Klosteret för St. Klara i Belorado kan härledas till 1358. Det överlevde förstörelsen 1458 och byggdes senare upp 1460 av greven av Haro, som hade säkrat ett påvligt bulla för att upprätthålla klosterregeln för St. Klara. Under självständighetskriget drevs gemenskapen bort, och klosteret plundrades och förstördes av franska trupper. Efter Mendizábal-konfiskationerna 1835 förlorade nunnorna alla sina ägodelar, men med hjälp av Doña Bonifacia del Campo lyckades de återfå sina fastigheter.
År 2024 vände nunnorna ryggen åt den katolska kyrkan och anslöt sig till sedevacantismen, en tro som förnekar den nuvarande påvens legitimitet. Deras ledare, Sor Isabel de la Trinidad (Laura García de Viedma), exkommunicerades i Burgos av den katolska kyrkan, och tio andra nunnor riskerade exkommunikation för att de inte anmälde sig till den ecklesiastiska tribunalen. Nunnorna hävdade att alla ecklesiastiska straff eller tillrättor var ogiltiga i samma ögonblick som de drog sig ur den katolska kyrkan.
År 2026 tvingades Sor Isabel ut ur klostret i Belorado på grund av dessa handlingar. Gemenskapen mötte ytterligare rättsliga utmaningar under de efterföljande åren.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.