De gåtfulla Tängelgårda-stenarna och deras koppling till Valhall

Det **uppallade blocket**, som i folkmun även kallas **trefotssten**, **stenpall**, **flygande sten**, **liggande höna**, **höna på ägg** eller **ruvande ripa**, består vanligtvis av ett stort block som vilar på tre mindre stenar. Det kan liknas vid en höna som står på ett underlag eller ett litet barn som sitter på en pall. Dessa stenformationer är dock inte helt naturliga. De förekommer över hela världen i varierande former, men den nordiska regionen är känd för sina unika förekomster, särskilt i Sverige.

I Sverige hittas stenarna vanligtvis i höglänta eller sluttande granithällmarker, och berättelserna om dem involverar ofta deras användning som offerstenar vid blot eller liknande rituella ceremonier, eller som gravar. Kontroversiella teorier från new age-anhängare påstår att de är megalitiska monument uthuggna av mänskliga händer. Dessa övertygelser består trots att de flesta forskare är överens om att de flesta av stenarna är ett naturligt fenomen. Ett mindre antal förekomster i anslutning till järnåldersgravar visar dock på en annan historia, då de tydligt har placerats ut av människor.

Detta gäller flera gravfält på Öland, Trullhalsar på Gotland och vissa gravfält nära Nässjö i Småland, där gravfältskonstruktionerna - till skillnad från de som antas ha bildats naturligt - är mindre, ungefär en meter stora, och ofta tycks tillhöra domringar eller hörnblock i rektangulära stensättningar. Den vanligaste förklaringen till stenarnas förekomst är att de transporterats av inlandsisen tillsammans med ett lager av sand, grus och småsten.

Senare spolade havsvågorna bort det finare materialet i samband med landhöjningen eller genom smältvatten från återstående glaciärer, vilket lämnade kvar endast de stenar som satt fastklämda. Specifikt i de uppallade blocken i Lärbro Tängelgårda i Sverige, varav det mest kända är Tängelgårda I - en femdelad resten som daterats till olika tider, såsom 400–550 e.Kr, 700-talet, vikingatiden eller tidig medeltid - har det nedersta fältet en stor båt och de övre fyra fälten har kopplats till Odens kult; de inkluderar en slagscen med rovfåglar (korpar), en häst (möjligen Odens åttabente häst Sleipnir) och två valknutar.

Det fjärde fältet har i synnerhet tolkats som en hjälte och hans följeslagare som välkomnas in i Valhall, specifikt kopplat till Sigurds legend. Tängelgårda III är kraftigt skadat och dateras till vikingatiden, mellan år 800 och 1100. Tängelgårda IV, en tvådelad dvärgsten, har fått ett föreslaget tidsspann till andra halvan av 700-talet, eller vikingatiden eller tidigare, mellan år 500 och 1100, eller vikingatiden eller tidig medeltid, mellan år 800 och 1250.

Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons