Kungen som aldrig blev färdig

Ett hundra år och några till skulle gå för att bygga en kyrka. Men det tog bara två århundraden innan Karls kyrkoruin övergavs åt väder och vind, och för Söderby-Karls gemenskap att gå vidare. Nu står den oavslutad, med ett torn mycket lägre än vad som ursprungligen planerats, men dess historia är också ofullständig. När kyrkan byggdes i slutet av 1200-talet fick den beskydd av Södermanlands regent. Ledarens anonyma namn gav honom namnet Karl. Denna kung Karl, eller Sankt Karlung på svenska, var en folkhjälte, och i 1300-talets början hade hans namn spridit sig över landet - och namnet på Roslagen också.

I kyrkan ser du den första stenen uthuggen med en antydan om hans makt. Men du ser också något annat: en plan som aldrig fullt ut förverkligades. Kyrkan låg i en socken, men var inte dess huvudkyrka. På vägen mellan Söderby-Karl, tätorten, och Estuna, huvudkyrkan, ägnade ruinerna av Karls kyrkoruin sig åt sin helgon, men de lyckades aldrig tjäna sitt folk. De uthuggna drakarna som vaktade över dem blev aldrig färdiguthuggade.

Tornen fick aldrig sina toppar. Och murarna lyckades aldrig hålla vinden ute efter att människorna dragit härifrån. Historien om kyrkan är historien om helgonet den var vigd åt - och historien om folket som han misslyckades med att tjäna. Efter att ha övergetts blev kyrkan en plats att besöka för dem som sökte förstå helgonet. Pilgrimer kom från fjärran för att se var legenden skapades och föddes, för att se var drakhuvudena uthuggna i pelarna höll vakt, där sagorna sjöngs och hördes, eller delades.

Men allt som återstår nu är grunden, och de berättelser som lever vidare – i den version jag själv berättar, eller i den ursprungliga sägen. Under åren har det spekulerats mycket om vad som finns kvar av kyrkoruinen. En gång sägs ruinerna ha varit platsen där Sankt Karlung begravdes, och ett kapell byggdes som ett minnesmärke för mannen. Men kapellet – och berättelsen – gav slutligen vika för vinden och väder och vind, och lämnade inga spår efter sig.

Det finns dock bevis – i ben från andra kyrkor som vittnar om tidens gång, i stenarna som fortfarande står stolta, och i de berättelser som har förts vidare.

Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons