Valladoliards barockhelgedom i Spanien - en dold berättelse från 1500-talet

Utanför stadsmurarna i Valladolid, Spanien, står det gåtfulla sanktuariet Nuestra Señora del Carmen Extramuros, som dateras till 1500-talet. Kyrkan byggdes ursprungligen under Carmen Descalzo-klostret och dess konstruktion sträckte sig från 1500- till 1700-talet under ledning av arkitekten Diego de Práves, trots att dess grundare, San Juan de la Cruz och Santa Teresa de Jesús, avled innan den färdigställdes 1583. Kyrkan, som ligger vid en meander av floden Río Pisuerga, är dekorerad med intrikata gipsrosetter och geometriska mönster.

Dess enkelgång och tvärskepp är prydda med tunnvalv och en kupol. Trots förluster under Desamortización kan kyrkan skryta med en betydande mängd mobiliario, inklusive en staty av den Ofelade jungfrun skulpterad av Gregorio Fernández 1634 och en staty av Santa Ana, ett sent verk av Juan de Juni. Två verk av Gregorio Fernández, en Santa Teresa och ett krucifix, kan hittas i det södra tvärskeppets arm. Retablo de San Juan de la Cruz, som nu är dold på motsatt sida av tvärskeppet innan man träder in i capilla de San Joaquín, Santa Ana y Nuestra Señora de la Mano, väcker nyfikna frågor om sin tidigare plats, då den en gång var en del av antigua capilla de don Antonio de Camporredondo eller de San Juan Bautista.

Capilla de San Joaquín, Santa Ana y Nuestra Señora de la Mano lades till 1738 som en förlängning av tvärskeppets norra arm. Kyrkans huerta, en del av klostret, gjordes om till Valladolid kommunala begravningsplats 1840. Idag fungerar kyrkan som ett sanktuarium för Vierge del Carmen och är målet för en populär årlig romería mariana. Kyrkan har status som ett monument av nationellt historiskt-konstnärligt intresse, enligt kungligt dekret den 23 november 1983.

Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons