Ermita de la Magdalena, som är ett Bé d'Interès Cultural (BIC) och ligger på en kulle med utsikt över det lika mystiska Castelló de la Plana, byggdes någon gång mellan 1451 och, ja, vi kan aldrig riktigt fastställa det exakta året. Kapellets invigning skedde helt tack vare lokala medel. Kommunen har växelvis tagit hand om dess skick, även om det har haft sina upp och ner. En tillfällig stängning för allmänheten 1745 följdes snabbt av en återuppbyggnad under ledning av Vicent Pellicer 1758.
Kapellets arkitektur framstår som ett charmigt vittnesbörd om dess utveckling, med två parallella mittgångar åtskilda av enkla valv och täckta av ett tunnvalv. Santa Maria Magdalenas altare visar stolt upp en imponerande oljemålning på duk, utförd i keramisk stil, skapad av den lokala konstnären Joan Baptista Porcar Ripollés 1940. Det som verkligen väcker nyfikenheten är dock kapellets övriga detaljer. Inbäddade i kapellets kropp finns flera altare, där det huvudsakliga är prydt med en terrakottastaty av sankta Maria Magdalena.
Men det är relikvariet som väcker mest mystik. Lokalbefolkningen har hävdat att det en gång husade tänderna från en död kvinna, även om de för länge sedan har försvunnit. En gång var de begravda i en försiglad krypta fram till det spanska inbördeskriget. Idag vilar relikerna i det katolska sanktuariet Santa María Magdalena i Castelló de la Plana. Historiskt har kapellet fungerat som en pilgrimsort, men på 80-talet fick det ett nytt, inofficiellt upplägg som en mötesplats för den lokala ungdommen, som trots sina avsikter skapade en känsla av gemenskap som lever kvar än idag.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.