maktkampen fortsatte och kulminerade i att greve Joan I av Foix tog över slottet 1460 utan kungens samtycke i Aragonien. Familjen Bellera överlämnade därefter jurisdiktionen över Vall d'Àssua, inklusive kontrollen över Rialb, till viskönten av Castellbò 1352. Vid 1600-talet låg slottet i ruiner. Slottet, som är byggt direkt på sten, har en rektangulär form med två stenmurar som bildar det nordöstra hörnet och når en höjd på ungefär 8 meter.
Murarna, som har en yta på ungefär 50 kvadratmeter, uppvisar olika längder och en tjocklek på 1,30 meter vid marknivå och 30 cm mindre upptill. Slottet når idag en höjd på 7 meter. Ett asymmetriskt fönster som påminner om en skottglugg finns i nordmuren, medan två ytterligare fönster med halvcirkelformade valv kan hittas i östmuren. Tre ytterligare fönster finns på första nivån, med inre mått på 125 cm breda och 150 cm höga, och 10 cm breda och 70 cm höga på utsidan.
Slottet är byggt av llicorella-sten och omges av välskurna stenblock. Cirka 6 meter söderut stod även en 4 meter lång stenmur, som potentiellt kan vara kopplad till slottet. På motsatt sida breder ett fantastiskt panorama över dalen ut sig.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nik Frost
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.