Detta batteri, beläget i Normandie, var ett bevis på tysk ingenjörskonst och beslutsamhet, utformat som en bulwerk mot potentiella allierade framstötar. Som en del av Atlantwalls syfte var det att skydda Europa. I maj 1944 gav det ett ovälkomnat välkomnande till de allierade då det blev en av de första platserna som anfölls under landstigningen i Normandie. I spetsen stod överstmusikanten Terence Otway, som ledde en brittisk styrka i en attack mot denna pusselbit av axelmakternas uthållighet.
Mervillebatteriet var fullt utrustat med fyra 1,8 meter tjocka kanonkasematter, som härbärgerade tjeckiska bergshaubitsar av typen leFH 14/19(t) 100 mm från första världskriget. Varje kasematt var en fästning i sig, bevaktad av en 20 mm luftvärnskanon och ett flertal kulsprutor. I periferin säkrades området av ett 91 meter djupt minorfält och taggtrådsförsvar som var 4,6 meter höga och 1,5 meter breda. Som ytterligare säkerhetsåtgärd hade även fältmarskalk Erwin Rommel själv gått igenom dessa gångar innan de färdigställdes.
Trots dess skrämmande utseende mötte Mervillebatteriet slutligen sitt motstånd hos britterna under Otways ledning, vilket innebar en betydande insats i axelmakternas försvarslinjer.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.