Djupt inne i landsbygden i Languedoc står den forna Abbaye Sainte-Marie de Villelongue idag som en ruin. Detta var regionens första cistercienskloster, grundat av en fransk munk mellan 1145 och 1149 (exakt år ej angivet). Under flera århundraden blomstrade klosterkyrkan fram till dess att den förföll under digerdödens epidemier under 1300-talet. Cisterciensklostret byggdes upp på nytt i mitten av 1200-talet och byggnationen fortsatte fram till början av 1300-talet.
Kyrkan genomgick flera utbyggnader och höjningar under denna period, med ett flertal tillägg till konstruktionen. Ett anmärkningsvärt exempel är klostrets mejeri, som fortfarande är synligt idag och byggdes omkring 1500-talet. Protestanterna plundrade klostret 1568, men det förstördes inte helt. Det konfiskerades av revolutionärer 1791 och såldes senare som statlig egendom till en förmögen läkare från Saissac, Guillaume Boussac, som förvandlade det till en jordbruksegendom.
Idag är platsen uppdelad i två delar: klostret som är öppet för allmänheten och en grupp bostäder på platsen för den forna abbotenbosättningen, känd som klosterruinerna. Klostergången, som är särskilt slående, är prydd med skulpturer typiska för den langwedociska södra gotiken från 1200- och 1300-talen. En anmärkningsvärd detalj i klostergången är en skulptur föreställande ett djävuls huvud i ett av hörnen. Enligt munkarna var detta förbjudet enligt Sankt Benedikts regel för att förhindra att munkarna stördes under bön, då det strider mot cisterciensisk tradition.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Nicolo Ciampini
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.