“Solen låg vit som krita på Strandvägens fasader. Balkongernas cementgolv och bukiga smidesräcken kastade en sista krympande fläck av sned skugga på putsytorna. Där de var i ockra eller kräm blev fläcken blåare, men hade balken spädaste hallonblandning i färgen var skuggbården kyligt svart. Det var en smältande varm förmiddag i slutet av maj. I hörnhuset nummer 12 - till namnet direktör Bendels egendom - stod den halta portvaktsfrun på portalens översta trappsteg och stirrade mot droskstationen vid Grevbosluparnas kiosk.”
(Fata Morgana. En Stockholmsnovell, Henning Berger, 1911)
Skriven av Michael Masoliver
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.