Vikingatidens runsten i Sigtunas historia

Vikingatidens runsten i Sigtunas historia

En runsten från vikingatiden - 230 cm hög och 55 cm på sin tjockaste punkt - blottar en hemlighet från Sigtunas förflutna.

Mitt i Sigtuna står en runsten från vikingatiden, som är 230 cm hög och upp till 55 cm tjock. Denna granitmonolit, som ristades i mitten av 1000-talet, tjänade en gång som grundsten i nordväggen i Sankt Lars kyrkoruin. Runstenen grävdes fram 1956 under schaktningsarbeten i Stadsparken, Sigtunas centralpark. Stenen, som en gång hade delats i sex delar på grund av tryck, har sedan dess reparerats och flyttats till sin nuvarande plats.

Idag står den 192 cm över marken, med en bredd som varierar från 123 cm vid basen till 80 cm vid den smalaste punkten högst upp. Varje runa är mellan 7 och 10 cm stor. Ett lager röd färg, bevarad som blymönja, kan fortfarande ses på runstenen, vilket tyder på att den placerades i kyrkogrunden bara några decennier efter att den ristades, och ger därmed en ungefärlig datering av kyrkans konstruktion. Ristningen är utförd av en skicklig och konstnärligt framstående ristare, som uppvisar likheter med andra välkända ristare som U 255, U 267, U 269 och U 674, vilket stärker föreställningen att runstenen är utförd av Fot.

I inskriften står det: 'Anundr let ræisa stæin þenna at sik kvik[va]n', vilket översätts till: 'Anund lät resa denna sten efter sig själv, medan han levde.'

Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons

Skriven av Nik Frost

Diskutera detta med författaren och andra

Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.