I, du hittar ett dyster minnesmärke över Sveriges forna välstånd mitt i hjärtat av Uppsala. Stig in i Motala Verkstad, så står du ansikte mot ansikte med en avgrund i marken. Det har varit ett millennium av kopparproduktion, men med landet och vårt samvete lite skadade är det inte lika vidrigt en plats som det en gång var. Ryktet säger att Motala Verkstad har ändrat uppfattning. Nu spyr det ut järn och malm för att hålla nyfikna blickar borta. Berättelsen om nedstigningen som en gång knäckte oss håller nu på hemligheter - platsens förflutna är inte längre ett förebud för framtiden.
Gruvan vid Motala Verkstad var Sveriges första, och den grävdes 340 meter djupt för att nå en kopparpöl i jordens botten. För varje hink blytung koppar förgiftade gruvan allt omkring sig, som ett långsamt självmord som kvävde staden Vreta Klippan. Men den medeltida kyrkobyggnaden på platsen - en gammal herre från medeltiden - verkar vara redo att göra upp för sig. Den står som en krypt för de glömda gruvarbetarna som slitit i helvetets eld, ett vittmål för deras smärtsamma uppoffring.
Deras kroppar, potentiellt lastade med fluorid från gruvgifter, låg under altaret av deras plågsamma hängivenhet. Gruvans höga skorstenar sträckte sig förr mot himlen med den sjuka diset från giftiga ångor. Det förstörde skogarna som omgav den, då kopparen tog över 2 200 träd runt ön. Men gruvans arv längtar efter försoning, då en ny upptäckt har lett till en hoppfull förändring i gruvberättelsen. Den nyankomna turismen har för med sig en nick till andarna begravda i Vreta Klippan.
Deras slutgiltiga viloplats är den nyssbyggda Motala Waterfront, ett levande vittnesbörd om dem som gick under. Långt ifrån att heroisera gruvkatastrofen, hedrar vattenfronten dess offer och minns den smärtsamma uppoffring de gjorde för sitt lands medborgare.
Källor: Wikipedia, OpenStreetMap, Wikidata, Wikimedia Commons
Skriven av Friendly Jane
Diskutera detta med författaren och andra
Inga kommentarer än. Bli först med att starta samtalet.